Kategori: Träna

Tjena halsflussen, står du här och hänger

Inviger andra jobbveckan på nya jobbet och sista heltidsveckan på gamla jobbet med halsfluss, feber och storkok av köttfärs på två kokplattor. Är inte livet bra glamoröst ibland så säg.

Helgen som skulle bli en lugn sådan levde upp till dess plan. Vaknade lördag morgon och beslöt mig för att åka till Enskede och kolla på kusinens fotbollsmatch. Dofta lite fotbollsplan och käka kioskkorv, du vet. Fick saknaden efter Rosvalla att stiga och lusten att tillhöra ett lag att väckas. Det var tider det där.

Promenerade sen från Enskede och in till Slussen, åkte tunnelbanan hem och kraschade i sängen. Kom inte upp, stopp sa det. Skulle varit på kräftskiva anordnad och L & I men nix, säger min kropp stopp så är det stopp. Så jag somnade tidigt och vaknade igen på söndagen vid 15-tiden, sjuk och ynklig. Vad som suger är att jag blev tvungen att sjukskriva mig från samtliga tre jobb och stanna hemma både idag och imorgon, tisdag.

Har kollat olika serier, filmer, klipp och lyssnat på musik. Klämt på min dubbelhaka och fluffmage. Tyckt synd om mig själv och käkat choklad. Fått magknip från helvetet och somnat av smärtan. Har också hunnit konstatera att detta inte är hållbart och att jag måste återta kontrollen över mitt liv; se till att vardagen blir pigg och frisk på nytt. Imorgon hoppas jag vara så frisk att jag kan gå en promenad och planera kommande veckors träningspass. Jag vill inte längre vara en del av denna negativa spiral. Jag vill må bra och orka leva. Så det så.

Verb: Att SH’BAMA

Igår dansade jag SH’BAM tillsammans med Jenny för första gången ever och övade på sexymoves och sjöng mig hes. Vi repade inför det pass jag ikväll deltog och svettades röven på. HERREGUD, vad roligt det var att dansa! Hela 45 minuter ren glädje i form av asbra musik och roliga steg som avslutades med 30 minuter core. Detta ska bli min måndagstradition. Skapligt bra sätt att starta veckan på enligt mig.

Dansat SH'BAM för första gången, övat sexymoves och sjungit mig hes med värsta bästa instruktören.

 

Jag tränar för att jag tycker om mig själv – inte för att jag inte tycker om mig själv som jag är nu.

Är så less på allt tjöt om lyft, stöt och pök med tunga vikter som finns överallt. Jag tror inte det är bra för våra kroppar; att de inte är byggda för så mycket av den sortens rörelser. Istället vill jag träna mer funktionell träning i syftet att orka lyfta, bära och röra min egen kropp.

Efter lördagens bröllop fick jag bevisat att jag absolut har lyckats bygga upp en bra styrka, vilket gjorde att jag orkade så mycket som jag gjorde. Däremot insåg jag att jag, för min kropps bästa och för att den ska orka hela livet, behöver träna mer regelbunden rörlighets- och funktionell träning.

Jag tränar för att jag tycker om mig själv – inte för att jag inte tycker om mig själv som jag är nu.
Jag tränar för att belöna mig själv – inte för att kunna belöna mig med annat efteråt.

Och med det sagt valde jag därför att träna passet ovan x2 tillsammans med Jenny på lunchen. Uppmanar dig att fundera på varför du tränar? Det behöver, och borde inte, vara samma som din kompis. Du är du, och det är din kropp du rör i samband med att du motionerar och tränar. Kom ihåg det och var snäll mot dig, kompis. Du har bara en kropp och en knopp.

Här var det tröga tankar

Ville väl mest bara lägga mig ner och dö när jag väl tagit mig hela vägen från tåget hem till lägenheten (15 minuters färd) på grund av denna förbannade mensvärk jag lyckligtvis fått generna för att få varenda gång jag får lingonveckan. Tack Gud, den är schysst. Vad jag däremot gjorde var att diska upp disken jag sparat två dagar tidigare (hehe) och fixade middag. Tomatsoppa med feta och knäckebröd med avocado. Nomnom. Glömde även paprikan i ugnen en halvtimme så den blev sådär härligt mosig. Tanken var ju god i alla fall.

Hela tiden hade jag godis i tankarna. Godis godis godis. Smsade Jenny och pep om hur synd det var om mig, varpå hon ringde upp och frågade om det var nu hon skulle säga att det var okej att äta en bit choklad. Jag visste inte och sa att jag velade fram och tillbaka. KOKA TE ÄR JU OCKSÅ GOTT och sen skrattade vi.

Började kolla gamla bilder från i somras då jag var i min hittills snitzigaste och bästa form. Då jag kände mig stark. Kontentan av det? Flexbert stack ut och sprang sina tjugo minuter.

20140227-223200.jpg
20140227-223237.jpg

Lata Linn VS Kloka Linn
0 jäkla 1!!!!!!!!

#kutaentjuga

En veckas trotsålder = pajad mage, stirrigt humör och humörsväningar mellan de glada och gråa.

Så kom jag ut igår ändå. Såg Linns Instagrambild från hennes utomhusrunda och tänkte; va fa-an, jag vill också känna endorfiner. Så jag svirade om fort för att inte huvudet skulle hänga med och sätta käppar i hjulen. Klev ut i senvinterns mörker och började springa till Happy. Hittade takten och kände rytmen. Andningen i symfoni med steget. Armarna pendlandes längs kroppen och benen starka. Kände hjärtat dunka lite snabbare när jag passerade människor och hur adrenalinet pumpade ut. Tänkte; Jag älskar ju detta.

