Kategori: Träna

10 månader senare

Hej på er. Det var ett tag sedan sist. Jag har saknat skrivandet men inte behövt det. Oftast är det någon form av frustration som ligger till grund om jag skriver här. Låter kanske lite drastiskt men ilska och sorg är ju som bekant oftast enklaste känslan att författa utifrån.

Det har gått 10 månader. Självklart har det inte varit månader med ren lycka. Jag har bara inte haft modet att dela med mig av det här, utan lösenordsspärr. På Instagram kan jag välja vilka som ska läsa och på Facebook är jag sällan speciellt djup. Men här är det öppet och när jag jobbade på högstadiet ville jag liksom inte att mina kids skulle läsa om vilka bekymmer deras lärare brottas med. Men nu behöver jag det här. Jag vill skriva och kanske bli hörd av någon där på andra sidan skärmen.

Idag vill jag skriva om hur jag föraktar min kropp.

Min verklighet ser ut såhär: Jag vaknar och kollar Instagram och ser Kristin Kaspersen göra sin *härlig morgonrutin med kaffe och yoga* och blir inspirerad att sätta på mig tights och en tisha och gå upp och sätta på kaffet. Jag känner att fan, jag ska vara duktig och göra en bra frulle så jag vispar ihop banan och ägg. Och det är på håret att banen kan användas för den är på gränsen till för brun, vilket hade varit ännu ett misslyckande för mig att, som väldigt ofta, få slänga mat jag inte tar till vara. Så jag steker bananpannkakor och dricker kaffe. Känner att jag har flow och dansar runt med dammsugaren, röjer bland kläderna och startar en tvätt. Kompis kommer på besök och vi hamnar i soffan. Jag börjar bli hungrig och slukar sista delen av chipspåsen från gårdagen. Blir illamående. Vi konstaterar att vi hade tänkt träna på varsitt håll innan hon går hem men jag ursäktar med att jag kan ju inte vara för duktig – inte både tvätta/städa OCH träna. Så jag lägger mig i soffan när hon gått och börjar känna hur det kryper i kroppen.

In på Instagram för kanske 30:e gången för dagen och ser någon bild som får mig att tänka men va fan, ta dig samman Linn och stick ut och spring! Så jag klär på mig och går ut, slänger några kartonger på återvinningen och joggar en sväng. Det är faktiskt inte SÅ jobbigt, men jag känner att det räcker efter vad som kanske kan ha varit 15 minuter på sin höjd. Går in på Ica och mår illa av chipssmaken i munnen och köper därför en kesella till resterna av bananpannkakorna, två kiwis och färska jordgubbar. Känner mig *hälsosam*. Går hem och tar av mig till endast tightsen och sportBHn och ser ringarna på magen. Suckar och hamnar i det gamla föraktet. Så jag tar fram kettlebellen och gör lite övningar och känner efter två varv att nu behöver jag fan hjälp. Jag behöver reda ut dessa tankar för de är inte hållbara. Det håller inte. Så jag tar upp datorn och här sitter jag nu, i soffan, med tightsen uppdragna över magen.

Varför gör jag så här mot mig själv?

22713062_10155110444384226_687744129_o

Styrkelaget – För dig som vill tillhöra ett lag

Idag startade jag Styrkelaget.

Idén föddes under en solig promenad i förkylningens tider. Under en längre period har min träningslust pendlat fram och tillbaka, upp och ner. Vissa dagar har jag studsat fram till skivstången på gymmet och slagit rekord i marklyft, andra har jag tagit personbästa i att äta så mycket choklad som möjligt på en dag.

Sedan jag slutade med fotboll och fasta träningstider tre gånger i veckan har det varit så här. Jag är en periodare som har insett att jag behöver något som håller mig till planen även dagarna när jag vill krypa ner under täcket.

Jag behöver ett lag. Och det är inte ett fotbollslag, lusten för fotboll är inte densamma som förr. Nej. Det jag behöver är ett lag att träna styrka, kondition och balans med.

Jag behöver Styrkelaget.

Vi är många som vet vad vi behöver, vilka träningsövningar som är bra för vår kropp. Vi känner vår kropp bäst och jag tänker att vi kan hjälpa varandra utan att behöva bekosta dyra PT-timmar på något gym.

12305479_10153534588064226_349505210_n

Tanken är att ha en-två fasta träningstider kvällstid under vardagar eller helger som vi ses vid Rättarvallen (bakom Ringvägen, vid gamla soptippen). Jag står för de första träningspassen, men sen tänker jag att alla som vill får bidra med sin kunskap. Vill fler leda pass eller kanske tipsa om någon övning är det mer än välkommet, annars kör jag på med inspiration från folk jag känner. Vi hjälper alla att peppa varandra så alla får svettas och skratta.

