För dig som är 16-20 år.

12191422_917206145036110_3965898914940086452_n

WINTERBOOST – Inför 2016 och resten av livet

Äntligen har jag och min moster Suss möjlighet att erbjuda en aktivitet för ungdomar. En dröm blir sann!

Syftet med Winterboost är att erbjuda ett sammanhang där du får möjlighet att vända och vrida lite på dina tankar; på det som bekymrar, oroar eller kanske förvirrar dig. Ett sammanhang att hitta ny motivation, kraft och glädje. Och framförallt några dagar där du och dina tankar är helt rätt, vilka de än är. Vi snackar, experimenterar, fikar, reflekterar, rör på oss och diskuterar.

När: 3-5 januari 2016
Var: Kommunikologcenter Sjöstaden, Hammarby Sjöstad, Stockholm
Ålder: 16-20 år
Ledare: Linn Larsson och Suss Björklund

Kontakta oss för frågor och anmälan: suss@kommunikologcenter.se

Hjärnans behov

Jag är fortfarande i glädjens chock att ish 80 stycken niondeklassare satt och lyssnade på mig som små ljus idag när jag pratade om hjärnan. Jag berättade om hjärnans behov och längtan efter långsamma rörelser för att kunna funka så bra som möjligt. Om hur viktigt det är att själv balansera det snabba tempot och de snabba rörelserna i dagens samhälle med de långsamma, som oftast är väldigt sällsynta. Att de också gav mig förtroendet att genomföra samma långsamma rörelser som sjundeklassarna gjorde, var bara för bra för att vara sant. Fina barn, en liten stund av långsamma rörelser är det bästa ni kan göra för er själva. Inte en extra kvart vid Snapchat eller Instagram. Jag lovar.

Är fortfarande i glädjens chock att ish 80 stycken niondeklassare satt och lyssnade på mig som små ljus idag när jag pratade om hjärnan.

Jag berättade om hjärnans behov och längtan efter långsamma rörelser för att kunna funka så bra som möjligt. Om hur viktigt det är att själv balansera det snabba tempot och de snabba rörelserna i dagens samhälle med de långsamma, som oftast är väldigt sällsynta.

Att de också gav mig förtroendet att genomföra samma långsamma rörelser som sjundeklassarna gjorde, var bara för bra för att vara sant.

Fina barn, en liten stund av långsamma rörelser är det bästa ni kan göra för er själva. Inte en extra kvart vid Snapchat eller Instagram. Jag lovar.

Morgonrunda

-1 grader visade termometern när jag stack ut men när jag närmade mig hamnen kändes det mer som +15 med solen gassande i fejan. Höstvädret i ett nötskal och när det är som bäst.

Älskar när jag vaknar upp tidigt på helgen och känner lust till att röra mig. Denna lördag visade klockan 08.00 när jag reste mig upp och timmen senare var jag ute och joggade i världens sol längs vattnet. -1 grader visade termometern när jag stack ut men när jag närmade mig hamnen kändes det mer som +15 med solen gassande i fejan. Det blev ett skönare pass än det jag beskrev i fredags, och tur är väl det för annars vore träning mest bara ett nödvändigt ont.

Tack till höstvädret i ett nötskal och när det är som bäst.

Idag ville jag inte

Äntligen var det fredag och Hampus kom hem från jobbet bara halvtimmen efter mig och studsade av lycka. Äntligen var det fredag.

Jag hade inte den känslan. Om dryga timmen skulle jag infinna mig på cykelsadeln, redo att svettas till tusen. Och det var det minsta jag ville. Jag hade skippat träningen samtliga dagar tidigare under veckan och dessutom haft dåligt samvete över detta. Ingen plus minus noll-ekvation med andra ord. Mest bara ett tankesätt i form av en nedåtgående spiral. Ett tankesätt som får en att må dåligt.

Och jag tog mig samman. Jag bytte om till träningskläderna, fast jag inte ville, och jag cyklade ner till gymmet, fast jag inte ville. Jag mötte upp kompisen i repan med ett ansiktsuttryck á sju svåra år och fyllde vattenflaskan.

