Kategori: Drömmar

Ännu en termin i skolans värld väntar

Fördel med läraryrket: nedräkning till jullov i form av julstök, pyssel och häng.

För 9 år sedan började jag på Kunskapsskolan i Nypan och tog varje chans jag fick att skriva på whiteboarden och styra som minilärare under fyra år. För några dagar sedan blev det klart att jag får fortsätta uppdraget jag haft sedan höstlovet som handledare och kommer därmed fortsätta hjälpa en hel klass med 14-åringar att få styr på sin planering, schema och mål. Jag är så jädrans glad för förtroendet.

Hej 14-åriga jag

När jag fyllde 20 år kapade pappa min blogg och fick personer som för mig var både kända och okända, att dela med sig av sina erfarenheter och tankar kring livet i kommentarsfältet.

Det finns en sak som jag vet att Linn går igång på sådär mycket att fyrverkerierna sprutar genom öronen, och det är när andra tar sig tid att dela med sig av sina erfarenheter och klokheter. Hon älskar att träffa nya människor, och lära sig av andra. Hon gillar att ha förebilder och jag vet att hon ser upp till många av mina vänner. Vänner till mig som blivit hennes vänner.

Och pappa hade rätt. Jag blev glad och rörd över att alla tog sig tiden att berätta för mig. Att så många brydde sig och värnade om mig och mitt kommande vuxenliv.

IMG_0887.JPG

Nu vill jag göra detsamma för mina 14-åriga elever på skolan jag jobbar.

Jag vill visa dem hur många vi är som bryr oss. Hur många vi är som vill dela med oss av svaren på de kluringar vi stött på i livet. Jag vill försöka få dem att förstå hur mycket kärlek som ligger bakom uppmaningarna att plugga och att livet liksom pågår just nu även på högstadiet. Jag vill att de ska förstå hur mycket de kan påverka på egen hand och att vi hör dem.

Här är vad jag vill att du gör. Jag vill att du skriver en kommentar på temat ”Hej 14-åriga jag”. Det kan vara en uppmaning, ett peppande citat, en historia från din tid i 8:e klass eller en insikt du fått på senare dagar som du önskar att du haft då.

Sprid gärna inlägget på Facebook, Twitter eller din egen blogg. Märk gärna tweets med #hej14årigajag och länka tillbaka till hit. Just idag är det alla 14-åringar som är universums centrum, men det finns såklart många andra därute som också kommer må bra av att läsa vad du vill berätta.

/Linn

Snart börjar eleverna skolan och jag mitt nya jobb

På torsdag börjar eleverna på Kunskapsskolan i Nacka efter ett långt och soligt sommarlov. Samma dag börjar jag mitt nya jobb som resurslärare och jag tror banne mig jag är mer ivrig än de blivande sjätteklassarna. För att peppa igång förstärker jag faktumet hur rätt och lägligt denna tjänst kommer genom att dela ett gammalt inlägg. Detta skrev jag efter en dag jag vikarierat på Kunskapsskolan i Nyköping under tiden jag själv gick gymnasiet. Jag försökte sätta ord på varför jag älskar att vara det jag då kallade låtsaslärare*.

cec28cdd45e7431914b97d310948009d

Varför jag älskar att vara låtsaslärare*
TISDAG 17 APRIL 2012 @ 21:19

*Låtsaslärare är min definition av vikarie/fd. elev som hjälper med den kunskap jag har efter att ha pluggat fyra år på skolan själv och även ytterligare tre år på gymnasiet.

”Jag tänkte berätta för dig om det som fick mig att le både innan, utan och rakt igenom. Det där lilla ögonblicket som fick mig att känna att fasiken, alla barn är duktiga och vill sitt bästa – det handlar bara om att finna den rätta väg till målet.

Under morgonsamlingen med 6:orna frågar jag de tre mest pratiga killarna i klassen jag vikarierar för, om de ska sitta hos mig och jobba under dagen. Klassrummet jag vakar, hänger och är i är även skolans tysta rum/bibliotek där inget grupparbete eller snack få förekomma.

Det kan tyckas knasigt att fråga just de som tycker om att babbla som mest, om de vill plugga i rummet där de får göra allt annat än just det. Men det är det inte – jag hade nämligen märkt under gårdagen att de faktiskt kunde arbeta och låta bli att babbla. Det handlade bara om att jag som lärare skulle traska ned från ”vuxen/lärarrollen” och för en stund snacka som vanlig ungdom.

