Taggad: Kunskapsgymnasiet

modig

En tanke som slog mig, nu såhär nerbäddad i kusinens säng jag får låna under veckan, var: fan vad modig jag är egentligen.

Anmäler mig till en 7-dagars utbildning där jag inte vet en enda kotte och ska lära mig latinska muskler, skelett och annat utan att ens tveka. Jag ska lokalisera mig dit på egen hand efter att moster pekat från bilen var man går och hitta hem igen.

När blev jag modig?

Jag antar att det hände där någon gång då jag vantrivdes så mycket på min dåvarande gymnasieskola att jag var kapabel att göra vad som helst och bästismentorn Pia säger: men byt skola då, byt. Där satt jag som en fågelholk och insåg att jag aldrig ens reflekterat över att skolan jag älskar finns i gymnasieform bara 6 mil bort. Från den fikastunden var tanken fast och växte sig större för var dag. Pia kollade med rektorn om det fanns plats och jag frågade om allt som går att fråga om hos ex-eleven Kristofer, mailade lärare, läste om skolan, kollade på bilderna och några veckor senare kunde jag varenda namn på lärarna på nya skolan. Jag var ivrig och argumenterade som värsta Schyman (som en politiker alltså) med mina föräldrar. Jag skulle byta skola, jag bara skulle det.

Och vips så var det bestämt. Till 2:an skulle jag byta skola till Norrköpings Kunskapsgymnasie och jag hade inte lagt en gnutta energi på det faktum att jag skulle börja plugga i en fritt främmande stad där jag varken kände en jävel eller hade någon lokalsinne i.

Men det var nog nyckeln till det hela – jag tänkte aldrig. Jag bara gjorde det för jag så gärna ville åt den braiga skolan, att övriga faktum fick följa med såsom nya människor, ny stad, pendla varje dag och tidiga mornar med sena kvällar. Det fick lösa sig, bara jag fick börja på skolan.

Nu i efterhand är det helt sjukt ju mer jag än tänker på det. Lilla Linn vågade göra något helt själv (ja, Thea, Kajsa, Cissi och Pernilla pendlar också men dom skulle inte börja 2:an och hängde inte alls i samma kretsar). Men samtidigt som det känns helt galet, så sporrar det mig på samma gång. Tanken som kommer tätt efter att jag funderar på att testa något jag aldrig gjort är: vad är det värsta som kan hända? Följt av: tänk hur BRA det kan bli om jag vågar, och hur bra saker som kan hända.

Well, det var mina visa ord och djupa funderingar denna söndagskväll. Nu ska jag slockna och skippa nervositeten för vad är egentligen det värsta som kan hända? : )

15.58 Gud kissar på oss


Mellan 10-14 har jag sprungit/knatat/suttit/hängt runt i den fina Kunskapströjan (inte den på bilden, de är ju min älskade gosoverall). Den anger att jag är ”personligt utformad”. Känner mig som en skylt som gör reklam för en träningsmaskin. Men well, budskapet är ju självfallet inte så.

Tre guideningar gjorde jag. Två för tjejer som går på Kunskapsskolans grundskola, och en för två tjejer och deras mamma som sa ”man har eget ansvar” när jag frågade vad de visste om skolan. Den guideningen var svårast. Försök förklara ett helt företag, vad de gör, varför de är bra, hur det fungerar och likheter/skillnader med kommunala skolan – utan att tråka ut dom som lyssnar. Det är rätt assvårt. Men tur som de va gick de bra och lärarna tilldelade oss fint beröm föräldrar sagt till dom. Alltid lika kul att få beröm/kunna hjälpa till.

Nu ska jag laga mig något att äta, försöka få upp energin och ta en dusch. Gud kissar, det är blött ute och jag ska på party. Kvällens outfit lär bli blöt hund. Fett nice.

Tänk så fint man kan glädjas med någon annan.


Bild lånad av NT

Ingen kan väl ha missat att IFK Norrköping har tagit sig upp till Allsvenskan på nytt och att det var Christoffer Nymans förtjänst. Grabben på ynka (i fotbollssammanhang iallafall) 18 år gör sin tredje match i A-lagströjan och sätter sitt tredje mål. Det är väl vad som klassas som helt okej insats skulle jag gissa.

