Kategori: En bok om att skriva en bok

Här finner du godbitar från processen med boken jag skrev under sista året på gymnasiet.

En bok om att skriva en bok

Jag har skrivit en metabok som vägleder dig i djungeln av frågor i uppstarten av att skriva en bok. Den handlar om det första och viktigaste steget mot dina författardrömmar – Att våga.

Hur får jag kontrakt med ett förlag? Hur formulerar jag bra frågor till den jag intervjuar? Hur sticker mitt mejl ut i en full inkorg?

Eftersom jag inte har några X kvar av första upplagan har jag valt att publicera hela kalaset så alla kan läsa den. Den är upplagd i PDF-formen som jag skickade in den till tryckeriet, och därför är den sista och första sidan ihopsatt och så vidare. Men huvudsaken är att ni som vill har chansen att se hur den ser ut och vad den innehåller i alla fall.

Klicka på länken för att få upp boken i större och ett mer läsvänligt format.

En bok om att skriva en bok av Linn Larsson

Vill än en gång passa på att hylla min vän Julia Moore som har gjort de fina illustrationerna. De blev precis så som jag tänkt dem i huvudet mitt.

Vem är den där Linn?

Är det frågan du länge klurat på så har tre vänner till mig försökt beskriva mig. Eller rättare sagt mitt författarjag. För i och med att jag skrev boken ville jag att några jag kände skulle ge sin bild av vem jag är, så att läsaren skulle få hjälp på traven med boken i sin hand. Resultatet ger mig än idag gåshud och glädjetårar. Fina ord är en underdrift. ♥

En lokal succé

Ett projektarbete som skrevs med en vision om att få ge ut en egen bok.

Den gavs ut. Eller iallafall sålde slut.

Runt om i Sverige är 169 exemplar spridda och förhoppningsvis även omtyckta. Det sista ligger här hemma hos mig. Att det gick så pass bra att första upplagan sålde slut har inte riktigt landat och gått upp för mig än. Men jag är vaken nog att se de kommentarer och små meddelanden jag får om att fler vill ha ett eget X, och klok nog att då fatta att en ny upplaga är dags att beställa hem.

Med andra ord så är nästa projekt för sommaren att sätta mig ner och dona inför en andra beställning av En bok om att skriva en bok. Wehey – sälklapp, som Julia skulle säga!

Ps. Vill ni läsa om bokens resa kan ni klicka på kategorierna En bok om att skriva en bok, Skola och Projektarbete. Tror jag lyckats tagga de flesta inläggen jag skrivit om arbetet och framgången.

Att vårda de relationer man har

När jag klev innanför dörren här hemma hos pappa låg det ett kuvert och väntade på mig. Det färgglada och fina ni ser här nedanför. Jag kände igen handstilen direkt. Det var från älskade lågstadieläraren Ingergerd.


När jag läst kortet och öppnat det lilla paketet som låg inuti det stora slogs jag av tanken: Hur fint är det inte? Att flera år senare kunna ha kontakt med kvinnan man lärde sig multiplikationstabellen av och övade att skriva alfabetet med. Även fast Ingergerd hade oss under första, andra och tredje klass minns jag så väl hur mycket vi tyckte om henne, hur bra lärare vi tyckte hon var. Alltid glad, pigg och omtänksam. Noggrann med att alla skulle förstå och med gyllene regeln uppsatt i kapprummet: ”Var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig.”

Jag sökte upp Ingergerd i samma veva som min bok släpptes. Jag hade med just den gyllene regeln i ett kapitel och ville att hon skulle ha ett X av boken. När jag ringde och hon svarade, presenterade jag mig något i stilen med: ”Hej, det är Linn, du hade oss i klassen 1-3:an…”. Efter en liten stund svarar hon: ”Men heeeeeej Linn, det var länge sen! Är det bra?” och samtalet fortsätter i tjugo minuter. Hon mindes att jag nu pluggade i Norrköping eftersom hon träffat min mamma för ett halvår sedan vid mataffären och frågade om vi fortfarande bodde kvar på Arnö. I glädjechock pladdrade vi på och allt var precis som för tio år sedan när jag gick fram till hennes kateder och läste upp dagens namnsdagsbarn.

Eftersom Ingegerd inte kunde närvara på min release bestämde vi att vi skulle ses och fika någon dag. Den dagen var den bästa på väldigt länge ska ni veta. När jag kramade om den lilla kvinnan möttes jag återigen av flashbacks. Vi satte oss ner och började gå igenom vad det ”blivit av” med alla klasskamrater, pratade om att hon skulle gå i pension och att hon skulle köpa en iPhone och skaffa Facebook. Efter tre timmar som rusat förbi skiljdes vi åt och jag kunde inget annat än le.

Fantastiska kvinna. Jag beundrar henne så.


Ingergerd när vi fikade med sitt alldeles egna X.