Ett halvt år, ett helt hjärta

Det är väldigt många dagar på ett år och att bara fira årsdagar känns old school. Idag går vi över till andra halvan av första året och jag blir bara gladare och pirrigare för varje dag som går tack vare honom.

Det är väldigt många dagar på ett år och att bara fira årsdagar känns old school. Idag går vi över till andra halvan av första året och jag blir bara gladare och pirrigare för varje dag som går tack vare Hampus. Och visst måste jag ju erkänna att det uppstår ett lite extra lyckorus i kroppen när jag kommer hem och H har dukat upp med smörgåstårta och köpt blombukett hos min favoritflorist. <3.

Tacobuffén kommer längre fram

Drygt två månader sedan jag skrev sist. I alla fall ett blogginlägg. Jag har saknat det vissa dagar och klickat in för att titta lite. Härom helgen ändrade jag de turkosa rubrikerna till den något mer höstliknande färgen svart. Sen loggade jag ut.

Ikväll omvandlades saknaden till agerande och här sitter jag nu och försöker få upp samma gamla tempo över tangenterna. Märker att för långa viloperioder gör en ringrostig. Blir inte helt nöjd med formuleringarna och byter synonymer här och där.

Varför tog jag tummen ur just ikväll undrar säkert ni? För att jag tittat på tre avsnitt av Träna med Kalle. Vilket underbart program.

Kalle träffar olika personligheter i varje program i syftet att hjälpa dem med deras svaga länk. Den ena som skjutit upp att börja träna och därmed inte har tränat på 30 år, en lever efter devisen att hon ”vill träna men HATAR det” och den tredje vill förändra sitt liv för att överleva. Alla tre helt olika utgångspunkter – alla med utmaningen att förändra en gammal vana eller tankesätt till något annat.


Seppo som inte tränat på 30 år.

Jag fastade extra mycket för Kalles jordnära förenklingar av de saker som de allra flesta vet men ändå har så svårt att förstå och leva efter. Till mannen som skjutit upp träningen i många år och som ”inte hade tid att träna” men ägde de flesta redskapen i sin kaosartade lägenhet sa han något i stil med:

”Du kan inte äta hela tacobuffén på en gång. Du får börja med tacochipsen och guacamolen. Sen kan du äta mer och mer av buffén. Det samma är det med träningen. Planera inte att träna i timmar, flera gånger i veckan. Börja med att promenera varje dag, gör några sit-ups och lägg dig ner på marken och ta dig upp igen några gånger i rad. Då har du rört dig mer än du skulle gjort under tiden du tänkte på ett ambitiöst långt träningspass på gymmet.”

Enkelheten är så viktig för att orka ändra på inbitna vanor. Det är jävligt nog ändå.

Att slippa pendla

Stor fördel med nya jobbet: morgonpromenaden längs vattnet á 10 minuter maximus dörr till dörr.

Att inte behöva pendla till jobbet är kanske det bästa med att ha bytt jobb. Förr åkte jag enkel resa med tre byten á 45-60 minuter. Och så några transportpromenader. Idag knallar jag dörr till dörr på max 10 minuter och har utsikten ovan som sällskap. Lyckligt lottad situation – och jag är glad att jag faktiskt uppskattar det och inte tar det för givet.

Kärlek

Gårdagen i bilder känns tillräckligt. En dag som bjöd på både dags- och kvällsfylla samt mängder med skrattanfall, kramar och kärlek. Känns bra att vara hemma igen.

11853851_10153125745464226_1870472672_n

11846182_10153125745369226_1864756259_n11855544_10153125745454226_1618712996_n11873927_10153125745439226_1970915627_n

Ett jävla massa flängande

Att bo med en målare har, som jag skrev i ett tidigare inlägg, många fördelar. Men det innebär också tidiga alarm. Jättetidiga, enligt en semesterapa som jag. Och vanligtvis brukar jag sova vidare djupt och harmoniskt men idag hoppade jag upp, kokade kaffe och var nere i tvättstugan redan 06.30. Effektivitet när det är som bäst.

11823866_10153118989874226_1195790021_n

Därefter rullade dagen på i 190 då mamma kom förbi på frulle vid 9-tiden innan vi packade in oss i bilen och drog till tippen, rensade Jysk på madrasser och kuddar samt staplade flyttkartonger. Och när Hampus kom hem tömdes det absolut sista från lägenheten ur släpet och den gamla sängen for iväg till tippen.

Att mamma och syrran också handlade och bjöd på mumma-middag med vin måste väl vara dagens bästa plus i kanten. Sån lyx att få maten lagad av någon annan.

Nu ska jag gömma mig under täcket och sova länge innan semesterns sista rensardag väntar: sista rummet i mammas lägenhet ska tömmas. Hepphepp. Vi orkar. Jajamen!

Hejdå Stockholm och ensammiddagar. Hej Nyköping och samboskap.

Hejdå Stockholm och ensammiddagar. Hej Nyköping och samboskap.

Säger så ofta jag kan hur mycket jag uppskattar att Hampus är Hampus. Att jag är så galet glad för att han hjälpt mig med allt i och med flytten. Det är ju faktiskt inte en självklarhet för alla att sätta sig i bilen till Stockholm efter en lång arbetsdag, montera ner möbler och fylla en skåpbil med släp för att sedan åka tillbaka till Nyköping i mörkret och packa upp allt. Det är inte alla som gör, men han gör det. Och det är så typiskt honom. <3.