Igår hände följande fenomen. Istället för att stå borta vid mitt skrivbord satte jag mig bredvid var och en och kollade på arbetet de hade framför sig. Insåg att alla tre skulle jobba med samma sak – lära sig hur örat fungerar och besvara fem frågor – och föreslog därför en grej. Jag frågade om de ville rita på tavlan och deras ögon sken upp. Jag sa att de fick måla om de gjorde det ordentligt och sedan berättade för mig hur ljudvågor transporteras och hur allt fungerar. Killarna imponerade och beskrev ljudets väg. Efter föreläsningen kom de tillbaka och sa att de förstod vad läraren hade snackat om. Jag bara log. Sedan hjälptes de åt med att svara på alla frågor och tillsammans letade vi reda på några av svaren på deras iPhones, istället för att lira Wordfeud.

Därför ville jag ha dem hos mig även idag. Jag visste att jag skulle kunna peppa dem till att göra någonting, och förmodligen även mer än om de satt i ett bås och hade hela ansvaret själv. Och när jag frågade om de ville sitta hos mig svarade ena killen: ”Vi har skrivit svenska WS, men vi kan sitta hos dig istället!” *score*.

Till själva fenomenet – ena killen skulle under dagen börja jobba med projektsteg 5 i svenska. Ett steg som är rätt stort och omfattade. Han skulle både skriva om sin förebild, göra en powerpoint, träna på att ge konstruktiv kritik och att göra en läsförståelseuppgift. Tillsammans gick vi igenom steget och konstaterade att han skulle börja med att göra en tankekarta. Han ville skriva om Eminem eftersom det var hans idol. Sagt och gjort, han satte igång och visade efter ett tag upp ett fullt A4-papper fyllt med bubblor. Obs – notera att denna grabb höll upp pappret med ett stort leende på läpparna, nöjd över att ha pluggat även fast snack med kompisar är roligare.

Efter en rast var det dags att omvandla bubblorna till flytande text på datorn. Killen stack iväg och när jag kom för att kolla till, hade han gjort hälften av dem och det var dags för en rast. När de tre killarna var tillbaka bedömde han själv att det skulle krävas en kvart till med skrivande innan han hade omvandlat alla bubblor. Vi dealade att han skulle komma och hämta mig när han var klar. Efter dryga kvarten hör jag ”Linn, jag är klar nu!” och vänder mig om och ser killen med ytterligare ett lite större leende. Jag följer med honom och vi läser igenom hela texten och ändrar om på några ställen vid stavfel och särskrivningar. Sparar och skriver ut. När han återvänder till klassrummet är det passande nog dags för eftermiddagssamling och skoldagen är snart slut.

Jag smiter iväg när de tre killarna packar ihop sina saker och hämtar guldstjärnorna som ligger i deras ordinarie lärares korg. När jag säger att jag vill att de ska ta upp sina loggböcker (kalendrar) för att de ska få en guldstjärna eftersom de varit så himla duktiga hela dagen, är leendet maxat. Jag berömmer dem och säger att de har varit riktigt, riktigt duktiga som jobbat på så bra. Den ena killen som varit iväg en stund på förmiddagen berättar stolt i samma veva att han vill ha två stjärnor till. Jag frågar varför och han svarar snabbt: ”Jag har redovisat två steg idag!”. Det riktigt syntes hur stolt han var och jag fortsatte mitt klistrande i de duktiga killarnas loggböcker.

När jag säger att jag kommer tillbaka på torsdag igen (jag jobbar varje torsdag under sista terminen i årskurs 3) kollar de frågande på mig: ”Vadå, kommer inte du imorgon?”. Jag ler och förklarar att jag själv tyvärr också måste gå i skolan, och berömmer dem en sista gång innan jag traskar hemåt. Underbara elever. Grabbarna grus som behövde testa mitt tålamod sjuttioelva gånger under första dagen, för att under andra dagen inse att jag sa ifrån om de snackade skit, men gav med mig och gjorde det kul och bra för dem om de gjorde vad de skulle.

Mina vänner – det är det här som gör att jag ibland funderar på att plugga till lärare och nu älskar att min gamla rektor gett mig chansen och möjligheten att extraknäcka som allmänlärare/bibliotekarie/handledare och som kidsens kompis. Det här.”

 

Detta skrev jag den 14 april 2012. På torsdag är min första dag på min fasta tjänst som resurslärare. Drömmar blir sanna och det är det som gör livet så kul att leva.

Jag ska tillbaka till Kunskapsskolan. Nu som lärare.

I onsdags blev det klart. Om mindre än två veckor blir jag en del av lärarkåren och börjar jobba som resurslärare för årskurs 6-9 på Kunskapsskolan i Nacka. Jag är så glad att jag knappt kan sitta still i skrivandets stund. En dröm har nämligen blivit uppfylld – igen.

Lagom till att jag firar ett år på SAFE väljer jag att avsluta min heltidstjänst som VD- och marknadsassistent för nya utmaningar. Enorma utmaningar. Det var ute på Djurönäset under utbildningen i Kommunikologi jag insåg att det var dags. Jag började fundera på vad jag ville uppnå med mitt jobb – vilket tillstånd jag ville hamna i genom mitt arbete.

