Kategori: Kärleken

När ens vän blir kär

Inser hur allt bara svängde om och blev kärlek i olika former här på bloggen men det fick bli så. Verkar vara något som hör till vintern, hjärtan som är glada och ledsna.

Min vän Emma är glad. Älskad. Och älskar. Att läsa hennes senaste text om hur hon träffade sin Joel ger mig gåshud och något så klyschigt som hopp. Jag vet att så många som lyssnar på mitt babbel tänker att jag är ung, att jag kommer träffa någon när jag som minst anar det. Jag vet det. Och jag vill också tro att det finns någon som kommer bli kär i mig och jag i honom. Men jag har inget kvitto in i framtiden och inte heller ett namn på den jag för första gången någonsin kommer säga jag älskar dig till. Så fram tills dess kommer jag suga i mig all framgång mina vänner finner i kärleken som de är mer än värda.

Läs Emmas text här. Vi.

Fjärilar jag inte visste existerade

Jag ler när jag läser gamla texter jag skrivit när hjärtat både gjort ont och gjort mig bubblig av lycka. För det finns en blogg förstår ni. En låst en. Det är bäst så, för det är få människor jag kan komma på som kan hantera så mycket tankar och känslor som den är fylld med. Men ikväll när jag satt och läste i den insåg jag att jag kan dela med mig av vissa texter nu. Att tiden gjort känslorna mer avlägsna, nästan bortglömda, på ett sätt att det nästan känns som jag hittat på allt. Som den här till exempel. När jag skrev den tyckte jag det var för bra för att vara sant. Att han var för bra för att vara sann.

 

Favoritlåten och alla fina människor runt omkring mig. Kramar, skratt, tecken, hopp och fylla. Ett enda rus.

”Röker du?”
”Nej. Gör du?”
”Nej, men vi låtsas det för här kan vi inte stanna, det är för varmt. Kom.”

Proppfull altan och välkända ansikten överallt. Satt där bredvid min bästa vän på en bänk, sa hejdå och vips satt du där. La en filt över mina axlar och höll om mig. Log det fina leendet som fick mig själv att började le. Pratade om allt möjligt. Bytte nummer. ”Ingen signal”. Tog kort. Skrattade.

Ståendes vid räcket, inlindade i varandra med filten runt. Du berättar vad du tränar. Jag minns att jag tänkte: ”Yes” och ”vilka snygga kläder han har”. Tittade dig i ögonen och pussar dig på kinden. Plötsligt kysser du mig. Jag kysser tillbaka. Vill inte röra mig för en sekund.

Frågar var du ska sova. Du säger att jag får sova hos dig om jag vill. Jag pussar dig som svar.

Får ut våra jackor ur garderoben och du sätter på dig din lila mössa. Jag säger åt dig att stå still när vi kommit en bit ifrån krogen. Du frågar vad jag gör. Jag kysser dig och säger ”Nu är det på riktigt.” Du ler.

Vi passerar mitt jobb och hälsar på vakten. Jag kramar honom och du hälsar. Jag skäms nästan när jag skriver det här, men det kändes redan då som om vi var tillsammans. Jag ville bara hålla dig i handen och pussa dig på munnen.

Natten var på ett vis jag inte trodde jag skulle få uppleva med en kille. Du höll om mig, kramade mig och vägrade sluta pussa mig. Jag gjorde så klart det samma. Låg och pratade i timmar och det var som att mina bästa tjejkompisar mutat dig och sagt vad du skulle svara för jag skulle bli nöjd.

Jag vågar nästan säga att du är en Linn-kille. Och jag tycker redan så mycket om dig.