Hur som, kände att eftersom hela nyhets-Sverige snackar om grabben måste ju även jag skriva och uppmärksamma detta. Något som även gjordes på skolan i måndags då Tv4 hänger i med kameror och mikrofoner hela dagen lång. Att sen hela matsalen satt och klappade i takt då rektor Eva stod med grammofonen i högsta hugg, ropade fram volleykungen (som han kallas på tavlan) som stod vid salladsdisken och sedan höll ett tal om hur ödmjukhet kommer längst, att de var stolta och återigen grattade – det var väl det som gjorde det hela ändå finare. Här kan ni se när Tv4 Öst filmade hela ståhejet.

Tänk att det faktiskt finns människor som kan glädjas för andras framgångar. Sånt facinerar mig och ger mig ett litet hopp om att inte all egoism erövrat vår lilla värld.

Återigen, grattis till dig grabben! Bra att du sätter liv på skolan och fotbollsvärlden.

för tiden passerar oss istället för vi den.


Den första september. Den första höstmånaden.

Jag har faktiskt inte ångest. Jag är nöjd. Höstluften luktar gott och jag har många fina höstjackor och stora halsdukar att försvinna bland.

Det har gått 10 dagar på mitt nya gymnasium och jag stormtrivs (om man räknar bort att jag måste läsa naturkunskap b och matte b). Hamnade verkligen i bästa tänkbara klass och tjejorna är underbarlingar. Norrköping luktar gott likaså i höstluft och jag trivs att sova lite på SJ-tåget om mornar och eftermiddagar.

För jag mår bra och jag är stabil för just denna nanosekund.

Norrköping lär mig att lyssna på bra musik förresten. Några gossiga låtar är det faktiskt. Här har ni ett smakprov, Den svenska björnstammen.

JAG BLEV SJUK. BARA SÅDÄR

Det var som jag trodde, en liten infektion kom smygandes och ville förstöra de allra sista dagarna av detta års sommarlov.

Åkte till Oxelösund på kräftskiva för att äta en underbar paj, goa kräftor (bra jobbat Jocke) och sluka några glas cola för att överleva den huvudvärk som dunkade innanför pannbenet på mig. Marcus underbara låtval gång på gång gjorde det väl inte skönare, -fanta vad jag hatade tecno-remixer just då, fanta (för att byta ut mina svordomar lite då och då).

Efter en välbordad hemfärd i regn och rusk av Viktor slängde jag av mig allt som man kallar kläder och tillbringade väl säkerligen en kvart i badrummet för att bli väck med det smink jag just den kvällen lagt lite extra tid på (något jag ÅNGRADE STORT då jag mer än allt ville befinna mig under mitt trelagerstäcke och sova).

Natten var en pina. En p-i-n-a.

Vaknade på morgonen (som egentligen var vid eftermiddagstiden) och insåg att jag just hade blivit sjuk två dagar innan jag ska börja på en ny skola. Kul som fan. Att jag dessutom skulle träffat Simon och pratat viktiga grejer. Kul igen. Och att jag även skulle ringt ett väldigt viktigt och kul samtal. KUL igenigenigen.

Jag var inte glad då. Så inåtfanders att jag inte var glad. Så arg, sur och moloken att nästan tårarna började rinna längs kinden. Fan vilken otur.

Nu är det 15 timmar tills jag börjar skolan. Jag ska äta Ipren och dricka te tills jag somnar. För jag ska vara där på det där jäkla uppropet. Jag ska börja 2:an, helt ensam och på egen hand. Jag ska kasta mig ut i ingenstans och fixa det. Träffa nya människor, lära mig massa saker och må så inibomben bra. Jag ska, för jag kan.

Linn

helt rubriklös

tre dagar kvar.

fan. jag vill inte.inte.inte

idag kramade jag hejdå till min dramalärare. hon gav mig även ett mvg i kursen. jag blev hur glad som helst. hon skickade även med mig några visdomsord. fina. hon läser mig rakt av. rakt av.

lämnade också in det absolut sista jag gör på tessinskolan, idag. historiarbete till patrik. snälla lilla patrik. en av de lärare jag kommer sakna så inihelvete. varför är inte alla lärare så.

bloggen blir mer och mer till ett deppigt klotterplank. jag vet. men jag ber inte om ursäkt för det. det är faktiskt min blogg – och då fylls den med mina tankar. och jag är förjädra djup för stunden. nästan så det skrämmer mig själv.

gamla låter spelas igenom på spotify och jag sitter och väntar på att emma ska sluta. fina emma. ska lägga över alla bilder och videoklipp från sista musikalen igår. den var så bra. åh. tårar, leenden och stolthet.