Jag insåg att min stora passion för Kommunikologi och allt jag lärt mig hittills inte kan praktiseras, övas och spridas på det sätt jag vill genom den tjänst jag har nu. Jag vill berätta för varenda barn och ungdom om de saker jag lärt mig; saker som skulle gjort mig mindre vilsen och orolig när jag gick i skolan. Saker som skulle fått skoltiden att bli ännu roligare och galet mycket enklare.

Processen från att jag bestämde mig för att jag ville byta jobb, till att jag tog i hand och välkomnades av rektorn var nästan oförskämt snabb. Jag skickade ett sms till min förra spansklärare jag hade i 6:an på Kunskapsskolan, Karin, och frågade om det fanns någon chans i världen att få börja jobba lite hos dem. Tänkte att jag kanske kunde få in en fot någon eftermiddag eller så. Svaret var för bra för att vara sant. Skolan sökte nämligen tre nya resurslärare till hösten och några dagar senare hade jag mejlat mitt CV, blivit kallad till intervju och fått besked att jag får börja jobba 70% med start redan 21 augusti. När kidsen återvänder efter sommarlov, du vet!

Året på SAFE har varit det mest lärorika jag någonsin upplevt i yrkesväg. Jag har lärt mig program, system, förhållningssätt och tankesätt som alltid kommer vara en stor fördel för mig. Jag har fått vänner för livet och jag har skrattat varenda dag. Lyckligt lottad som jag är, möjliggör min 70%-tjänst att jag kan fortsätta jobba på SAFE. Från och med början av september kommer jag jobba med vissa system och ha ett övergripande nordiskt ansvar för marknadsföringen á 25% på timmar. Jag har med andra ord fått bästa tänkbara lösning och anställning utifrån den intention jag har nu.

Tack SAFE och alla kollegor för det här galna året. Ni har gett mig så ofantligt mycket och format mig till den Linn som nu tar klivet in i en ny bransch och ett nytt team. Team Kunskapsskolan Nacka.

TWA kunskapsskolan

Kommunikologi

Du förstår att, skulle vi alla ha denna tvärdisciplinära metakompetens inom bla förändrings- och utvecklingsarbete som jag håller på att skaffa mig, hade världen varit ljusare, enklare och gladare. Fyra veckor som på fredag är till ända har varit de mest värdefulla fyra veckorna i mitt liv ever. Mitt förhållningssätt till mig själv, min familj, mitt jobb, min träning, min kropp, min framtid, nutid och dåtid och till kärleken har förändrats. Allt har förändrats och det är jag smått hysteriskt överlycklig för. Och idag bestämde jag mig. Det är med detta jag ska jobba med. Om några år är det jag som är med och bidrar till att ni och resten av världen får möjligheten att ta del och skaffa dig denna, enligt mig, ovärderliga kompetens. Vänta ni bara.

Facebookincheckningar och drömmar

Träffade flera av mina kollegor i Norge för första gången igår. Var så himla kul! Visade sig att en av lärarna i norska teamet tyckte att jag hade riktigt bra norska och att han var imponerad. DET var oväntat, eftersom jag i mina ögon inte har så himla bra koll på de skandinaviska språken.

Huvudsyftet med att jag kom på besök var att fota under åpningskvelden i våre nye lokaler men det blev som vanligt en himla massa mer. Efter att första bilden var tagen insåg jag att det inte fanns något att checka in på, vilket gjorde att jag fick börja med den biten.

In på Foursquare för att skapa incheckning för Instagram och in på Facebook för att krångelkrångla fram en incheckning även där. Efter några kommunikationsproblem med den skrivna norskan fick jag till det och harmoni infann sig på Peter Møllers vei 5.

SAFEe

Men jag var ändå inte helt klar. Efter att ha pratat lite med SAFE-lärarna Kjetil och Daniel, som äger lokalerna vi är i, så insåg jag att de inte har någon incheckning för deras företag STERK. Och är jag då tyst och konstaterar, nähe, det var ju synd? Nä. Det är jag inte. Jag tar på mig att fixa det också. Det är kul att hjälpa till med de bitar jag ser som enkla petitesser, men som för andra är något utav större projekt.

STERK

Och så när jag sitter i bilen med Kjetil påväg till mitt hotell händer något kul. Vi börjar prata om SAFE Klubbkväll (event då de som utbildat sig på SAFE får komma på gratis föreläsningar) och jag berättar stolt att jag ska ha en egen i höst. Kjetil gratulerar och säger ”Men vi ska ha ett slags event här för lite olika kunder och samarbetsparters till STERK. Kanske kan du komma och föreläsa om sociala medier?”.

Och där satt jag och fånlog samtidigt som jag kom på mig själv sitta och nicka. Drömmar bara slår in, en efter en.