Kategori: #fucksötsug

#Fucksötsug är ett projekt jag drog igång efter att jag kom hem till Sverige efter en säsong borta i Spanien. Jag kände att jag behövde rensa ur kroppen på onödigt socker och inledde en hälsosammare livsstil.

Dealen med mig själv var att ta bort godis, fikabröd, glass och läsk och fortsätta äta allt annat som vanligt, det vill säga: jag påbörjade ingen diet. Här kan du läsa alla inlägg jag skrivit i temat och följa min resa. Inlägget jag skrev efter att det gått två och en halv månad resulterade i att bloggen fick rekordmånga besökare, vilket var superkul!

Om du själv hakar på så posta gärna dina tweets, inlägg och bilder under #fucksötsug.

Motivationen är påväg tillbaka (!!!)

Tjjjjohooooooo. I måndags fick jag ryck av olika skäl och kände att det var dags för att börja träna igen. Sjukdomen är över, förbi och borta så kvar var bara att skrämma bort latheten. Messade min kollega Jenny som just nu är mammaledig och fråga om hon hakade på och passande nog hade hon fått samma ryck, samma morgon, hon med.

Så igår var vi på första passet tillsammans. Det blev dubbelpremiär för mig som även invigde nya gymmet SATS Signalfabriken här i storstan genom att gå på klassen Hot MOJO. Yoga i 38 graders värme aka klimakterie/solstingsyoga. Känner att lugna träningsmoment kommer behövas som balans till den styrketräning jag har förhoppningar om att börja köra.

Idag körde vi ett eget styrkepass med 300 repetitioner innan det blev god indisk lunch. Och imorgon väntar passet ovan: Shape med Jenny själv som instruktör. LÄR bli jobbigt i och med den träningsvärk som dagens pass kommer framkalla + att jag inte kommer kunna vika ner mig när det är Jenny som håller i passet.

ÄR SÅ LYRISK över att jag känner träningslyckoruset på nytt. Försöker samtidigt hålla i kosten och har sedan i måndags endast ätit lite pepparkaksdeg och mörk choklad. Klar förbättring från att helgen innan ha moffat lösgodis, fikabröd, snabbmat och annat skit. Magen fick en smärre chock eftersom det inte är något som gästat magen på mer än ett halvår. Ibland behöver man göra knäppa avbrott. I alla fall jag för att inse att det inte är vad min kropp behöver.

Längtar efter att hitta tillbaka till mig själv igen. Ska aldrig mer låta sopor käka upp mig. Aldrig.

En dag med regn och hotellfrulle

Att jobba på ett hotell har sina fördelar när det kommer till mat. Idag åkte jag och kombinerade hotellfrulle med att kramades med min kollega Merre. Vi pratade genom lördagen och vad som kommer ske: Vi ska ha ett sällskap på 430 pers som ska äta förrätt, varmrätt och efterrätt. Och betala sin egen dryck i baren. Varje gång. Ett sånt event kräver sin logistik och energi från pigg och förberedd personal. Men blir nog bra. Vi tänker positivt.

20131121-161412.jpg

Har insett att november inte är den månad jag presterar som bäst när det kommer till träning. Det är knappt att någon motivation existerar överhuvudtaget utan fikabröd har börjat återfå den goda doft det hade förr i tiden. Mmmmmmmm MEN stake har jag för jag vill ju vara pigg och stark. Så jag anpassar mig efter vad kroppen säger. Jag gör kortare pass med roliga övningar och är nöjd, även fast jag varken dör av trötta muskler eller svettfest. Det viktiga är att jag rör mig och känner att jag mår bra både när jag gör det och efteråt. Att jag njuter.

Idag hoppade jag hopprep, gjorde utfallssteg med skivstång mellan benen, Air Squats med skivstång, rygglyft med vikt, benpress och ett gäng rörlighetsövningar. Gick därifrån med en skön känsla. Precis som det ska vara.

