Kategori: Kärleken

Ett halvt år, ett helt hjärta

Det är väldigt många dagar på ett år och att bara fira årsdagar känns old school. Idag går vi över till andra halvan av första året och jag blir bara gladare och pirrigare för varje dag som går tack vare honom.

Det är väldigt många dagar på ett år och att bara fira årsdagar känns old school. Idag går vi över till andra halvan av första året och jag blir bara gladare och pirrigare för varje dag som går tack vare Hampus. Och visst måste jag ju erkänna att det uppstår ett lite extra lyckorus i kroppen när jag kommer hem och H har dukat upp med smörgåstårta och köpt blombukett hos min favoritflorist. <3.

Ett jävla massa flängande

Att bo med en målare har, som jag skrev i ett tidigare inlägg, många fördelar. Men det innebär också tidiga alarm. Jättetidiga, enligt en semesterapa som jag. Och vanligtvis brukar jag sova vidare djupt och harmoniskt men idag hoppade jag upp, kokade kaffe och var nere i tvättstugan redan 06.30. Effektivitet när det är som bäst.

11823866_10153118989874226_1195790021_n

Därefter rullade dagen på i 190 då mamma kom förbi på frulle vid 9-tiden innan vi packade in oss i bilen och drog till tippen, rensade Jysk på madrasser och kuddar samt staplade flyttkartonger. Och när Hampus kom hem tömdes det absolut sista från lägenheten ur släpet och den gamla sängen for iväg till tippen.

Att mamma och syrran också handlade och bjöd på mumma-middag med vin måste väl vara dagens bästa plus i kanten. Sån lyx att få maten lagad av någon annan.

Nu ska jag gömma mig under täcket och sova länge innan semesterns sista rensardag väntar: sista rummet i mammas lägenhet ska tömmas. Hepphepp. Vi orkar. Jajamen!

Två bästa vänner som blev kära i varandra

️ Världens bästa vän.

Att ha känt varandra så gott som hela livet och att efter många år bli kära gör det hela lite djupare och lite mer naket. Vi vet allt det där om varandra man vanligtvis kanske brukar låta stanna i sitt förflutna när man träffar någon. Vi har redan diskuterat de där frågorna man stöter på en bit in i förhållandet när den så kallade vardagen kommer och vi har redan gett varandra de mest ärliga svaren på våra funderingar.

Så nu när vi står där, som ett par, bland våra vänner och andra människor vi haft runt omkring oss på varsitt håll innan vi fattade att vi borde hänga ihop, då är vi så förbannat starka. Då är vi de där bästa vännerna vi var innan vi beslöt oss att bli ett, plus en massa jäkla kärlek. Vi har inte blivit något förvandlat par i och med att vår relationsstatus ändrades på Facebook och mina saker flyttade in i hans lägenhet som blev vår. Vi är fortfarande Hampus och Linn som känt varandra sedan lekis.

Samma Hampus och Linn som gått i samma klass under låg- och mellanstadiet och som under sista åren av gymnasiet hittade tillbaka till varandra och började snacka konstant som vänner. Hampus och Linn som utan att de själva kanske fattat det, varit varandras motsatser och därmed varandras bästa komplement. Och att vi nu när vi ibland tituleras som den andres flickvän eller pojkvän i olika sammanhang förändras inte det faktum att vi är just två bästa vänner som blev kära i varandra. Och det gör mig både stolt och trygg.

BXxMOOoIYAAFvBG.jpg_large

Faktum är att vi redan har varit tillsammans en gång i tiden. Även om Hampus menar att det inte alls var så länge som jag skrivit i min dagbok. Men inte ljuger man väl i sin dagbok…? :-)

 

Nyinflyttad

️

Och så blev det verklighet. Drömmen om att få bo med honom alltså. Sedan slutet på förra året har det varit en konstant konversation som pågått antingen på Facebook eller telefon. Från tidig morgon till sen kväll. Om allt, både det viktiga och det allra mest oväsentliga. Två bästa vänner som surrar helt enkelt.

I mitten på juni flyttade jag ner mina IKEA-kassar med kläder och sedan dess har några saker flyttats ner varje vecka. För några dagar sedan skickade jag in en anmälan till adressändring och nu sitter mitt namn på brevinkastet. Nu bor vi tillsammans och snart är min lägenhet i Stockholm helt tom.

Och vet ni vad det bästa är? Jag älskar honom mer och mer för varje dag.

Jag vill aldrig ta för givet

Men hallå vad jag älskar den här killen.

Att vakna varje morgon av att personen bredvid kramar en hårt, viskar att han älskar mig och få flera pussar innan han till sist går till jobbet är nu min verklighet.

Och jag vill aldrig bli van vid tanken. Jag vill aldrig ta för givet. Jag vill alltid få samma rus av lycka och påminnas om hur lyckligt lottad jag är som får ligga där bredvid honom. Alltid komma ihåg att jag en gång i tiden gick och drömde om att få uppleva den känslan. Att känslan en gång i tiden var så långt utom räckhåll att jag stundtals tvivlade över både mig själv och mina val.

