Taggad: nykter

Sponsrad video. Var rädd om dig. Och om andra.

Det här inlägget är sponsrat men allt som är skrivet är mina åsikter.

Första gången jag såg den här videon var när jag låg i soffan hemma hos mamma. Jag och lillsyrran hade söndagshäng, jag sliten i huvudet på grund av gårdagens vin, hon efter nattens maratontittande av TV-serien Vänner. Jag 20 år, hon 17.

Vi väntade båda två till vår 18-årsdag med att dricka. Stod emot, utstod glåpord och väntade lika förtvivlat som förväntansfullt till födelsedagen. Vi skaffade oss svart bälte i att leverera rappa, smarta svar på den ständiga varför-frågan. Lärde oss vara roligare för att undvika stämpeln tråkig nykterist. Blev bäst på att ta hand om fulla kompisar.

Min första reaktion av videon var igenkänning. Sen ilska. Sen lättnad. Äntligen lyftes tragiken på ett humoristiskt och lättförståeligt plan. Äntligen togs ämnet upp vid middagsbordet och äntligen nåddes alla målgrupper, alla människor och alla världar. Om så även de som sitter med skygglappar och förnekar att de motverkar en värld där alla får dricka det dem vill. För nu sitter de och tittar på den där söndagslångfilmen och i reklamen spelas videon. Och kanske når det fram. Kanske fattar de, att det är en spegelbild av dem själva som sitter vid förfestbordet och hetsar om den där shoten. Kanske fattar de vad tjatet gör med den enskilda människan. Att ensam inte är stark någon jävla stans efter mängder med tjat.

Efter min 18-årsdag skrev jag om min lättnad att äntligen vara myndig, om min irritation över att människor klagade på att jag drack för lite när jag väl drack och om min uppgivenhet över att vi ska lägga oss i så förbannat vad andra gör, väljer och i det här fallet – dricker. Den texten är än idag en av mina mest lästa. Det är fyra år sedan. Uppenbarligen behövdes den texten, uppenbarligen har det inte skrivits om det på det sättet. Att avstå alkohol, bli kallad nykterist och att hålla löften.

Efter lillsyrrans 18-årsdag skrev även hon. Det var i januari. För henne handlade det mest om lättnaden. Att äntligen vara en del av alla andra. 18.

Vi pratar om det jag och min lillasyrra. Om vad det är som gör att vi människor känner ett så stort behov att lägga sig i vad andra dricker. Vad som får oss att bli så fruktansvärt besvärade om vi får ett svar som bryter mot normens mest använda.

Jag hör om tjejer som säger att de inte vill ha med några tjejer som valt att inte dricka på festen de alla är bjudna till. Mitt hjärta gråter. De avvisar sina vänner på grund av att de inte väljer att dricka alkohol. De avvisar sina vänner för att de tackar nej till att inta en socialt accepterad drog.
– Kan denna värld släppa hörnflaggan och komma in i matchen och bara acceptera att alla gillar vi olika, vill vi olika och ÄR vi olika?

Jag som myndig känner ett ansvar att prata med de yngre. Ett ansvar att berätta att det är okej – att det är rätt – att följa sin magkänsla. Givetvis ska lagen följas, det är inte tillåtet att dricka innan man fyller 18 år, något jag tycker är helt rätt. En människa är sällan redo att ta hand om sig själv tidigare än så, om ens då, och alkoholens stora effekt är många gånger att ta en tillbaka till ett förstånd av barnets själv.

Men när klockan slagit lagligt är det dags att lyssna till sin magkänsla. Vad vill jag? Vill jag dricka? Och om jag vill – vad vill jag dricka?

För mig är det tvär-nej när det kommer till shotar. Och som det tjatas om dessa shots. Jag har fattat att det är världens roligaste sak och att det inte finns något bättre. Men nej, älskade vän som än idag tjatar. Jag kommer inte ändra mig. Jag hatar att tappa kontrollen, något jag anser mig göra av sprit. Jag blir full väldigt snabbt och mår väldigt dåligt. Jag finner absolut ingen lycka i att shota, och därför gör jag det inte. End of story. Mitt liv, mitt val. Och så enkelt är det. För de riktigt envisa människorna har jag börjat dra liknelsen: Jag röker inte och jag shotar inte. Det kommer jag aldrig göra, så sluta tjata.

Spara energin som läggs på att fundera och ifrågasätta andras val av dryck och håll koll på ditt glas. Och glöm inte, innehållet i personens glas är inte detsamma som personens insida. Vi är inte vad vi dricker, så sluta döm utifrån flaskans etikett, burkens form eller glasets färg. Ha kul istället. Och var rädd om dig.

