Kategori: Sambo och allt därtill

Kontrollbehov, harembyxor och matlådor i raka led

Jag vill ha kontroll på saker och ting i min närhet. Det har jag alltid velat. När jag var singel och bodde själv blev det mest tydligt vid de klassiska nystarterna; nyår, när sommaren kom, när sommaren skulle väck, när hösten steg på och när sommaren åter var tillbaka.

När rycket kom ägnade jag hela dagar åt att rensa i garderoben och *försöka hitta min stil, som jag aldrig lyckats hitta än så länge*, städade i köksskåpen och ställde matlådorna prydligt och bytte gardiner. Ja, jag brukade till och med gå upp på vinden och städa i mitt förråd så att allt stod på rätt plats och jag visste vad som fanns i varje låda. Jag tog kontrollen med andra ord.

Att vara sjuk årets första jobbvecka gör en både rastlös och sällskapssjuk, vilket denna morgon (lunch för er) resulterade i att jag hittade ett nytt ställe att läsa och dricka kaffe på samtidigt som jag kan följa Storgatans stora flöde av människor. Blir ni bra avis va?

Sedan jag flyttade ihop med H har det krupit i kroppen så gott som varje dag, ja, i alla fall varje helg. Jag vill ordna NÅGOT. Organisera, rensa, lägga fint, stapla, vika. Vilket jag i och för sig också har gjort – men jag blir aldrig nöjd. Annars skulle jag inte sitta här nu, 23.51 när H ligger och sover, och skriva detta.

Vad beror det på?

Jag vill tro att jag håller på att gå in i en ny fas. Under det första året ståendes på egna ben utan mamma och pappa under samma tak köpte jag det mesta jag tyckte om för stunden. Kläder, tyger, ljuslyktor, lampor, mattor, kuddar, porslin, muggar och så vidare. Jag hade en stabil inkomst och inte allt för många nöjen som kostade – förutom shopping.

Jag prövade mig fram. Ville jag ha det stilrent och ljust? Skulle det vara lite mer Indiska-inspirerat? Kanske mer mörka färger och många kuddar? Ville jag ha Filippa K-kostymklänning eller harembyxor i siden? Höga tunna ljusstakar i porslin eller små lyktor i olika färger? Färgglad matta som lyser upp eller enfärgad mörk som passar i alla tider?

Resultatet av detta blev en spretig Linn – i alla avseenden. Och när jag nu kliver in på 2016 kan jag summera det hela att det lutar mer och mer åt det hållbara hållet. Jag är less på att spontanköpa saker som jag två dagar senare när prislappen redan är väck ångrar. Jag vill ha en garderob vars plagg pallar med fler tvättar än tre och inredning som fyller sin funktion och inte är överflödig. Jag vill ha skåp och garderober som delar broderligt mellan luft och rymlighet och sakerna som ska förvaras däri.

Jag vill kunna få ner mina ägodelar i några kartonger istället för hundra. Jag vill leva lätt och rikt. Jag vill lägga mina pengar på resor runt om i landet och världen och köpa en extra god kaffe en grå tisdag istället för den där klänningen på rea. Det vill jag.

Ett jävla massa flängande

Att bo med en målare har, som jag skrev i ett tidigare inlägg, många fördelar. Men det innebär också tidiga alarm. Jättetidiga, enligt en semesterapa som jag. Och vanligtvis brukar jag sova vidare djupt och harmoniskt men idag hoppade jag upp, kokade kaffe och var nere i tvättstugan redan 06.30. Effektivitet när det är som bäst.

11823866_10153118989874226_1195790021_n

Därefter rullade dagen på i 190 då mamma kom förbi på frulle vid 9-tiden innan vi packade in oss i bilen och drog till tippen, rensade Jysk på madrasser och kuddar samt staplade flyttkartonger. Och när Hampus kom hem tömdes det absolut sista från lägenheten ur släpet och den gamla sängen for iväg till tippen.

Att mamma och syrran också handlade och bjöd på mumma-middag med vin måste väl vara dagens bästa plus i kanten. Sån lyx att få maten lagad av någon annan.

Nu ska jag gömma mig under täcket och sova länge innan semesterns sista rensardag väntar: sista rummet i mammas lägenhet ska tömmas. Hepphepp. Vi orkar. Jajamen!

Hejdå Stockholm och ensammiddagar. Hej Nyköping och samboskap.

Hejdå Stockholm och ensammiddagar. Hej Nyköping och samboskap.

Säger så ofta jag kan hur mycket jag uppskattar att Hampus är Hampus. Att jag är så galet glad för att han hjälpt mig med allt i och med flytten. Det är ju faktiskt inte en självklarhet för alla att sätta sig i bilen till Stockholm efter en lång arbetsdag, montera ner möbler och fylla en skåpbil med släp för att sedan åka tillbaka till Nyköping i mörkret och packa upp allt. Det är inte alla som gör, men han gör det. Och det är så typiskt honom. <3.

Pysseltisdag

Idag gjorde mamma och jag ett försök att sola men möttes av vindarnas vindar och dis. God Ica-sallad hann vi i alla fall få i oss. Därefter beslöt vi oss att åka hem och fika innan jag drog igång musiken och kallade in mamma i hennes sovrum. Dags att rensa garderoben – big time. Alla plagg provades (med ett givmilt undantag för underkläder, det slapp hon) innan vi bestämde om det skulle sparas eller skänkas. Fyra IKEA-kassar senare pustade vi ut och tackade för idag.

