Kategori: Gruppträningsinstruktör

Jag är utbildad cykel- och träningsinstruktör på SAFE Education. Jag har även gått CMS egen instruktörsutbildning. Börjat hålla i pass har jag dock inte gjort än, då skola och livet kom mellan. Det kommer med tiden.

Ibland är en lång startsträcka något positivt

Ni som läst här i X antal år borde nästan undra lite varför jag inte börjat hålla klasser än och varför det var så stor grej att hålla passet jag höll idag. Låt mig förklara.

När jag började utbilda mig till instruktör på lokalutbildningar och liknade var jag överpeppad att komma igång men samtidigt även överöst med skolarbeten (som sig bör andra året på gymnasiet) och kunde därför inte behålla fokus. Dålig support från dåvarande gymmet gjorde att jag tappade suget och gick till ett annat där prestationsångesten stack iväg upp i taket när uppkörningskrav ställdes och jag backade undan som en livrädd hund. Jag hade tänkt att instruktörsbiten skulle bli en kul grej, inte ytterligare ett prestationskrav och ångestladdat moment som till exempel skolredovisningar.

Så jag gav upp instruktörsjobbet för ett tag vilket hann bli två år innan jag rev av teoriutbildningen på SAFE och några månader tidigare träffade Annelie på Sunlight som varit fantastisk och supportande på alla sätt och vis. Från dag ett då jag träffade henne på en hälsomässa jag medverkade på i SAFE:s namn har hon hejat och trott på mig mer än jag själv gjort och när jag äntligen drog på mig Sunlighttröjan idag och satte mig på cykeln var det med en så fet lättnad. Ni kan nog knappt ana.

20130902-225651.jpg

Med på passet var bland annat syrran och Emma (ovan ser ni hur trött man blir av att vara med på mitt pass, hehe). Även Lisa och hennes mamma var med och trampade, något jag är fetingglad över. Det gjorde under för energin och självförtroendet. Under passets gång kunde jag knappt sluta le eftersom energin var överflödig och massiv. Samtidigt ville jag inte hindra mig själv från att just le, det är liksom ett enkelt knep för att orka så mycket mer än man tror är möjligt.

20130902-225639.jpg

Efteråt drog en våg med lycka genom hela kroppen och jag bad Emma föreviga det hela. Ovan och nedan har ni Emmas dokumentation av en överlycklig Linn. Helt genomsvettig och stolt.

20130902-225558.jpg

Tack tjejer för världens bästa premiär. På torsdag 18.30 kör vi på nytt. Alla ni som tränar på Sunlight – boka in er!

115 svettiga repetitionsminuter

Svettiga och lyriska lirare som först repeterade mitt 25 min spinningpass och direkt efter kortet tagits, svirade om till badkläder och körde genom Lisas två vattenträningspass à 45 min var. Vet två som kommer lindra träningsvärken med vin imorgon.

Svettiga och lyriska lirare som först repeterade mitt 25 min spinningpass och direkt efter kortet tagits, svirade om till badkläder och körde genom Lisas två vattenträningspass à 45 min var. På måndag är det dags för mig och på onsdag för Lisa. Känslan jag hade efter att jag klev av cykeln var magisk då jag vågade improvisera under låtarna och vara mig själv. Tjoho! Känns lovande.

Vet två som kommer lindra träningsvärken med vin imorgon.

Lycklig lirare med tre Stockholmsdagar framför sig

Ja, det är jag det. Och ni kan nog inte ana vilka favoritlirare jag ska hänga med från morgon till kväll. Jag ska hjälpa er på traven att kunna förstå. Lyssna nu noga.

Är en överdrivet lycklig lirare som har tre heldagar uppe i Sthlm tillsammans med mina favoritmänniskor framför mig. Dumt att inte le över en sån sak.