Cykeln ställdes in och skorna klickade i pedalerna. Benen började trampa, sakta framåt. Tankarna fortfarande med fokus på hur lite jag ville detta. Första låten drog igång, andra låten kördes igenom. Kroppen började bli varm. Benen kändes plötsligt pigga och tanken ändrades.

Idag ville jag inte men gjorde det ändå. Och det ska jag ha all cred i världen för. Alla träningspass är inte roliga. Alla träningspass vill man inte göra. Men alla träningspass (brukar) ge en endorfiner och en skön känsla efteråt. Och så även detta pass.

Klapp på axeln och äntligen fredag.

Ett halvt år, ett helt hjärta

Det är väldigt många dagar på ett år och att bara fira årsdagar känns old school. Idag går vi över till andra halvan av första året och jag blir bara gladare och pirrigare för varje dag som går tack vare honom.

Det är väldigt många dagar på ett år och att bara fira årsdagar känns old school. Idag går vi över till andra halvan av första året och jag blir bara gladare och pirrigare för varje dag som går tack vare Hampus. Och visst måste jag ju erkänna att det uppstår ett lite extra lyckorus i kroppen när jag kommer hem och H har dukat upp med smörgåstårta och köpt blombukett hos min favoritflorist. <3.

Tacobuffén kommer längre fram

Drygt två månader sedan jag skrev sist. I alla fall ett blogginlägg. Jag har saknat det vissa dagar och klickat in för att titta lite. Härom helgen ändrade jag de turkosa rubrikerna till den något mer höstliknande färgen svart. Sen loggade jag ut.

Ikväll omvandlades saknaden till agerande och här sitter jag nu och försöker få upp samma gamla tempo över tangenterna. Märker att för långa viloperioder gör en ringrostig. Blir inte helt nöjd med formuleringarna och byter synonymer här och där.

Varför tog jag tummen ur just ikväll undrar säkert ni? För att jag tittat på tre avsnitt av Träna med Kalle. Vilket underbart program.

Kalle träffar olika personligheter i varje program i syftet att hjälpa dem med deras svaga länk. Den ena som skjutit upp att börja träna och därmed inte har tränat på 30 år, en lever efter devisen att hon ”vill träna men HATAR det” och den tredje vill förändra sitt liv för att överleva. Alla tre helt olika utgångspunkter – alla med utmaningen att förändra en gammal vana eller tankesätt till något annat.


Seppo som inte tränat på 30 år.

Jag fastade extra mycket för Kalles jordnära förenklingar av de saker som de allra flesta vet men ändå har så svårt att förstå och leva efter. Till mannen som skjutit upp träningen i många år och som ”inte hade tid att träna” men ägde de flesta redskapen i sin kaosartade lägenhet sa han något i stil med:

”Du kan inte äta hela tacobuffén på en gång. Du får börja med tacochipsen och guacamolen. Sen kan du äta mer och mer av buffén. Det samma är det med träningen. Planera inte att träna i timmar, flera gånger i veckan. Börja med att promenera varje dag, gör några sit-ups och lägg dig ner på marken och ta dig upp igen några gånger i rad. Då har du rört dig mer än du skulle gjort under tiden du tänkte på ett ambitiöst långt träningspass på gymmet.”

Enkelheten är så viktig för att orka ändra på inbitna vanor. Det är jävligt nog ändå.

Att slippa pendla

Stor fördel med nya jobbet: morgonpromenaden längs vattnet á 10 minuter maximus dörr till dörr.

Att inte behöva pendla till jobbet är kanske det bästa med att ha bytt jobb. Förr åkte jag enkel resa med tre byten á 45-60 minuter. Och så några transportpromenader. Idag knallar jag dörr till dörr på max 10 minuter och har utsikten ovan som sällskap. Lyckligt lottad situation – och jag är glad att jag faktiskt uppskattar det och inte tar det för givet.