Nu är det dags att åka tillbaka till hotellet igen. Denna gång för ett par timmar servitrisjobb. Näst sista passet på Sunlight. Snart Stockholmsbo, snart snart snart.

Dags att vakna till liv på nytt

En relation som blivit allt mer bekväm och soft att vara i utan att bry sig om yttre shit. Mörker. Hormonsvängningar. Och så en allmänt mer omotiverad inställning till hälsosamt liv. Faktorer som bidragit till att jag efter att ha levt efter riktlinjerna för #fucksötsug i ett halvår ledsnade. Sket i det. Åt skit på nytt.

Dock var det kontrollerat denna gång. Och jag är enormt jäkla glad att jag fick en svacka, för då fick jag se att #fucksötsug gjort resultat mer än genom att minska i storlek. Jag har fått kontroll på mitt liv och mina vanor. Jag rockar rockringen, so to speak.

Men idag vid middagen kände jag att det får vara nog. Eller rättare sagt, redan när jag vaknade på morgonen, bakis och jävlig, insåg jag att jag tappat den där inre styrkan jag byggt upp genom regelbunden träning. Varför jag skriver inre styrkan, och väljer att inte fokusera på styrkan som framkallas av armhävningar och annat träningsrelaterat, är för det jag värderar som högst är känslan jag får av just armhävningar och andra övningar. Känslan av att vara stark. Den är mästerlig.

Ikväll sprang jag en runda på ren känsla. Drivkraften var alla tankar och tillstånd som bubblade inom mig och nog fan tog dem mig runt staden. Imorgon ser jag fram emot att springa på en annan form av känslor. Ett gäng positiva och lätta känslor. De har en viss förmåga att göra löpsteget snäppet lättare än de arga, svikna och uppgivna.

Kort och gott. Nu kickar jag igång med #fucksötsug igen. Tar tillbaka kommandot och väljer att leva en ljus och glad höst och vinter.

Vill du haka på #fucksötsug så är riktlinjerna dessa:

  • Inget godis, chips, glass, fikabröd.
  • Ingen läsk (inte light heller), saft.
  • Inga sockerflingor.
  • Minimerad mängd av produkter som har någon slags smak, exempelvis vaniljkesella, vaniljyoghurt, jordgubbsfil. Ät istället naturella produkter.

Och sen är det bara att vara lite extra medveten med dina allmänna kostvanor. Försök till exempel att inte moffa snabbmakaroner och Mamma Scan-köttbullar flera dagar i rad, välj istället att lägga ner lite extra tid och laga typ couscous med lax.

Givetvis: Glöm inte bort att dricka vatten. Massor av vatten. Och äta fem gånger per dag: Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag.

En söndagsmil senare

När benen går från att vara lätta till att bli varma och sakta, sakta snäppet tyngre. När tankens kraft kickar in och fokus på störande vardagsting försvinner och istället läggs på att ta fram den där extra orken. När leendet breddar ut sig och läpparna mimar till Ain’t No Mountain High Enough även fast benen trummar på sista tionde kilometern.

Då vet jag.

En söndagsmil senare.

Jag har tagit mig över så många hinder som tidigare varit fastfrusna i min hjärna. Jag har gått från att aldrig orka till att ta mig samman och välja det jag mår bra av. Jag har tagit aktiva val för att må bättre i det långa loppet. Jag har valt glädje framför andra tillstånd.

Och det är jag mäkta stolt över. Jättestolt.

20131006-210030.jpg

Mattias-träning

20131003-215156.jpg

Igår skrev jag att jag skulle behöva en PT för att komma på banan och passande nog bokade jag och kompisen Mattias in en träningsdejt samma kväll. Ironiskt det där hur motiverad jag känner mig att träna när jag ligger i soffan på kvällen, och sen när jag väl står i träningskläderna bara vill säga upp allt och bli en soffpotatis på heltid istället.