Att avstå alkohol, bli kallad nykterist och att hålla löften

”Vad ska du dricka i helgen?”
”Nae, jag dricker inte…”
”Vadå, aldrig?!”
”Ne..”
”Varför då?! Är du nykterist?!”
”Nej, jag vill inte och har inte fyllt 18 än heller.”
*Tystnad*

Nu är jag 18 år och får dricka alkohol om jag vill. Jag drack min första cider på min 18-årsdag. Innan dess har jag varit en av de som svarat liknande som ovan när ämnet alkohol och fest kommit på tal. Jag har fått höra så mycket som enligt mig är ren idioti under åren då andra valt att dricka. En fin liten present som man ofta får när man väljer att avstå från alkohol.

”Vadå, är du nykterist eller nått?”, ”Varför dricker du inte? Man har så mycket roligare”, ”Ska du inte bara smaka lite?”, ”Dina föräldrar får inte veta något” eller repliken som tar hem alla kategorier för taskiga och korkade saker:

Jag vill inte sitta vid det där bordet där det sitter tråkiga nykterister.

– Men din jävla pappskalle; drick du om det får dig att må bra och att våga slappna av och skit fullständigt i vad jag dricker. Ja, något i den stilen är väl vad jag mest har lust att skrika i örat på personen i fråga. För är det något jag aldrig förstått under dessa år då tjatet pågått, så är det hur man kan orka lägga så mycket energi och kraft på att klaga på någon annan. Varför bryr man sig om vad en annan dricker och hamnar i chocktillstånd när svaret blir ”cola” och inte ”öl” när man befinner sig på en fest? Varför är det så förbannat viktigt att alla dricker alkoholhaltiga drycker? 

Mina föräldrar stod helt fast vid att inte låta mig dricka innan jag fyllt 18 år. Som morot skulle farmor och farfar betala körkortet om jag höll löftet – vilket jag gjort. Så nu övningskör jag för höga räkningar och behöver inte lägga tankarna på att snåla. Jag kan unna mig det – för jag har följt lagen, mina föräldrar och löftet till mig själv.

Jag har också velat smaka alkohol, tappa de där spärrarna för att våga gå fram till killen med stort K. Det är klart att jag velat – jag var en helt vanlig tonåring jag med och inte en utomjording. Dock hade jag bestämt mig. Jag skulle inte dricka innan jag fyllde 18 år och tänkte för mig själv att det visst skulle gå att vara tonåring utan att dricka.

Förra fredagen drack jag för första gången. Känslan av att äntligen vara myndig, att få dricka för jag vill och att ha världens bästa födelsedag var så fin. Allt klaffade och var hur bra som helst – förutom en detalj. Jag har som tidigare nämnt alltid tyckt att det varit jobbigt/irriterade att behöva utstå kommentarer, även om jag aldrig fallit för dem. Jag har förstått att ”kompisars” beklagande över min nykterhet aldrig kommer att sluta upp förrän nykterheten försvinner. Därför var tankarna att personerna i fråga rent ut sagt skulle hålla käften när jag drack den där så oerhört viktiga alkoholen precis som dem.

Men – håll i hatten – självklart hittar de något annat att lägga energi på.

”Vad har du druckit ikväll nu då? Är du full?”
”Nej, det är lugnt (leende), jag har druckit två cider.”
”Va?! Har du bara druckit det på hela kvällen?? Kom igen nu!”

Tänk er. När man väl dricker – då dricker man inte tillräckligt! Spännande det där. Leker lite med tanken och undrar vad som kommer härnäst. Kanske:

”Vadå är du inte medvetslös än?”
”Nej, men jag har spytt iallafall.”
”Du måste bli medvetslös ikväll, helst så ambulansen hämtar dig – så att festen får lite drag så att säga.”

Kanske var det där med en gnutta ironi. Men budskapet är på riktigt: För guds skull, låt varje enskild person välja vad, hur mycket eller OM hen ska dricka. Fråga kan man göra, men bli inte så fruktansvärt besvärad om du får ett svar som bryter mot normens mest använda. Och om du själv inte är den som väljer att vara nykter: stötta och uppmuntra personen som bestämmer sig för att vara det. För oavsett hur stark man är, så är några uppmuntrande ord det bästa man kan höra, som en fin omväxling till de andra dissande frågorna och kommentarerna.

Är du rädd för vad andra ska säga om din inställning till alkoholen så tipsar jag dig om att se vilka som stöttar och vilka det är som betvivlar eller ifrågasätter dig. De som säger att du är stark som står upp för din sak, hejar på dig och som frågar om du vill följa med på fest trots att du väljer att dricka läsk – det är dem du ska hålla hårt i. De andra har i de flesta fallen bara svårt att acceptera att någon går emot normen. Kanske önskar personen ifråga att hen gjort lika som du, men inte vågat och därför vänder din styrka till något negativt.

För att göra en lång utläggning kort:

Varför är det konstigt att avstå från att dricka alkohol bara för att ”alla andra gör det”? Även fast dagens samhälle tjatar om att man ska våga vara sig själv och sticka ut – så är beslutet att vara nykter ett problem för många – varför?