Kategori: Tips

OCH VI FÅR ALDRIG ALDRIG GLÖMMA DOM SOM INTE ORKADE MER

Texten nedan är skriven av min vän Emma. Jag har valt att klistra in hela texten här på min blogg för att ingen ska missa den på grund av latheten att klicka på en länk. Texten är för viktig för att missas, för viktig för att ignoreras.

 

Jag vet inte.

Det är hopplösheten i att alltför få verkar förstå. Att normerna är som dom är. Att normerna säger att mår vi dåligt – HÅLL DET INNE FÖR GUDS SKULL. Att artister romantiserar döden och sjunger att jag är redo att dö nu för att känna att jag lever och man måste dö några gånger innan man kan leva och att it’s better to feel pain than nothing at all. Att smärta invändigt romantiseras som kaffe, cigg och ett tungt huvud med bara ben i ett fönster. Att krönikörer beskriver psykisk ohälsa som en trend.

Dra åt helvete.

Unga människor ska inte behöva kvävas av ångest. Ska inte behöva känna hopplöshet. Ska inte behöva känna att de är psykfall om de ber om hjälp. Ska få våga be om hjälp. De ska inte behöva få blickar på sig om de börjar gråta i matsalen. De ska inte känna sig ensammast i världen med sin ångest.

Att ha ont psykiskt ska inte vara konstigare än att ha ont i benet eller vara lite snuvig. Fatta det nu. Det är dags att alla fattar det nu. För precis som med alla normer så bär varje individ ett eget ansvar. Det är dags att alla börjar ta det ansvaret. Det är dags att alla krönikörer fattar att psykisk ohälsa inte är en trend, utan att det bara handlar om att fler och fler vågar prata om det. Det är dags att ingen stöter undan någon som hävdar att den mår dåligt. Det är dags att vi börjar fråga på riktigt hur våra vänner, klasskompisar, kollegor mår. Att inte vara rädda att lägga sig i. Att inte blunda.

För fan ta er. Fan ta er som stirrade som att jag var ett monster när jag började gråta i matsalen. Fan ta er som satt på Hellmans (ja, ni verkar ha glömt att vi bodde i en småstad där ögon och öron finns överallt) och pratade om vilket psykfall jag var som skrev öppet om min smärta för ett och två år sedan. Fan ta er som kommenterade att jag bara skulle rycka upp mig alternativt ta mitt liv (ni glömde att jag fick era ip:adresser och enkelt kunde kolla upp er). Fan ta er och era småsinnade värderingar. Jag skrattar högt åt er trångsynthet och föraktar er föralltid.

För det vi måste förstå är att, liksom en förkylning, så kan alla drabbas. En jobbig grej och några få skeva överanalyseringar så är depressionen där. Som en blytung kappa utanpå och ett monster invändigt. Vad är det konstiga? Varför ska vi inte få berätta för världen om det? Varför anses det mer normalt att meddela alla om vad man åt för lunch ute?

Det ska vara en självklarhet att få må dåligt. Det ska vara en självklarhet att få våga be om hjälp till att vilja leva.

Kalla inte någon som mår dåligt för ett psykfall. Stirra inte som att den är en utomjording. Prata inte skit om den på ett café. För personen har ont. Riktigt ont. Se det istället. Börja se det nu. Vi har inte råd att förlora nära och kära på grund av något som de inte ska behöva bära på. Det här jävla samhället måste börja vakna och sluta tabubelägga psykisk ohälsa.

Och jag önskar att du kunde se alla hundratals människor som de senaste dagarna vallfärdat till minnesplatsen. Att du kunde få se Torres-tröjan. Den signerade fotbollen. De hundratals ljusen. Alla blommorna. Alla breven. Lugnet. Stillheten där. Jag önskar du kunde få se alla texter som dina närmsta vänner publicerar. Alla tårarna, alla kramarna.

 

Jag önskar du kunde få se den hela stad som står i sorg. Att vi alla är sörjande. Som vänner, grannar, bekanta, syskon till vänner, syskon till lagkompisar, klasskompisar, familj, lärare, tränare. Alla minns vi. Jag önskar du kunde få se vilket avtryck du gjort och den sorg du lämnade kvar. Och jag hoppas så innerligt att du är på en vacker, ljus och fridfull plats nu L.