Nu har jag två pass att köra varje vecka och även några värden/tester att mäta mig mot. Vi mätte dels fettprocent utifrån min vikt, längd och ålder och körde maxtester i bänkpress och benböj. Hejuda mig. I december kör vi samma sak igen och ser hur utvecklingen tett sig. Rätt roligt och enkelt sätt att göra träningen mer motiverande.

I samma veva så shapear jag upp kosten och förhoppningsvis kommer det ske under i styrka, kondition och energi. Redigt jäkla behövligt nu när hösten är på g.

Inte fan är det varken kul eller lätt allt jämnt

20130922-182903.jpg

Den här gången blev det en runda som varken var speciellt skön eller lätt att ta sig igenom. Hästrumpa var väl den spontana känslan när dubbelhakan dallra i takt med både röv, toffs och musik men psyket var starkare än känslan, vilket gav mig svett och så småningom även ett leende.

Kom ihåg det hörreni. Vi som ofta skriver om våra träningspass, om nya rekord och om euforiska endorfinkickar – vi har också det ett helvete både då och då. Även vi vill liksom mest dega i chipssoffan. Men idag var huvudet rappare än kroppen så nu kommer nog biofåtöljerna kännas ändå skönare efter en dusch och mammas mat.

Hepåre!

Höstpromenad

20130902-102409.jpg
Somnade 20.00 igår och vaknade tolv timmar senare som levande människa på nytt. Traskade ut på vad som numera är höstpromenader eftersom det är september månad och överkroppen pryddes av en långärmad tröja. Tycker ändå det är rätt skönt, vintern kan dock vänta ett bra tag.

Nu ska jag käka mellis innan jag och Lisa ska till höstens arbetsgivare och snacka. Ikväll är det premiär på cykeln och pirret har börjat snurra i magen. NU JÄDRAR!

Överflöd av energi resulterade i 10 km kvällssol

Fredag, älskade fredag.

När klockan ringde 06.15 imorse var ögonen ungefär lika tunga som två betongblock och träningsvärken från de två senaste dagarna var snabb att markera sin närvaro. Men upp kom jag till sist och efter att Lovisa åkt till jobbet och jag hade käkat frulle till Nyhetsmorgon, kröp jag åter ner i sängen och läste kapitlet om L-ABC i teoripärmen. Fikadejten med Somayeh blev framflyttad och plötsligt fanns tid för en powernap innan jag for in i duschen och hoppade på pendeln in till centralen.

Väl framme på Söder mötte jag älskade Jenny och fick gosa med lilla Zolo, hennes tredje lillpojke. Två timmar for iväg när vi pratade om livet, arbetsglädje och instruktörsskap. Blir så inspirerad av Jenny och det häftigaste är ändå att hon sa att hon blir just exakt det samma av mig. Det gör mig glad och nästan lite mallig – min förebild tycker att jag är ball; är inte det ballt? : ) Hann även träffa fem andra lärare från SAFE  under lunchen som jag nu för tiden även har lyxen att kalla för mina kollegor.

Som ni förstår var energinivån närmare maxgränsen än på länge efter den här fredagen så när jag satt och pluggade bestämde jag mig för att ta tidigare tåget hem för att hinna sticka ut och springa i kvällssolen. Sagt och gjort – när jag kom hem vid femtiden knöt jag på mig löparskorna och sprang ut mot Arnö.

Under dagarna i Stockholm knåpade jag ihop musiken till premiärpasset i spinning som jag ska hålla i den 2 september. Så när jag skulle börja springa kändes det som ett ypperligt tillfälle att testköra passet även om det blev till fots. Musiken utgör ett pass på 25 minuter intensivt tempo, inklusive uppvärmning och några minuter nedjogg på slutet. 

När jag sprungit hela (musik)passet vände jag tillbaka från Arnö och sprang passet en gång till vilket tillsammans blev 10 kilometer. Och eftersom musiken är så medryckande som den är kunde jag inte låta bli att trycka på vilket resulterade i – rekordtid av milen.