Det ska vara enkelt, det ska vara kul. Jag har en tanke om att vi kommer inse att vi orkar och klarar bra mycket mer än vi tror, bara genom att vara tillsammans och träna regelbundet.

Vad tror du? Skulle du vilja vara med?

Första passet är på långfredagen kl 11.00 och ALLA är välkomna.

Passet är för alla som tycker om att ha kul och gillar att vara utomhus när det är fint väder (har beställt sol). Fler krav finns inte. Dagsform eller hur länge sedan man tränade sist är oväsentligt. Alla kan vara med.

PS. Peppa gärna en eller flera kompisar/familjemedlemmar att gå med i Styrkelaget. Jag ska försöka få med bland annat mamma, mormor, farfar och kompisar som helst skippar träningen. DET BLIR KUL!

Morgonrunda

-1 grader visade termometern när jag stack ut men när jag närmade mig hamnen kändes det mer som +15 med solen gassande i fejan. Höstvädret i ett nötskal och när det är som bäst.

Älskar när jag vaknar upp tidigt på helgen och känner lust till att röra mig. Denna lördag visade klockan 08.00 när jag reste mig upp och timmen senare var jag ute och joggade i världens sol längs vattnet. -1 grader visade termometern när jag stack ut men när jag närmade mig hamnen kändes det mer som +15 med solen gassande i fejan. Det blev ett skönare pass än det jag beskrev i fredags, och tur är väl det för annars vore träning mest bara ett nödvändigt ont.

Tack till höstvädret i ett nötskal och när det är som bäst.

Idag ville jag inte

Äntligen var det fredag och Hampus kom hem från jobbet bara halvtimmen efter mig och studsade av lycka. Äntligen var det fredag.

Jag hade inte den känslan. Om dryga timmen skulle jag infinna mig på cykelsadeln, redo att svettas till tusen. Och det var det minsta jag ville. Jag hade skippat träningen samtliga dagar tidigare under veckan och dessutom haft dåligt samvete över detta. Ingen plus minus noll-ekvation med andra ord. Mest bara ett tankesätt i form av en nedåtgående spiral. Ett tankesätt som får en att må dåligt.

Och jag tog mig samman. Jag bytte om till träningskläderna, fast jag inte ville, och jag cyklade ner till gymmet, fast jag inte ville. Jag mötte upp kompisen i repan med ett ansiktsuttryck á sju svåra år och fyllde vattenflaskan.

Cykeln ställdes in och skorna klickade i pedalerna. Benen började trampa, sakta framåt. Tankarna fortfarande med fokus på hur lite jag ville detta. Första låten drog igång, andra låten kördes igenom. Kroppen började bli varm. Benen kändes plötsligt pigga och tanken ändrades.

Idag ville jag inte men gjorde det ändå. Och det ska jag ha all cred i världen för. Alla träningspass är inte roliga. Alla träningspass vill man inte göra. Men alla träningspass (brukar) ge en endorfiner och en skön känsla efteråt. Och så även detta pass.

Klapp på axeln och äntligen fredag.

Tacobuffén kommer längre fram

Drygt två månader sedan jag skrev sist. I alla fall ett blogginlägg. Jag har saknat det vissa dagar och klickat in för att titta lite. Härom helgen ändrade jag de turkosa rubrikerna till den något mer höstliknande färgen svart. Sen loggade jag ut.

Ikväll omvandlades saknaden till agerande och här sitter jag nu och försöker få upp samma gamla tempo över tangenterna. Märker att för långa viloperioder gör en ringrostig. Blir inte helt nöjd med formuleringarna och byter synonymer här och där.

Varför tog jag tummen ur just ikväll undrar säkert ni? För att jag tittat på tre avsnitt av Träna med Kalle. Vilket underbart program.

Kalle träffar olika personligheter i varje program i syftet att hjälpa dem med deras svaga länk. Den ena som skjutit upp att börja träna och därmed inte har tränat på 30 år, en lever efter devisen att hon ”vill träna men HATAR det” och den tredje vill förändra sitt liv för att överleva. Alla tre helt olika utgångspunkter – alla med utmaningen att förändra en gammal vana eller tankesätt till något annat.


Seppo som inte tränat på 30 år.