”Och vi ska torka varandras tårar från våra ögon och döden, ska inte finnas mer”

Hjärnforskaren som fick en stroke

Jag sitter helt paralyserad i soffan med halvöppen mun. Det går inte att beskriva hur häftigt jag tycker det är med hjärnan och dess funktioner. Hur varje människa är ett system i sig och hur allt hänger ihop. Att hon dessutom pratar med en sån extrem inlevelse och målande beskrivningar gör det hela ändå mer fängslande.

Ta det stegvis istället för att lägga i sexans växel direkt och få kärringstopp

Nyårslöften är rätt lätta att lova, men desto jävligare att leva upp till. I alla fall är det min upplevelse av påhittet. Egentligen är det rätt sjukt att ”börja om” bara för kalendern visar 2014 istället för 2013, men det är väl helt enkelt sånna vi människor är. Vi gillar tydliga slut och starter.

Min twän (vän från Twitter) Johannes skriver sedan ett tag tillbaka en träningsblogg, och det även fast han, med sina egna ord, är en ”lagom tjock och glad kille”. Hans tankar kring träning och reflektioner av sina egna pass. Jag älskar det! Är så spytrött på alla dessa bloggar och Instagramkonton med människor som menar sig andas, kissa, bajsa och LEVA hälsosamt jämnt, ständigt och hela tiden. Jag tror på balans och inte #aldrigvila eller #flagom.

I alla fall. En ny text han skrivit handlar om något som egentligen är väldigt basic och vad som skulle kunna gå under kategorin ”sunt förnuft” (vad nu sunt förnuft är?). Han uppmanar till att börja enkelt, ta det stegvis och inse var sin egen förmåga och kapacitet är just idag. Inte för några år sedan. Eller vad den borde vara. Utan vad den är. Något som många har väldigt svårt för och tror att det är taktiskt och hållbart att lägga i sexans växel direkt. Det kommer bli kärringstopp och sen kommer paniken och du kommer välja att ta bussen istället för att kämpa för att ta det där körkortet.

Läser gör ni här.

Värsta bästa julklappen för dig som vill jobba med träning

Vi på SAFE har just nu ett erbjudande för dig som vill leka tomte till dig själv och en vän.

Våra utbildningar inom träning och hälsa har sin grund i teoriutbildningen, vilket är just den utbildning som du har chansen att ge bort till en vän. Ni kan också välja att dela på kostnaden som blir för en utbildning, och därmed få en halv julklapp var. Smart va?

Under teoriutbildningen får du en förståelse för kroppens uppbyggnad och funktion, i vila och i arbete, samt att du praktiskt ska kunna tillämpa dessa kunskaper i din egenträning och/eller som instruktör. När du har slutfört denna utbildning har du möjlighet attgå vidare inom gruppträning och personlig träning.

Erbjudandet gäller årets första teoriutbildning:

– Stockholm 13 januari
– Göteborg 7 februari
– Malmö 1 maj
– Östersund 16 maj

Erbjudande gäller t o m 20/12 och har du några frågor/är nyfiken är det bara att du slänger iväg ett mejl till info@safe-education.se eller ringer oss på 010-110 59 90.

Go jul i förskott hörreni!

Rö/orange-tott

20131118-200051.jpg

20131118-200112.jpg

20131118-200100.jpg
Dejten med frizz-Mallan kommer bli lite tätare inpå förra besöket av anledningen att jag kommer bo i Sthlm när vi först hade planerat för färg. Dock inte mig emot som är allergisk mot minska lilla utväxt och som älskar att vara hos Mallan. Så imorgon får jag äntligen sitta och skratta i stolen och bli fin i håret.

Ska du fixa frillan och framförallt FÄRGA ska du gå till Malin på Mina damer och herrar i Nyköping. Hon e grym och det märks att hon älskar det hon sysslar med – och för mig blir det som allra tydligast när hon får färga. Bruden kan sin grej.

Skorna som sägs hålla i ett tiotal år

20131113-203451.jpg

Skorna som sägs hålla i ett tiotal år.

Det där med att börja investera i mig själv är något jag fastnat väldigt för på sistone. Efter veckan som lärare på Kunskap belönade jag mig med att köpa ett par pjuks för rätt många hundralappar som sägs hålla i flera år. De är helgjutna och kan användas såväl på vintern som sommaren. No matter what så luktar de inte illa och fötterna får leva i fred. Köptes på Micke&Co här i Nyköping för 1 399:- om jag minns rätt.