Kategori: Bajsidealet

Jag är så trött på den snea bilden vi har av våra kroppar. Även jag. Så ibland kommer det ett inlägg eller två om det som i folkmun kallas size zero men som i min mun kallas bajsidealet.

Ett delmål uppnått med #fucksötsug – Lilla röda

På tisdag har det gått tre månader och två veckor sen jag kom hem från Gran Canaria och bestämde mig för att ta kontrollen över mitt liv. Ett beslut som är med på topp tre av mina beslut under 20 år. Känner mig starkare och piggare nu för tiden och har större lust till saker. Kroppen känns även renare och fräschare på något vis och även som att den blivit ”fulladdad”. Efter två och en halv månad skrev jag ett längre inlägg om mina resultat.

Ett mål var att komma i lilla röda klänningen. Nu sitter den där den ska, som ni själva kan se. Och jag känner mig smokin’.

20130512-223950.jpg20130512-223705.jpg20130512-224025.jpg20130512-223811.jpg

Vill du haka på #fucksötsug så är riktlinjerna dessa:

  • Inget godis, chips, glass, fikabröd.
  • Ingen läsk (inte light heller), saft.
  • Inga sockerflingor.
  • Minimerad mängd av produkter som har någon slags smak, exempelvis vaniljkesella, vaniljyoghurt, jordgubbsfil. Ät istället naturella produkter.

Och sen är det bara att vara lite extra medveten med dina allmänna kostvanor. Försök till exempel att inte moffa snabbmakaroner och Mamma Scan-köttbullar flera dagar i rad, välj istället att lägga ner lite extra tid och laga typ couscous med lax.

Givetvis: Glöm inte bort att dricka vatten. Massor av vatten. Och äta fem gånger per dag: Frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag.

Good luck!

När du tänker: ”Äh, nu skiter jag i det här.”

Typ alla har någon gång släppt sig. Inte i form av en fis, även om alla säkert har gjort det också. Utan genom att slänga ur sig ett befängt löfte.

Imorgon ska jag börja mitt nya liv!

No shit. Drömmar, mål och hopp får man ha – ska man ha. Men realist, det är också rätt bra och sunt att vara. Du kan inte börja några nya liv. Du har det liv du lever idag och det är det livet du har möjligheten och förmånen att forma hur du vill ha det. Med enkla medel. Medel som till exempel att inte äta pizza till frukost för det gör att du blir trött efter någon timma då det dåliga fettet dragit ner ditt humör.

Så när du nu bestämt dig för att bli hälsosammare och mer ärlig mot dig själv, varför bestämmer du dig för det? Är det den yttre motivationen som drar som mest i form av slankare kropp eller är det den inre – att få kontroll på humörsvängningarna och bidra till fred i familjen?

Och när du klurat ut varför du väljer att göra en förändring i din vardag så frågar du dig själv: Vad ska jag påminna mig om när jag vill skita i förändringarna? För du kommer ställas inför magens sug som skriker och skäller på dig för att du inte matar den med sötsaker. Och då måste du ha förberett dig likt du förbereder toaletten med toapapper inför långsittningarna i framtiden.

För mig har just försvarsmeningarna till den skrikande magen varit nyckeln till framgången. Anledningen till att jag klarat det så länge som jag gjort. Alla har vi olika anledningar (vilket vi ska ha, så tänk inte att dina ska se ut som mina för att det ska ge resultat), här har ni mina:

  • Jag vill komma i mina gamla byxor igen. Jag vägrar köpa nya.
  • Jag vill kunna ha instoppad T-shirt i tighta byxor utan att en livrem hänger över.
  • Jag vill kunna använda min röda klänning och känna mig SMOKIN’.
  • Jag vill vara pigg om dagarna.
  • Jag vill ha ett stabilt humör och inte vara lika lättirriterad.
  • Jag vill ha en ”frisk” hy utan fläckar, finnar, porer.
  • Jag vill förebygga ett hälsosamt liv hela livet, att vara en pigg pensionär.

Well, that’s about it. Och det är dessa punkter jag påminner mig om när karaktären sviktar och suget sakta börjar suga på nytt. Men påminn dig då om att suget egentligen inte är det sug du tror det är. För efter 10 jävliga dagar är suget borta. Då är det bara dina gamla stammisar till troll i huvudet som säger att du vill ha fikabrödet, glassen eller godiset. Tryck i dig en banan, lite bär och skryt om det på något sätt hos de som gillar dig. Pepp och cred från vänner hjälper en nämligen att orka vara stark lite till.

Nu tänker du inte skita i dina mål längre va? :-)

#fucksötsug

NU JÄVLAR

Jag är en periodare, hur lite jag än vill vara det eller hur stolt jag än är över att vara det. Allt jag gör där jag har min passion involverad görs under en viss period för både kung och fosterland. Nästa period blir jag less bara av tanken och struntar blankt i allt. Det kan vara att skriva bok nummer två, att öka förståelsen hos unga om vikten att våga, att lära mig om min kropps hälsa, att planera scheman på jobbet eller att ha det städat och fint på rummet. Antingen älskar jag, eller så avskyr jag. Vitt eller svart. Allt eller inget.

Sedan studenten har jag avskytt träning (igen). Träning råkar vara en grej jag väldigt ofta byter period. Ena stunden springer jag bara runt i fancyfräsiga träningskläder, för att i nästa besöka McDonalds för andra gången på en dag och skita fullständigt i att dubbelhakan växer. I och med studentveckorna la jag ner allt vad som hade med träning och göra, och likaså vad jag stoppade i mig. Blundade helt enkelt.

