Kategori: Tänkt

onsdag 15 maj 2013 @ 10:19

Första dagen helt solo

Vaknade på soffan i morse med känslan att ha sovit i år och dagar utan att ha blivit pigg. Vet inte om det var den tidiga morgonen när jag skulle flyga som gjorde att jag hamnade efter på sömnkarusellen, men trött var jag i vilket fall. Klockan visade 10 och vad jag mindes hade jag ställt alarm på 07.30 för att sticka ut och springa på morgonen, men nähe, så blev det inte.

Att vara tillbaka i Spanien, även om jag inte är på Gran Canaria där jag jobbade säsong, ger mig flashbacks på något skräckblandat/vackert vis. Njuter av lugnet och av att se Sunwingklädda människor men får rysningar av att känna mig ohälsosam. Frukosten blev till exempel yoghurt med flingor som hade chokladbitar i och banan. Det må vara en liten detalj som går att ändra på, men känslan att det är så omständigt för att kunna äta och leva sunt här borta suger lusten ur mig. Det blir tråkigt och jag känner mig direkt svullen på något vänster.

Annars har jag strosat omkring på gatorna och på stranden. Ätit thaimat med Mette och suttit lite i MiniLand bland alla barnen. Regnet föll strax innan lunch och hindrade mig från att sola. Ska ta en timme och träna på att bara sitta och läsa en bok på balkongen nu istället. Efter det blir det nog en joggtur på stranden, tänkte testa att springa barfota då sanden är så packad och hård.

So long lovers.

lördag 4 maj 2013 @ 17:19

Rätt tanke gör dig till en bättre löpare

Fann Mattias (som även ligger bakom Please copy me) blogg 30 mot 20 genom min far och fastnade för ett speciellt inlägg. Och jag tyckte det var så bra att jag tänker köra citat på hela faderutten och sen får ni klicka in på hans blogg om ni är nyfikna.

Löpning handlar till stor del om allt det där som händer i huvudet. Det är ett mentalt spel. Och det gäller att hitta knepen för att brotta ner de där tankarna som då och då riskerar att lägga fällben för dig.

Just nu läser jag boken Löpträning mitt i livet (skriven av löparcoachen Marcus Nilsson). Bortsett från att titeln är rätt fånig tycker jag att boken är lysande; den är personlig och klok. Jag har redan haft stor nytta av den, och boken har gett mig en radda tips och ny lärdomar. En av de viktigaste lärdomarna handlar om inställning. I boken tipsar Marcus Nilsson om hur du kan (eller kanske bör) tänka under ett tävlingslopp: tänk “redan” under loppets första halva, och tänk “bara” under dess andra halva. Alltså: efter 3 kilometer: “redan tre kilometer”. Och efter 7 kilometer: “bara tre kilometer kvar”.

Att tänka på det sättet har direkt fått effekt för mig i löpningen, särskilt på seedningsloppet, då det fungerade utmärkt. Testa att tänka “redan” och “bara” du också.

30 mot 20 är Mattias blogg om resan mot målet att springa Göteborgsvarvet snabbare nu som 30-åring än som 20-åring. Har bara scrollat genom den som hastigast men har sett att det finns många bra tips om böcker för dig som vill bli bättre på löpning och intressanta intervjuer med olika löpare. En med bland annat min pappa.

Gillar ni den här typen av inlägg? Vill ni att jag ska skriva mer om bloggar, texter, videos och annat som jag rekommenderar?

torsdag 2 maj 2013 @ 10:18

Stockholmshäng med kusiner

Barnvaktstisdag flyttades till torsdagen den här veckan så i vanlig ordning var det mys, mat och promenad under några timmar med småkillarna. Sen så sa det vips och så var det eftermiddag och de stora kusinerna kom hem från skolan. Fick chansen att sitta en liten extra stund med bara Viggo som är 9 år. Vi pratade om både det ena och det andra och läste även läsläxan.

På senare tid så är det sådana saker som gör att jag tycker livet är så fint. Att jag får sitta och snacka med min kusin som börjar bli stor och hjälpa honom med några få ord som är svåra. Då känner jag att gör något bra och att jag mår bra eftersom jag får vara med de jag älskar så ofantligt mycket.

fredag 19 april 2013 @ 12:53

I kroppen min – resan mot livets slut och alltings början

Jag beställde precis hem Kristians bok som har samma titel som hans blogg I kroppen min. Jag gråter när jag läser om hur han berättat för de som var på hans bokrelease att han inte var säker på om han skulle leva när boken var färdig. Kristian som har obotlig cancer och att kommer dö. Han kommer inte få se sina barn växa upp. Han kommer inte få uppleva alla saker han vill göra. Han kommer inte få uppleva livet. Och han är tjugonio år gammal.

Jag gråter alltid när jag läser hans blogg, vilket gör att jag bara läser den lite då och då. Men jag har dåligt samvete över det. För han skriver så bra och så målande att alla borde läsa varenda ord. För han får en att se annorlunda på livet, döden och alla man har runt omkring sig.

