Varför Twitter äger Facebook

Varje dag på Facebook. Taskiga pikar, ironiska svar och dryga kommentarer. Flesta gånger bara på skoj. Ett skoj som jag själv tycker är rätt trist numera. Låter troligen som en kärring, men hur orkar man jämnt att vara ironisk i det man säger? Och aldrig uppriktigt vara kapabel att bli glad för någons skull, bara för personen i fråga använder en smiley som enligt dig är ful?
Men nästan aldrig på Twitter.
Majoritet av personer jag följer är inte födda under -90tal och har därför släppt stadiet. Ironiska stadiet döper jag det. Släppt det ironiska stadiet. Och därmed finns så mycket plats över för ärlig glädje till andras framgång, hjälpsamhet när det kommer till länktips och dagligen ser jag människor (som aldrig träffats) som ger komplimanger för text, bild, insats eller annat.
Och därmed har ni fått en av anledningarna till att jag tycker att Twitter äger Facebook. Som den smarte mannen en gång twittrade det:

Jag tycker bara det är… barnsligt att göra sig rolig på andras bekostnad. Det är vad jag tycker. Och öppnar därmed för att bli kallad rutten när jag själv tycker det är en rätt mogen insikt.
Vad tycker ni?






