Kategori: Tystnad

Sov gott farmor

Jag vet att ditt hjärta mår bra av att äntligen få vila lilla farmor. Jag vet det.

Jag vet att ditt hjärta mår bra av att äntligen få vila lilla farmor. Jag vet det.

Är så tacksam över att vi kunde vara alla tillsammans dagarna efter du somnat in. Jag tror du är glad över det och att du känner ett lugn där uppe i himmelen. Vi tar hand om varandra, jag lovar.

Ute i vårt paradis och bara är, kramas och andas.

Tänk att det här stället är vårat.

Det här stället alltså.

Trasiga hjärtan kan läkas, bara vi får tillräckligt med kärlek att fylla hålet med

I lördags anlände jag och Lisa till Vivesta, en bit från Nyköping, mot Oxelösund. På fredagskvällen hade vi varit och fått nycklarna av brudparet vi nu på lördagen skulle ge bästa möjliga service på deras stora dag. Solen sken och jag förbannade mig över att Lisa tagit babypulver (som hon menade gjorde att man inte svettades lika mycket) utan att fråga mig samtidigt som vi kånkade och möblera om utemöblerna. Högtalarna skrek ut de mest spelade låtarna i ledningen av P3-vikarierna som i pauserna diskuterade om en person kan se om en annan person är gay eller inte. Vi förvånades över att de kunde hålla ett program i flera timmar om ämnet, eftersom det tog slut lagom när vi gjort alla snittar, hjälp kocken rigga grillen, springa in med borden vi klätt in i vit pappersduk och dynorna vi placerat fint på varje stol innan himmelen öppnade sig utan den minsta respekt.

När Carina och Henke, även kallade toastmasterz och våra vänner, anlände till huset hällregnade det och projektet att klä om borden parallellt med att öppna champangeflaskor var i full gång. I farten konstaterade jag och Carina att det är under press och med improvisation vi är som bäst (Carina, jag och Lisa är alla gamla kollegor från somrarna på Rökeriet och Carina är även den person som lärt mig typ allt jag kan om servering och service i pressade lägen – hon är en sann stjärna. Det var även genom Carina och Henkes bröllop som dagens brud, Linda, upplevde hur det är att ha mig och Lisa som servitriser och bestämde sig för att det var vi som skulle servera på hennes och Olas bröllop en sommar efter.)

När bröllopsparet anlände var det inte ett öga torrt; vissa blöta av tårar, andra av regnet som aldrig tycktes vilja dra sig undan.  Jag och Lisa var i vårt esse och jag slog personbästa i antalet öppnade champangeflaskor och Lisa i att skära leverpastej racerfort. Hela dagen och kvällen drog förbi som ett nytt SJ-tåg när det för ovanlighetens skull rullar och är i tid – det gick med andra ord undan som bara den. Skratten avlöste varandra och visst var mina tårar nära både här och där när jag lyssnade lite för länge på något av talen.

Serverat tillsammans med Lisa på vackraste bröllopet hela dagen, kvällen och återstår gör natten. Fan vad kärlek är fin hörrni. #fruholmgren

Kunde inte låta bli att flyga iväg i tanken och se mitt eget bröllop framför mig, hur Lisa håller tal för mig och hur jag sitter och snyftar bredvid mannen i mitt liv. Klyschigt säger vissa, jag kallar det hopp och tro på kärleken. Än har jag inte upplevt det och somliga säger att det beror på att jag ändå bara är 21 år. Jag säger att vi människor kan uppleva sann och äkta kärlek oavsett ålder och att det enbart är bullshit att denna upplevelse är i samma veva som någon klassisk 30- eller 40årskris. Jag tror du kan träffa kärleken i ditt liv och jag tror att du kan göra det flera gånger om. För vi människor förändras med allt vad det innebär; tillstånd, värderingar, målsättningar, vad som är viktigt i livet och vad vår intention är med att leva – vad vi vill med livet. Vi är i ständig förändring och då finner jag det logiskt att vi också söker olika egenskaper och saker hos den vi delar livet med, även kallad vår livskamrat och partner in crime.

Att se Linda och Ola bredvid varandra. Att höra Lindas tal till Ola. Att se Ola när han sprang fram och greppade tag i Linda på dansgolvet när Bruce Springsteen spelades. Att lyssna till Olas förklaring till den oproportionerliga tavlan han fått måla på svensexan där hon först var i miniatyr och sedan blev större och större och hur han liknade det med hur hon vuxit i hans ögon och nu betyder världen för honom.

Det gav mig bekräftelse.

Bekräftelse om att kärleken mellan två personer kan vara som elektricitet – så enormt intensiv. Bekräftelse att kärleken inte bara kan upplevas en gång i livet. Bekräftelse att vi människor förändras och att trasiga hjärtan kan läkas, bara vi får tillräckligt med kärlek att fylla hålet med.

Tack Linda och Ola för att jag fick dela er stora dag med er. Jag önskar er all kärlek och lycka. Ni är magiska människor.

Utan dig finns ingen framtid. Bara tid. Evig och betydelselös tid.

Plötsligt kändes godislöfte, likes på Instagram, intagningsbesked för universitet och min dassiga utväxt på håret obetydlig. Allt som handlade om nutid och framtid tycktes försvinna bakom en grå dimma för plötsligt insåg jag. Att om inte du fanns med i framtiden så är det ingen framtid. Då är det bara tid. Evig och betydelselös tid. Och den insikten fick mig att spendera dagen, eftermiddagen, kvällen och natten med att sträckläsa en gammal ungdomsroman och när luften gick ur mig, stirrade jag bara tomt ut i den lilla etta jag så innerligt vill visa upp för dig. Bli frisk nu min fina. Bli frisk så att du kan börja läsa mina texter igen och se det här inlägget. Jag lovar att du kommer få all styrka du behöver från mig och att jag ska skriva så du kan ta del av mitt liv som om jag bodde i området bredvid precis som förr. Jag lovar.

20140715-001736-1056328.jpg