Det bästa? Jag kände mig riktigt jäkla stark! Underbara kropp som ger respons för all nerlagd tid i svettuniform. Jag älskar dig kroppen.

Överlevde min livs första WOD

Och jag ville bara slå Mattias några gånger under passets gång. Vi körde sånna grejer jag aldrig tidigare gjort/har undvikt att köra för att det är jobbigt eller tekniskt svårt. Bland annat hoppade jag 400 hopp med hopprep, och då har jagande hoppat hopprep sedan skolgårdstiden. Det krävs lite mer övning på den detaljen.

Han hejade även på mig att genomföra de 15 chins han planerat att jag skulle göra. Den lilla detaljen att jag inte fixar en vanlig själv hade han dock blundat för så vi fick lösa det med någon egen version att han höll i mina ben. Jag var ändå döende i armar och axlar.

Överlevde min livs första WOD och ville bara slå @mattiasmagiste några gånger under passets gång.

När jag hade kört min WOD på ish 13 minuter var det Mattias tur då jag fick passa på att jävlas med honom. Hihi. Passet var i alla fall extremt kul eftersom mim regel var att vi skulle skratta under WODens gång. Det funkade och enligt mig var det ett av de roligaste passen på länge. Återstår att se vad Mattias skriver på sin blogg…

Efter träningen blev det välförtjänt lunch i utbildningslokalerna och sedan lite plugg och en massa skratt. Nu sitter jag på pendeln till Sollentuna och Lovisa – middag och mys väntar innan det är sovdags inför morgondagens roliga grejer.

Update: Här får ni Mattias recension av träningspasset. Jag är här med en av världens härligaste lirare. Inte illa. Inte illa. Nedan har ni även passet vi kämpade oss genom:

400 vanliga hopp med hopprep
100m sprint
15chins
100m sprint
20 front squats
100m sprint
20 Kettlebell Swings
100m Farmers walk
100m sprint

Kvalitetstid med pappa – Träna

När jag mötte pappa vid Gripsholmparken i morse så var bland det första jag fick ur mig:

– Jag ska ha mens snart. Jag är inte på humör.

Pappa, som är van efter många år med endast brudar i familjen, började skratta för att sedan sluta skratta och sen vara tyst. Successivt under tiden vi jogga mot spåret började istället jag själv att prata om olika saker och fick därmed bestämma ämnena. Ju längre tiden gick, desto mer människa och mindre monster blev det av mig och när vi väl var framme uppe i Ekensberg var humöret något i stil med bra.

Jag måste ge pappa en eloge för den taktiker han är. Han har lärt sig en del med åren som vi har levt och framförallt tränat ihop. Jag blir ett monster när jag ska träna (med undantag för underhållsträning när det inte är jobbigt) och tålamod är bland det viktigaste den andra personen kan ha som ska träna med mig. Annars funkar det inte, hur tragiskt det än låter. Okej – jag kanske anstränger mig lite mer och håller god mask om det är en främmande person jag tränar med – men pappa har fått utstått en hel del. Och det är jag glad att du har orkat göra, pappa.

I alla fall. Vi körde sex vändor uppför en bergsbacke mitt ute i terrängen, gjorde armhävningar i vilan och joggade sedan vidare runt på olika småstigar i Ekensberg. Det fina begreppet för träningsformen är trail running – en allsidig och grym träning för större delarna av hela kroppen. Mängder av muskler aktiveras, balansen sätts på prov, nervsystemet måste hålla sig vaket, flåset ökar ju mer benen trummar på och tankarna bara flyger iväg i sensommarluften.

Vissa föräldrar och barn umgås genom att gå och fika, spela sällskapsspel eller laga mat. Jag och pappa tränar. Det är vår tolkning av kvalitetstid. Och jag börjar älska den tolkningen mer och mer ju äldre jag blir.