Imorgon 11.20 kramar jag om nyfunna kompisen Mattias vid centralen i Stockholm och knallar sedan tillsammans med honom till SATS någonstans. Väl där ska jag låta honom tro att han är min PT (kommer maska asmycket hehe, närå…) och köra det träningspass han har lagt upp. Min vilda chansning är att jag kommer vilja slå honom :) Efter träningen blir det lunch och plugg inför tentan innan jag beger mig till Sollentuna och möter Lovisa för middag och sleepover.

På torsdagen är det Anna-dagen och då blir det mer teknisk träning, det vill säga att vi ska gå igenom olika rörelser för att fatta det vi pluggar i teorin. Efter en heldag i utbildningslokalerna ska vi sen åka hem till henne för gomiddag och ytterligare en sleepover.

Fredagsmyset denna vecka får bli tillsammans med Anna och sedan vidare till morgonkaffedejten med Somayeh. Och som om det inte vore nog att få spendera sin fredag med två underbara kvinnor så möter jag senare upp Jenny för lunch och pepptalk. Jenny har och är min mosters högra hand på SAFE och även en väldigt nära vän – så ni kan ju ana hur BRA jag också tycker om Jenny. En riktig fena om jag får säga mitt.

Och helgen då? Ja, den kommer inte bli sämre. Men den får ni vänta med att höra mer om. Innan dess kommer ni få lite jag vill dö-updates efter träningspass och prestationsångest inför tentan. Stay tuned.

En vecka kvar

Med en vecka kvar till tenta tackar jag @evapernillape för fina anteckningar och hoppas att hjärnan vill samarbeta kommande nördtimmar

Med en vecka kvar till tenta tackar jag min vän Eva som gick samma utbildning för ett tag sedan för fina anteckningar och hoppas att hjärnan vill samarbeta kommande nördtimmar. Onsdag till fredag bosätter jag mig i Stockholm för plugg och träning med coola och underbara människor som jag har turen att titulera för mina vänner. Hur lyckligt lottad e jag inte då? Fram tills dess blir det att läsa igenom materialet på egen hand, hänga med pappa, jobba på Rökeriet och sova mycket. Puss.

Carpe diem:ar

Och tar tillvara på sista sommarkvällarna på balkongen med sommarens guld, Rökeriets rökta räkor. Förra sommaren tog jag med mig några påsar samma kväll som vi stängde och frös in till vinterns deppiga måltider. Tyvärr smakar det ju inte som nyrökta räkor, but still – asgott.

Carpe diem:ar sista sommarkvällarna på balkongen med sommarens guld.

Passar på att beklaga mig lite över min egen lathet när jag ändå är igång och skriver. Idag var tanken att mala på med plugg som en huligan men istället vaknade jag ju som bekant upp med sjukhumör. Istället har dagen blivit någon slappvariant och sånna dagar gillar inte jag. Det enda effektiva jag gjort är att lägga sommarens sista schema för oss Rökerietbrudar och att läsa lite av pluggmaterialet. Illa gorilla.

Näh, nu ska jag läsa anteckningarna från första föreläsningen och sen sova. Imorgon ska jag beta av ännu ett kapitel, jogga en sväng och jobba på kvällen.

Halsjävel

Nähe ni, det var det det. Under kursens gång har diverse människor suttit och snorat och hostat och jag har tackat min kropp dagligen för varje näsduk de snorat upp för att inte jag blivit sjuk. Tack kroppen, jag älskade dig för det.

Men så ringde klockan först 08.15 och sedan 08.30 idag och efter några minuters undermedvetet scrollande på Instagram och Facebook, kom jag upp ur sängen och ställde mig framför badrumsspegeln. Svalde. Blundade. Räckte ut tungan. Svor.

Gula jävla tungjävel.

Dagens pass fick avbokas och nu sitter jag här i soffan och är lite sur över att inte få ta ut mig i träningsväg och att inte få svettas. Istället ska jag försöka samla ihop den spridda motivationen och sätta igång med att repetera kursens innehåll.

Önska mig lycka till. Och håll tummarna att denna infektion inte bryter ut på riktigt. Då ligger helgens långpannor rätt pyrt till, om man säger så.