Pysseltisdag såhär sista semesterveckan.

Och när jag kom hem mötte jag grabben i trappen kånkandes på färg. Här skulle det målas. Det är sannerligen en vinstlott i sig att vara tillsammans med en målare när en själv är rastlös och blir lycklig som ett barn av att pyssla hemma.

Så under tiden Hampus spacklade, pulade och målade, passade jag på att göra det där roliga runt omkring: rensa lakan, torka av fläkten, byta tvål/schampo-hållare i duschen och så vidare. För att sedan avsluta kvällen med att storhandla med mamma och fylla hela frysen och kylen till proppnivå.

Bra styr denna tisdag. Nu ska jag bara försöka bli trött och krypa ner hos den djupt sovande killen i sovrummet så jag orkar bita tag i syrrans garderob imorgon. Och så den lilla detaljen att orka tömma lägenheten i Stockholm en sista sväng också förstås. Snart är det över, tack och lov. Tjo.

Grabbarna grus

Grabbarna grus man har turen att dela våning med. En dörren bredvid och en i samma lya. En lightversion av Vänner fast bättre.

Här har ni grabbarna grus som jag har turen att dela våning med. En dörren bredvid och en i samma lya. En lightversion av Vänner fast bättre. Igår lagade jag ugnsbakad lax och potatis och idag bjöd Rille över oss på hans specialitet: bacon-pasta. Älskar när det får kännas lätt att vara vuxen för en gångs skull.

Två bästa vänner som blev kära i varandra

️ Världens bästa vän.

Att ha känt varandra så gott som hela livet och att efter många år bli kära gör det hela lite djupare och lite mer naket. Vi vet allt det där om varandra man vanligtvis kanske brukar låta stanna i sitt förflutna när man träffar någon. Vi har redan diskuterat de där frågorna man stöter på en bit in i förhållandet när den så kallade vardagen kommer och vi har redan gett varandra de mest ärliga svaren på våra funderingar.

Så nu när vi står där, som ett par, bland våra vänner och andra människor vi haft runt omkring oss på varsitt håll innan vi fattade att vi borde hänga ihop, då är vi så förbannat starka. Då är vi de där bästa vännerna vi var innan vi beslöt oss att bli ett, plus en massa jäkla kärlek. Vi har inte blivit något förvandlat par i och med att vår relationsstatus ändrades på Facebook och mina saker flyttade in i hans lägenhet som blev vår. Vi är fortfarande Hampus och Linn som känt varandra sedan lekis.

Samma Hampus och Linn som gått i samma klass under låg- och mellanstadiet och som under sista åren av gymnasiet hittade tillbaka till varandra och började snacka konstant som vänner. Hampus och Linn som utan att de själva kanske fattat det, varit varandras motsatser och därmed varandras bästa komplement. Och att vi nu när vi ibland tituleras som den andres flickvän eller pojkvän i olika sammanhang förändras inte det faktum att vi är just två bästa vänner som blev kära i varandra. Och det gör mig både stolt och trygg.

BXxMOOoIYAAFvBG.jpg_large

Faktum är att vi redan har varit tillsammans en gång i tiden. Även om Hampus menar att det inte alls var så länge som jag skrivit i min dagbok. Men inte ljuger man väl i sin dagbok…? :-)

 

Nyinflyttad

️

Och så blev det verklighet. Drömmen om att få bo med honom alltså. Sedan slutet på förra året har det varit en konstant konversation som pågått antingen på Facebook eller telefon. Från tidig morgon till sen kväll. Om allt, både det viktiga och det allra mest oväsentliga. Två bästa vänner som surrar helt enkelt.

I mitten på juni flyttade jag ner mina IKEA-kassar med kläder och sedan dess har några saker flyttats ner varje vecka. För några dagar sedan skickade jag in en anmälan till adressändring och nu sitter mitt namn på brevinkastet. Nu bor vi tillsammans och snart är min lägenhet i Stockholm helt tom.

Och vet ni vad det bästa är? Jag älskar honom mer och mer för varje dag.

Jag vill aldrig ta för givet

Men hallå vad jag älskar den här killen.

Att vakna varje morgon av att personen bredvid kramar en hårt, viskar att han älskar mig och få flera pussar innan han till sist går till jobbet är nu min verklighet.

Och jag vill aldrig bli van vid tanken. Jag vill aldrig ta för givet. Jag vill alltid få samma rus av lycka och påminnas om hur lyckligt lottad jag är som får ligga där bredvid honom. Alltid komma ihåg att jag en gång i tiden gick och drömde om att få uppleva den känslan. Att känslan en gång i tiden var så långt utom räckhåll att jag stundtals tvivlade över både mig själv och mina val.

Nu börjar det falla på plats. Jag börjar hitta tillbaka till andningen på nytt, börjar se riktningen i saker och ting. Lugnet i kroppen börjar sakta göra sig hemmastadd och pirret av glädje pirrar allt starkare. Ja, bara att få se honom i ögonen och att han ser på mig gör mig påmind om vad som är viktigt här i livet.

Att älska och våga bli älskad.

Tjottahejti

Måndag och en att göra-lista längre än längst. Tippenbesök utan kö, ÖB-hysteri och storhandling. Och för att inte glömma vända upp och ner-städningen av toan vår. Nu ryms två liv, istället för ett, i skåpen och tidningarna med stålmannen från back then är på plats. Lite reparation av tvättmaskinen sen är vi på banan och allt stök ett minne blott.