Under sommaren har jag jobbat, som bekant, på restaurang där springa, stå och gå är en av arbetsuppgifterna. Sitta still existerar inte. Ni som jobbar/jobbat restaurang (eller bara är insatta rent allmänbildat) vet att matrutinerna kind of bortprioriteras i den branschen. Inga fasta rasttider och föda intas då ledig stund finns, ibland nästan en hel dag då det knappt är några gäster alls, eller en chokladbit i samma veva som kassan räknas vid stängning. Jag har med andra ord rört mig en hel del, även fast det inte varit med avsikt genom att sticka ut på löptur, och ätit rätt så jättekasst under hela sommaren. Och vet ni vad det knasiga är? Jag har typ format den kropp jag alltid velat ha, en kropp jag trivs med, känner mig snygg i. Utseendemässigt.

På insidan mår min kropp bajs. Den har inte fått svettats, plågats och kämpa på flera månader och har i stort sett blivit tankad med piss. Konsekvenserna kan vi – trötthet, aggressivitet, tomhet, ilska och lättare till tårar. Vill jag ha dem? Nej. Men eftersom kroppen sett bra ut i bikini under sommaren har jag struntat i att prioritera detta problem. Jag har ju checkat av punkten ”redo för beachen”.

Men nu har även utsidan sagt ifrån. Efter några veckor som nybörjare med p-piller har kroppen återfått hormoner, sådana jävlar som under tonåren gästspelade naturligt av den biologiska utvecklingen, och gjorde mig rund och go. Det syns med en gång när middagen blev en McWrap istället för en laxbit med sallad och keso. Det går inte att undvika godispåsarna som åkt ner under de deppiga kvällarna. Det är liksom helt enkelt inte hållbart längre.


Min nuvarande ”inte träna-äta McDonalds efter jobbet-dricka för lite vatten-käka p-piller”-kropp.

Det här inlägget handlar inte om att jag tycker att jag är tjock. Det är jag inte. Jag är inte ens mullig eller vad det än finns för stämpel att sätta på en kropp. Det här inlägget är mitt sätt att säga ifrån mina ohälsosamma vanor. Det är mitt sätt att komma igång, att visa lite jävlar anamma för mig själv och för er.

Anledningen till att jag väljer att lägga upp bilder på mig i bikinitrosor är det blogginlägg jag för länge sedan skrev. Där jag funderade högt om jag skulle ta modet till att ”visa upp mig själv” för att förhoppningsvis kunna peppa fler att känna fuck it till H&M-dockor som får klänningar i storlek 34 innålade för att finna passformen. Nu har jag tagit mod till mig att göra det. Att köra på min magkänsla och med det vara beredd på reaktioner. Vissa kommer tycka det är dåligt, vissa kommer tacka mig. Jag känner det på mig. Och vet ni vad? Jag vill att vi tillsammans jobbar mot #bajsidealet, som jag döpt om Size Zero till, och istället vänder träning till något vi gör för att få endorfinkickar av.

Känner att jag ska klargöra vad jag ville få ut av denna text:

1. Jag har fått nog av att må pyton på insidan orsakat av dålig kost och utebliven träning.
2. Jag tycker inte jag är tjock. Jag vill bli vältränad.
3. Jag vill få igång aptiten på att träna igen. Få tillbaka suget, känna lusten och kickarna.
4. Jag kommer från och med imorgon förändra min livsstil. Vill ni hänga på så gör ni det.

NU JÄVLAR.

 

Texterna om framgångarna och motgångarna kommer postas under kategorierna #utmaningen, ibland Bajsidealet och ofta även Träna.

MOT KVINNLIGHETEN

20120823-000723.jpg
Gick på stan med Kristina och Lisa för att spana kläder – cyklade hem med en påse från H&M värd tre kvällar bra dricks. Bland annat denna. Typ aldrig burit något så tajtttttt. Kommer inte kunna dra en mcwrap i denna om vi säger så.

Fett nöjd

20120718-005008.jpg
För variationens skull tänkte jag skriva: jag är fett nöjd med min kropp. Som en avstickare till alla texter/bilder från folk som hetstränar/plågäter för beach 2012 eller i allmänhet för de anser sig tjocka.

Och att bro på beach 2012. På twitter RTas just nu tweeten:

”Till alla er som tränat inför beach 2012: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA”

Mvh regnet

Rosa som en gris och Bajsidealet

20120524-211154.jpg20120524-211303.jpg
En runda med många svordomar och spottningar i vägkanten fick det bli. Några ilskna blickar till männen jag mötte som (i mitt huvud) glodde på min hoppande rumpa men som (i verkligheten) egentligen kollade upp för att vara trevliga. Ja, ni fattar harmonin jag hade inombords. Kommer fram till porten till lägenheten som turligen nog ligger bredvid en tobaksaffär och mittemot ett kebabplace med sköna grappar som gillar att titta på flickor : )))))) Nä, men jag är lugn. Tryckte i mig en banan och några slevar glass, sen var jag på banan igen.

Förresten har jag bestämt mig. Jag ska köra min egna kampanj mot bajsidealet (som i andra människors mun piffigt nog heter Size Zero). I framtiden kommer bloggen att fyllas med bilder på min kropp (och nä i killar som läser – jag kommer inte ta bilder i bara stringisar – vi snackar typ inte dra in magen när den logiskt och i verkligen hänger ut och över) för att tackla ner kanske en eller två av alla bloggar där brudarna som poserar framför kameran har 0,1 % underhudsfett. Jag lär också skriva en del om mina tankar – tankar kring min egen kropp, kring bajsidealet och tankar som uppkommit när jag snackat med kloka (och för den delen mindre kloka) människor.

Vad säger ni? Stannar ni kvar hos mig? WE CAN DO IT – YES WE CAN.

Bloggen har nu fått ännu en kategori – Bajsidealet.


Kurvor är ju bara gosigt, titta själva!