Så många gånger som jag uttryckt oförklarligt hat mot den här sjukdomen. Så många människor den tagit ifrån oss. Det går inte att förstå och jag vill inte förstå. Jag är livrädd att själv bli sjuk och över att det varje dag är flera som får beskedet. Jag vill inte.

Det minsta vi kan göra är att läsa Kristians ord. Jag längtar efter boken och ska läsa den så fort jag har den i mina händer.

torsdag 18 april 2013 @ 14:06

Se så vacker du är

Kvinnan får beskriva sig själva och under tiden målar mannen det porträtt han ser med hennes ord som riktlinjer. Kvinnan får senare bekanta sig lite extra med en annan kvinna som hon beskriver för mannen. Med andra ord målar han först det porträtt han ser med kvinnans egna ord, och sedan de som bildas med den andra kvinnans bild av henne. Resultatet är häpnadsväckande och vackra. Se själv.

tisdag 16 april 2013 @ 16:17

Leenden är fina

Och jag ler väldigt mycket nu för tiden. Jag tror nog inte det går att ha en så mycket bättre feeling i magen än den jag har just nu. Njuter, dokumenterar, skriver, förevigar. Ett tillstånd som detta får jag vara stolt över, njuta av. Jag har varit i det som var min dåvarande bottnen, men nu är jag på goda vägar upp mot högre höjder. Leenden kan dyka upp på morgonen, dagarna känns lätta och kvällarna alldeles för tidiga.

Jag är väl medveten om att långt ifrån alla mår som jag gör. Men jag hoppas kunna sprida den glädje och energi jag bär så att vi alla kan må lite bättre. För som Camilla Henemark sa i Livet blir bättre: Ensam är inte stark. Ensam är ensam.

Och jag tror på den meningen i alla sammanhang. I tunga perioder i livet, precis som i lätta. Ska vi förbättra vår kosthållning förenklar vi för oss om vi gör det tillsammans med någon mer på något sätt. Ska vi skärpa till oss i skolan med pluggmotivationen går det enklare om vi är fler som sitter kvar tillsammans i skolan till stängning. Ska vi bli bättre på att berätta att vi uppskattar varandra går det enklare om alla gör det och att inte komplimangerna bara kommer från en och samma.

Tillsammans är vi starkare mina vänner. Påminn dig själv och andra om det. ❤

fredag 12 april 2013 @ 19:19

Mammahäng

En sak jag älskar med att ha blivit äldre är att kunna dricka ett glas rött till maten tillsammans med mamma. Kvalité är bara förnamnet. Dricker ni som är myndiga alkohol tillsammans med era föräldrar eller är det något som är mot era principer?

torsdag 4 april 2013 @ 19:10

Ragga vänner

Ringde två brudar och pratade med dem för första gången idag. Karolina när jag ute på promenad med tvillingarna och Matilda när jag väntade på tåget. Så ball grej det där att ringa någon som man egentligen kanske inte känner tillräckligt för att bara ringa och snacka.

Men jag struntade i det idag.

Vi snackade ett tag, både Karolina och jag, men framförallt Matilda och jag. Blev glad. Kom på mig själv att gå runt och le hela samtalet. Sånna samtal är bra, visst håller ni med mina vänner?

Förövrigt känner jag mig så där hybris-bra när jag lyssnar på denna och går i Stockholms tunnelbanepuls. Fet på riktigt.

tisdag 19 mars 2013 @ 15:16

Fotboll?

En tanke har satt snurr i hjärnan på fröken Larsson. Ni vet när jag var i Spanien och jobba med kidsen och spelade fotboll minst tre gånger i veckan? Ja, precis, då. Då började ett sug smyga sig fram. Hm, kanske ska jag börja spela fotboll igen? Senast var, om jag minns rätt, när jag gick i tvåan på gymnasiet. Med andra ord för typ tre år sen.

Kommer jag få tillbaka bollkontrollen? Sitter speltänket kvar och är det riktigt sug som börjat suga eller kommer jag tappa lusten efter några gånger?

Well, hur gör vi för att få reda på svaren till våra frågor, vänner? Ja men precis, vi testtränar väl då. Ska bara vänta någon vecka så snön kanske pyser väck… ;-)

tisdag 19 mars 2013 @ 8:28

University of Washington

Idag är jag så där malligt stolt över en annan persons prestation. Idag är det min lillkusin Louise. Louise som inte alls är liten längre, hon är ju 19 år och med tanke på vad jag är tupp-stolt över, så måste hon vara rätt gammal. För vet ni? Louise har kommit in på University of Washington. (FATTAR NI?!) Jag är så inspirerad och imponerad av dig, tjejen.

Jag som trogen småstadsbo (fast inte för evigt) har så svårt att greppa mina kusiners liv där borta i USA. Min äldsta kusin, Louise storebror Adam, pluggar redan på samma universitet och nivån de sliter på vågar jag knappt sätta mig in i hur svår den är.

Kusinerna, och idag framför allt du Louise, jag är så himla stolt över att vara er kusin. Att vara släkt med er och att få spendera lediga dagar i vår stuga med några års mellanrum. För det har liksom blivit så att tid inte spelar någon roll. När vi väl ses så är det som att vi träffats för i alla fall en månad sen.

Jag älskar er, Louise och Adam.