Kategori: Instagram

Bilderna jag lägger upp på Instagram postas automatiskt här på bloggen.

En vecka av skrivande

Låter solen jaga bort det sista av förkylningen.

Förra sommaren blev jag sambo och blev snabbt förälskad i tvåsamheten. Ensamtiden då skrivandet fick tid försvann rätt snabbt, jag ville ju mest bara ligga och kramas i soffan eller göra vad än H ville göra. Jaget sattes på paus och nu, 10 månader senare, börjar jag känna behovet och saknaden efter de där stunderna när det bara är jag och skrivandet.

Rätt nyligen började jag lyssna på en podd jag rekommenderar alla: The Minimalists. Den har gjort mig påmind om hur skönt och många gånger befriande det är att ha en egen passion. Något som man mår bra av att spendera tid på. I podden pratar killarna om hur de började avsätta mer och mer medveten tid för att skriva. Det leder till att de både tycker det är roligare och att de (självklart) blir bättre och bättre på sin sak.

Imorgon är det måndag och jag ska testa att ha en vecka av skrivande. Ett inlägg per dag kommer skrivas. Om vad vet jag inte. Det viktiga är att jag skriver.

Vi hörs imorgon. Visst?

För dig som är 16-20 år.

12191422_917206145036110_3965898914940086452_n

WINTERBOOST – Inför 2016 och resten av livet

Äntligen har jag och min moster Suss möjlighet att erbjuda en aktivitet för ungdomar. En dröm blir sann!

Syftet med Winterboost är att erbjuda ett sammanhang där du får möjlighet att vända och vrida lite på dina tankar; på det som bekymrar, oroar eller kanske förvirrar dig. Ett sammanhang att hitta ny motivation, kraft och glädje. Och framförallt några dagar där du och dina tankar är helt rätt, vilka de än är. Vi snackar, experimenterar, fikar, reflekterar, rör på oss och diskuterar.

När: 3-5 januari 2016
Var: Kommunikologcenter Sjöstaden, Hammarby Sjöstad, Stockholm
Ålder: 16-20 år
Ledare: Linn Larsson och Suss Björklund

Kontakta oss för frågor och anmälan: suss@kommunikologcenter.se

Hjärnans behov

Jag är fortfarande i glädjens chock att ish 80 stycken niondeklassare satt och lyssnade på mig som små ljus idag när jag pratade om hjärnan. Jag berättade om hjärnans behov och längtan efter långsamma rörelser för att kunna funka så bra som möjligt. Om hur viktigt det är att själv balansera det snabba tempot och de snabba rörelserna i dagens samhälle med de långsamma, som oftast är väldigt sällsynta. Att de också gav mig förtroendet att genomföra samma långsamma rörelser som sjundeklassarna gjorde, var bara för bra för att vara sant. Fina barn, en liten stund av långsamma rörelser är det bästa ni kan göra för er själva. Inte en extra kvart vid Snapchat eller Instagram. Jag lovar.

Är fortfarande i glädjens chock att ish 80 stycken niondeklassare satt och lyssnade på mig som små ljus idag när jag pratade om hjärnan.

Jag berättade om hjärnans behov och längtan efter långsamma rörelser för att kunna funka så bra som möjligt. Om hur viktigt det är att själv balansera det snabba tempot och de snabba rörelserna i dagens samhälle med de långsamma, som oftast är väldigt sällsynta.

Att de också gav mig förtroendet att genomföra samma långsamma rörelser som sjundeklassarna gjorde, var bara för bra för att vara sant.

Fina barn, en liten stund av långsamma rörelser är det bästa ni kan göra för er själva. Inte en extra kvart vid Snapchat eller Instagram. Jag lovar.

Morgonrunda

-1 grader visade termometern när jag stack ut men när jag närmade mig hamnen kändes det mer som +15 med solen gassande i fejan. Höstvädret i ett nötskal och när det är som bäst.

Älskar när jag vaknar upp tidigt på helgen och känner lust till att röra mig. Denna lördag visade klockan 08.00 när jag reste mig upp och timmen senare var jag ute och joggade i världens sol längs vattnet. -1 grader visade termometern när jag stack ut men när jag närmade mig hamnen kändes det mer som +15 med solen gassande i fejan. Det blev ett skönare pass än det jag beskrev i fredags, och tur är väl det för annars vore träning mest bara ett nödvändigt ont.

Tack till höstvädret i ett nötskal och när det är som bäst.

Ett halvt år, ett helt hjärta

Det är väldigt många dagar på ett år och att bara fira årsdagar känns old school. Idag går vi över till andra halvan av första året och jag blir bara gladare och pirrigare för varje dag som går tack vare honom.

Det är väldigt många dagar på ett år och att bara fira årsdagar känns old school. Idag går vi över till andra halvan av första året och jag blir bara gladare och pirrigare för varje dag som går tack vare Hampus. Och visst måste jag ju erkänna att det uppstår ett lite extra lyckorus i kroppen när jag kommer hem och H har dukat upp med smörgåstårta och köpt blombukett hos min favoritflorist. <3.

Att slippa pendla

Stor fördel med nya jobbet: morgonpromenaden längs vattnet á 10 minuter maximus dörr till dörr.

Att inte behöva pendla till jobbet är kanske det bästa med att ha bytt jobb. Förr åkte jag enkel resa med tre byten á 45-60 minuter. Och så några transportpromenader. Idag knallar jag dörr till dörr på max 10 minuter och har utsikten ovan som sällskap. Lyckligt lottad situation – och jag är glad att jag faktiskt uppskattar det och inte tar det för givet.

Kärlek

Gårdagen i bilder känns tillräckligt. En dag som bjöd på både dags- och kvällsfylla samt mängder med skrattanfall, kramar och kärlek. Känns bra att vara hemma igen.

11853851_10153125745464226_1870472672_n

11846182_10153125745369226_1864756259_n11855544_10153125745454226_1618712996_n11873927_10153125745439226_1970915627_n