jag önskar jag fått stått där på scen. jag inser nu att jag önskar jag valt musiklinjen. det låter sjukt, för alla som känner mig. eller känner mig halft. det är egentligen mot alla mina personligheter osv. men jag tycker om att sjunga. vill kunna dansa. och älskar att kämpa tillsammans. visst. jag kan inte sjunga. jag kan inte dansa. men jag kan kämpa. därför tror jag att  jag skulle fixat att gå linjen. men jag ska inte tänka på det mer nu. för min egna skull.

för det kommer inte hända. jag ska gå vanlig ekonomisk linje på kunskapsgymnasiet. jävligt tråkigt. men det är väl sån jag är. och missuppfatta mig inte nu. jag vill gå på kunskap. det ser jag fram emot. men jag önskar jag kunde gå en mer kreativ linje, en praktisk.

blababa. ordbajs. jag bara mumlar. om emma kunde ringa någon gång då. jag fryser

Skolbyte till hösten

Nu kan jag nog faktiskt säga att allt är klart… Jag ska byta skola till 2:an!

Efter snart ett år på Tessinskolan, som är en kommunal skola, så har jag insett att jag är en friskolebrud. Jag vill kunna planera, lägga upp och strukurera mitt egna schema, hur jag ska nå mina mål och kunna ha en nära dialog med mina lärare.

Jag vill inte behöva få panik när alla olika lärares planeringar för var kurs delas ut, för att sedan försöka planera in allt. Jag vill inte att enda chansen till att få hjälp och  kunna disskutera med läraren är under lektionstiden på inplanerad tid i schemat.

Under det gångna skolåret har jag saknat det fria som jag fick när jag gick på Kunskapsskolan på högstadiet. Jag har stormtrivts med min klass men har fått psykbryt av att behöva nöja mig med kass kommunikation med lärare och hur bilden av en enskild individ kan vara så vrickad. Att alla ska plugga och kämpa för samma sak när det går 25 personer i en klass kan inte jag förstå hur det kan vara bra. Man behöver ha enskilda mål, planeringar och upplägg. Så är det. Jag tror faktiskt alla skulle må bättre av att ha det.

Så jag bestämde mig att ändra på det. Efter många fikasnackisar med min gamla svenskalärare Pia, msndeeptalks med Kristofer som varit i samma sits, några timmars förklaringar för mamma och pappa och till sist några mail hit och dit med rektorn Eva så har jag insett att Kunskapsgymnasiet är det ultimata för mig. Visserligen följer en pendeltid på ungefär 80 minuter varje dag – MEN jag får då bra lärare, bra arbetssätt och en massa nya kompisar som utbyte. Då känns inte pendeltiden som någon Big Deal längre…

Efter besöket idag kan jag bara konstatera att det här inte kan bli något annat än BRA BRA BRA. Jag längtar som en tok och har redan hittat mitt framtida pluggfik med mysig uteservering (sånt är mkt viktigt, hiho). Rektorn var söt och gav mig en kram när vi gick därifrån, spanskaläraren rådde mig att inte välja steg 4 (det blir franska steg 1 istället) vilket var en lättnad när någon äntligen höll med mig att jag inte borde läsa spanska (haha), de andra lärarn verkade snälla och jag och Thea konstaterade att det iallafall fanns några snygga killar (hallå det är kollar väl alla efter på en ny skola).

Nej, jag kan inte säga mycket mer än att jag är MYCKET nöjd. Jag längtar efter att börja 2:an trots att jag samtidigt spyr inombords när man säger ordet Skola och att jag kommer att gråta en ny flod till världen när jag lämnar världens finaste klass. Bättre än den kommer jag inte finna och visst kommer jag känna en liten kniv inom mig när jag kommer se bilder på världens finaste Ei09a som tar studenten utan mig. Men ibland måste man tänka som individ och inte som grupp. Jag måste tänka på min egna framtid och på Tessin skulle jag allvarligt talat inte haft någon framtid (lite överdrivet kanske men ni hajjar grejen).

Men det här blir bra. Det kommer det bli. Jag tillhör Kunskapsskolan och det skulle inte förvåna mig om jag slutar som lärare på Kunskapsskolan en vacker dag :o) (skämt å sido).

PS. Klassen, jag ska nog se till att hålla koll på alla era läxor och allt ändå. Får väl starta en blogg eller något. Annars vet jag inte hur ordningen kommer sluta utan ordningsman Linn… ;o) Ni är bäst!!!