Nu börjar det falla på plats. Jag börjar hitta tillbaka till andningen på nytt, börjar se riktningen i saker och ting. Lugnet i kroppen börjar sakta göra sig hemmastadd och pirret av glädje pirrar allt starkare. Ja, bara att få se honom i ögonen och att han ser på mig gör mig påmind om vad som är viktigt här i livet.

Att älska och våga bli älskad.

Sambokaoset

Pyssel och plock i vårt nya gemensamma kaos. Vips så var man visst sambo och kan tydligen inte längre ha en hel Ikeasäck med endast träningskläder, en med sneakers, en med tjocktröjor osv. Någon nämnde det där med att mötas på halva vägen. Jobbar på den biten gällande garderobsutrymme.

Vips så var man visst sambo och kan tydligen inte längre ha en hel Ikeasäck med endast träningskläder, en med sneakers, en med tjocktröjor osv. Hampus snackar om det där med att mötas på halva vägen. Jobbar på den biten gällande garderobsutrymme på högvarv just nu. Och oj så mycket roligare det är att leva i ett kaos när man gör det tillsammans med någon.

Smajlet själv

Sovmorgon, sol, sega ben på löptur och SEMESTER ligger bakom det här smajlet.

Sovmorgon, sol, sega ben på löptur och SEMESTER ligger bakom det här smajlet.

Nu ska jag snart cykla till mamma och hjälpa till inför morgondagens studentfirande. Lillasyrran har visst blivit stor och springer om några timmar ut från skolan jag en gång i tiden gick på. Jag kommer vara så stolt, herregud. Men först: pusskalas med killen jag nu inte bara är tillsammans med utan också sambo. Har visst också gått och blivit stor/vuxen.

När ens vän blir kär

Inser hur allt bara svängde om och blev kärlek i olika former här på bloggen men det fick bli så. Verkar vara något som hör till vintern, hjärtan som är glada och ledsna.

Min vän Emma är glad. Älskad. Och älskar. Att läsa hennes senaste text om hur hon träffade sin Joel ger mig gåshud och något så klyschigt som hopp. Jag vet att så många som lyssnar på mitt babbel tänker att jag är ung, att jag kommer träffa någon när jag som minst anar det. Jag vet det. Och jag vill också tro att det finns någon som kommer bli kär i mig och jag i honom. Men jag har inget kvitto in i framtiden och inte heller ett namn på den jag för första gången någonsin kommer säga jag älskar dig till. Så fram tills dess kommer jag suga i mig all framgång mina vänner finner i kärleken som de är mer än värda.

Läs Emmas text här. Vi.

Fjärilar jag inte visste existerade

Jag ler när jag läser gamla texter jag skrivit när hjärtat både gjort ont och gjort mig bubblig av lycka. För det finns en blogg förstår ni. En låst en. Det är bäst så, för det är få människor jag kan komma på som kan hantera så mycket tankar och känslor som den är fylld med. Men ikväll när jag satt och läste i den insåg jag att jag kan dela med mig av vissa texter nu. Att tiden gjort känslorna mer avlägsna, nästan bortglömda, på ett sätt att det nästan känns som jag hittat på allt. Som den här till exempel. När jag skrev den tyckte jag det var för bra för att vara sant. Att han var för bra för att vara sann.

 

Favoritlåten och alla fina människor runt omkring mig. Kramar, skratt, tecken, hopp och fylla. Ett enda rus.

”Röker du?”
”Nej. Gör du?”
”Nej, men vi låtsas det för här kan vi inte stanna, det är för varmt. Kom.”

Proppfull altan och välkända ansikten överallt. Satt där bredvid min bästa vän på en bänk, sa hejdå och vips satt du där. La en filt över mina axlar och höll om mig. Log det fina leendet som fick mig själv att började le. Pratade om allt möjligt. Bytte nummer. ”Ingen signal”. Tog kort. Skrattade.

Ståendes vid räcket, inlindade i varandra med filten runt. Du berättar vad du tränar. Jag minns att jag tänkte: ”Yes” och ”vilka snygga kläder han har”. Tittade dig i ögonen och pussar dig på kinden. Plötsligt kysser du mig. Jag kysser tillbaka. Vill inte röra mig för en sekund.

Frågar var du ska sova. Du säger att jag får sova hos dig om jag vill. Jag pussar dig som svar.

Får ut våra jackor ur garderoben och du sätter på dig din lila mössa. Jag säger åt dig att stå still när vi kommit en bit ifrån krogen. Du frågar vad jag gör. Jag kysser dig och säger ”Nu är det på riktigt.” Du ler.

Vi passerar mitt jobb och hälsar på vakten. Jag kramar honom och du hälsar. Jag skäms nästan när jag skriver det här, men det kändes redan då som om vi var tillsammans. Jag ville bara hålla dig i handen och pussa dig på munnen.

Natten var på ett vis jag inte trodde jag skulle få uppleva med en kille. Du höll om mig, kramade mig och vägrade sluta pussa mig. Jag gjorde så klart det samma. Låg och pratade i timmar och det var som att mina bästa tjejkompisar mutat dig och sagt vad du skulle svara för jag skulle bli nöjd.

Jag vågar nästan säga att du är en Linn-kille. Och jag tycker redan så mycket om dig.