Jag fastade extra mycket för Kalles jordnära förenklingar av de saker som de allra flesta vet men ändå har så svårt att förstå och leva efter. Till mannen som skjutit upp träningen i många år och som ”inte hade tid att träna” men ägde de flesta redskapen i sin kaosartade lägenhet sa han något i stil med:

”Du kan inte äta hela tacobuffén på en gång. Du får börja med tacochipsen och guacamolen. Sen kan du äta mer och mer av buffén. Det samma är det med träningen. Planera inte att träna i timmar, flera gånger i veckan. Börja med att promenera varje dag, gör några sit-ups och lägg dig ner på marken och ta dig upp igen några gånger i rad. Då har du rört dig mer än du skulle gjort under tiden du tänkte på ett ambitiöst långt träningspass på gymmet.”

Enkelheten är så viktig för att orka ändra på inbitna vanor. Det är jävligt nog ändå.

Ett mission

11721735_10153054529244226_911751478_n11716032_10153054529234226_712550229_n

Idag hade jag ett mission: ta mig upp 07.00 när klockan ringde och sticka ut och springa. Och jag klarade det, till skillnad från förra veckan jag bodde här då varje alarm stängdes av och varje löptur ersattes med en sovmorgon. Helvete, vad otränad en kropp kan bli av vila. Väldigt tydligt det där. Försökte fokusera på att allt är bättre än inget och njuta av utsikten runt omkring platsen jag avslutade passet med att göra lite styrkeövningar. Jag klarade i alla fall av mitt mission. Bra Linson.

Gud pinkade på sig och jag möblerade om

Ska vi snacka ordspråk så var det sannerligen inte någon dans på rosor att hoppa av tunnelbanan och knalla direkt till gymmet istället för att krypa ner under duntäcket innan klockan ens slagit 17.00. Gud pinkade på sig och gick helt bananas. Plötsligt var det både regn, snöregn och slask. Ett litet moment då jag fann den totala förståelsen för de som säger upp livet i Sverige och flyttar till klarblått hav och vita stränder. Är människan verkligen skapt för att ta sig igenom väderlekar som dessa? Jag vägrar svara ja på den frågan.

Men till gymmet kom jag i alla fall. Och eftersom jag numera känner mig lite smått paralyserad på egna ben i gymmet efter att jag börjat träna med PT, hamnade jag på löpbandet, vilket jag även gjorde igår. På löpbandet kan jag göra min grej. Joggar igång flåset och höjer sedan hastigheten till intervallnivå och stegrar minut för minut. Igår avslutade jag de sista två intervallerna på 17.0 tempo. Där kan vi snacka om att koncentrationen var på topp. Såg alla Youtube-klipp framför mig där flåsande låtsassprinters trillar pladask och får sig en ansiktsbehandling utan dess like av bandets sträva yta. Men jag klarade det. Jag höll mig uppe.

(null)

(null)

Jobbdagen då? Jo, eftersom jag inte kan göra speciellt mycket vettigt i textväg förrän mot eftermiddagen, spenderade jag förmiddagen åt att springa omkring i skolan och städa och möblera. Lov betyder att det är dags att byta klassrum, vilket betyder möblering och nya platser för kidsen. Mitt planeringshjärta bultar i hundranittio och lugnet som infann sig när jag fick rensa gamla papper var fabulöst. Jag ÄLSKAR att pyssla, dona och städa. Nu ska jag bara finna en man som älskar att laga mat så är hustrupaketet komplett. Eller något.

Tvättstuga imorgon. Geni.

Sommar, por favor

Förra sommaren var jag inne i min löphysteri och sprang eller gick 5 kilometer varje dag hela augusti. Resultatet blev en ovanligt pigg Linn och ökad lust att kuta omkring i skogen. Bilderna nedan är från stugan ute i Björndammen. Längtar som en tok till att spendera stora delar av semestern med lilla farfar, bryggan, sjön, stigarna och värmen. Snart sportlov, påsklov och vips är det snart sommarlov. Visst?

Photo 2013-07-25 14 47 15 Photo 2013-07-25 14 25 56 Photo 2013-07-25 14 22 53 Photo 2013-07-25 14 21 09Photo 2013-07-25 14 19 46

Konsten att snacka innan man tänker

Just haft första mötet med min blivande PT där jag hörde mig själv säga att jag år 2015 vill bli mitt starkaste jag. Undrar om den Linn som klämde ur sig detta förstår att det innebär att hon kommer få slita, bita ihop och ha träningsvärk många veckor framöver? Vi får hoppas det. För på måndag drar vi igång. (Puh.) (YEY!)

Just haft första mötet med min blivande PT där jag hörde mig själv säga att jag år 2015 vill bli mitt starkaste jag. Undrar om den Linn som klämde ur sig detta förstår att det innebär att hon kommer få slita, bita ihop och ha träningsvärk många veckor framöver? Vi får hoppas det. För på måndag drar vi igång. (Puh.) (YEY!)