Resultatet av en veckas trotsålder: en stirrig brud med pajad mage som just sprungit Storgatan upp och ner i hemstaden och kommit på #kutaentjuga.

Och så hände det där som hände när #fucksötsug föddes. Jag fick en snilleblixt eftersom träning + eftersvettningar alltid innebär nya idéer och tankar för mig. Jag vet att jag tycker det är tungt att springa just nu, men att jag älskar det när jag väl hittar rätta känslan. Jag vet att jag under #5km fick den känslan fler gånger än någonsin eftersom jag gjorde det till en rutin och därmed hade större odds på att ha fler behagliga upplevelser från löpturer än om jag sprang sällan.

Så. Igår startade jag #kutaentjuga. Varje dag i en månad ska jag springa tjugo minuter i olika former. Vissa dagar kommer det vara i snigeltempo, vissa i intervallracerfart. Tjugo minuter med syftet att få till rutinen att dagligen rasta kroppen; precis som så många av oss gör med vår bästa vän hunden flera gånger per dag. Eftersom jag har ett stillasittande/stående arbete behöver min kropp så skakas loss lite då och då. Siffran tjugo för att jag anser att det är en överkomlig tid. Du kan få en känsla av att du vill dö för det är så jobbigt eftersom intervaller i 20 minuter suger sugrör. Du kan också glida igenom passet om bakfyllan fortfarande hänger kvar, kroppen känns tung på grund av ett ledset hjärta eller vad som än kan uppstå i vardagen.

Jag började igår kväll och ska springa min andra tjuga idag när jag kommer hem till Stockholm. Min fråga är – vill du haka på? Vi var flera som krigade på med både #fucksötsug och #5km. Kanske kan detta behövas för någon mer än jag som vill komma igång med vardagsrörelsen?

Å ena sidan, å andra sidan

Å ena sidan så känner jag mig hemma i latmaskarnas klubb och tycker om att köpa en liten påse godis då och då. Jag gillar att ta sovmorgon, pyssla hemma och bara göra ingenting. Att fika tillsammans med kompisarna och skita i att laga matlådor och istället ta yoghurt, macka och te till kvällsmat. Ointresset till alla program, upplägg, tänk och metoder är ett fett faktum genom att dagligen jobba i träningen och hälsans andetag. Lyssnar jag till den ena sidan, så är det här jag:

Å andra sidan så älskar jag kicken av adrenalin som uppstår när endorfinerna bubblar över. Jag känner mig förbenat jäkla stark både mentalt och fysiskt efter ett väl genomfört träningspass. Och känslan av stolthet är ett faktum när jag går genom rum och sal med rak rygg och huvudet högt och leendet fastklistrat. Längtan efter att känna mig stark på riktigt och att överträffa mina nuvarande förväntningar på mig själv ger mig suget att vilja träna så ofta som möjligt. Då är det absolut roligaste sättet att umgås med mina vänner genom att träna och att vakna 05.50 en piece of cake. Att dagligen omges av människor från träningsvärlden och att dela kontor med Sveriges största gymkedjaär lite utav det mest underbara. Lyssnar jag till den andra sidan är det här jag:



Det var bara en liten påminnelse till mig själv dagar då motivationen tippar.

/Linn som letar efter balansen och som till en start både har lagat matlåda och har ett PT-pass med Jill som väntar imorgon.

Värme och vår

Snart är det vår, jag noterar nämligen varenda litet vårtecken som skulle ha blivit uppskrivet på Ingegerds lista om vi hade gått på lågstadiet. Jag hör fågelkvitter på morgonen påväg till jobbet och kan bära skinnjackan utan att frysa röven av mig.

I slutet av april åker jag dessutom till min kära Madde och Arguineguín på nytt. Ni vet, staden jag bodde i fem månader när jag jobbade på Sunwing. Denna gång blir det 13 dagar semester/jobb på distans med träning, sol och slapp. Och som om inte det vore nog så åker jag och mamma tillsammans med mosters familj till Turkiet för en veckas all inclusive i juni. SÅ himla underbart skönt ska det bli. Jag ska läsa böcker och njuta. Ladda batterierna inför hösten som jag inte har den blekaste aning om vad den ska innehålla.

Ett mål med sommaren: Känna mig bekväm i att löpträna i endast sportbh upptill. Bara så ni vet.

Inspireras av minnen och meriter


Foto: Syrran

Det här var i somras ute i vår stuga. Då hade #fucksötsug pågått i ish fem månader och #5km pågick just då. Tänker att jag ska köra igång #5km igen så snart snön och kylan försvinner. Tills dess blir det SATS och alla deras grymma klasser + PT-Jill.

Ps. Klapp på axeln till mig. Har kört fem pass både denna vecka och förra veckan. Riktigt stolt och nöjd.

Nu blir det vin!

Lunchintervaller

Här har vi torsdagen i tre bilder. Låter dem tala för sig och tillägger – det var en aning jobbigt sista två intervallerna. Då var det inga ben som sprang per automatik, utan hjärnan fick hjälpa till och skrika till musklern: ”Lyft höger! Vänster! Pendla med armarna! Fokusera på coren! KOM IGEN!”. But I did it.

Och med det säger vi godnatt. #tränamedptjillintervaller à 10 x 100 m finito. #tränamedptjill
20140116-205331.jpg

Som snabbast sprang jag i hastigheten som visar ovan: 17.5. Jag började intervallerna på 15 och stegrade successivt till 15.5, 16, 16.5, 17 och slutligen de sista två intervallerna 17.5. Under vilan på 45 sekunder hoppade jag av bandet och ställde mig med fötterna på vardera sida och hoppade sedan på bandet i 13-fart och stegrade därifrån.