Kategori: Arbete

Jobba bör man, annars dör man inte men man blir utan pengar. Här hamnar inläggen om arbetsrelaterade texter.

Nostalgitrippen

Under mina fyra år som elev på Kunskapsskolan hade vi lyxen att få åka till Småland och lilla Gamleby. Där hade vi en vecka tillsammans med årskursen, lärarna och de olika praktisk estetiska ämnena; slöjd, hemkunskap, idrott och teknik eller liknande.

Framme i nostalgins lilla by: Gamleby. Denna gång som lärare istället för vilsen högstadiebrutta. Firar det hela med regnig och grisig löpning längs havet. Go måndag ändå!

Förra veckan var det vår årskurs tur att åka ner och min tur att återvända. Snacka om nostalgitripp! Allt var så gott som likadant såhär sex år senare och harmonin densamma. En himla lyx att kunna sticka ut på ett träningspass mellan lektionerna, dricka kaffe titt som tätt, snicksnacka med kollegor och lira pingis med eleverna.

Att stället ska stängas och ersättas med undervisning på hemskolorna gör att framtida elever går miste om några fantastiska dagar. Lyllos mig som både fått vara där som vilsen högstadiebrutta och lärare. Det charmigaste av två världar för några dagar.

Gud pinkade på sig och jag möblerade om

Ska vi snacka ordspråk så var det sannerligen inte någon dans på rosor att hoppa av tunnelbanan och knalla direkt till gymmet istället för att krypa ner under duntäcket innan klockan ens slagit 17.00. Gud pinkade på sig och gick helt bananas. Plötsligt var det både regn, snöregn och slask. Ett litet moment då jag fann den totala förståelsen för de som säger upp livet i Sverige och flyttar till klarblått hav och vita stränder. Är människan verkligen skapt för att ta sig igenom väderlekar som dessa? Jag vägrar svara ja på den frågan.

Men till gymmet kom jag i alla fall. Och eftersom jag numera känner mig lite smått paralyserad på egna ben i gymmet efter att jag börjat träna med PT, hamnade jag på löpbandet, vilket jag även gjorde igår. På löpbandet kan jag göra min grej. Joggar igång flåset och höjer sedan hastigheten till intervallnivå och stegrar minut för minut. Igår avslutade jag de sista två intervallerna på 17.0 tempo. Där kan vi snacka om att koncentrationen var på topp. Såg alla Youtube-klipp framför mig där flåsande låtsassprinters trillar pladask och får sig en ansiktsbehandling utan dess like av bandets sträva yta. Men jag klarade det. Jag höll mig uppe.

(null)

(null)

Jobbdagen då? Jo, eftersom jag inte kan göra speciellt mycket vettigt i textväg förrän mot eftermiddagen, spenderade jag förmiddagen åt att springa omkring i skolan och städa och möblera. Lov betyder att det är dags att byta klassrum, vilket betyder möblering och nya platser för kidsen. Mitt planeringshjärta bultar i hundranittio och lugnet som infann sig när jag fick rensa gamla papper var fabulöst. Jag ÄLSKAR att pyssla, dona och städa. Nu ska jag bara finna en man som älskar att laga mat så är hustrupaketet komplett. Eller något.

Tvättstuga imorgon. Geni.

8-17 och idiotin att inte få nyttja sina bästa timmar

Sovmorgon som innebär att jag får vakna av mig själv är guds gåva till morgontrötta som jag. Att ha ett jobb som numera innebär att jag alltid måste upp innan klockan visar 06.00 och gå hem vid 17-tiden under vardagarna är på riktigt något jag kämpar mig igenom. Jag gillar inte att det är någon högre instans som tycker sig veta bättre när jag presterar som bäst på jobbet och därmed bestämmer att jag ska jobba 08-17.

Självklart måste jag jobba under de tider när eleverna går i skolan. Men vem säger att elever måste börja skolan redan strax efter 08? Varför kan de inte börja strax efter 09, närmare 10? Vi vet att människan är som tröttast under tonåren då hormonerna leker världskrig och vi vet att hjärnan behöver vara pigg och alert för att ta till sig information på bästa sätt. Varför envisas vi ändå med att skolan ska börja tidigt? Fine, samhället är uppbyggt si och så, men är det omöjligt att förändra? Jag menar, vissa gymnasieskolor innebär att du börjar första lektion sent vissa dagar. Varför kan inte det fungera på grundskolan?

För jag själv presterar nämligen som allra bäst efter lunch. Under förmiddagen kan jag göra jobb och uppgifter som inte kräver att jag ska vara kreativ. När jag själv gick i skolan kunde det innebära att jag med fördel kunde plugga med matte eller öva in glosor innan lunch. Att sätta igång och skriva på en novell var waste of time; jag hade inte det fokuset då. Däremot på eftermiddagen, gärna när jag satt kvar i skolan efter sista lektionen eller hemma på kvällen, DÅ kom orden till mig och de allra bästa texterna skrevs.

Och så är det än idag. När jag jobbade heltid på SAFE hade jag förmånen att välja mina egna arbetstider då jag inte hade möten inbokade. Det gjorde att jag sällan var på plats innan klockan var 09. Att vara där innan var onödigt, jag fick ändå inget gjort. Vid 15/16-tiden var jag däremot som hetast. Då började kollegorna plocka ihop för att åka hem, hämta barn på dagis och laga mat till familjen. Jag själv plöjde på utav bara den och lämnade kontoret närmare 21-tiden.

Likaså är det idag när jag jobbar på skolan. Då jobbar jag 8-17 ish varje dag PLUS att jag plöjer av en, två eller tre timmar på effektivt jobb med mejl till föräldrar, kreativt planerande för samlingar eller övningar som kan göra att kidsen får det bättre i basgruppen och tillsammans med varandra. Jag lägger alltså många timmar av min fritid på att jobba eftersom det är timmar då jag jobbar som bäst. Självklart, ingen tvingar mig. Men jag älskar mitt jobb och jag bryr mig något ofantligt mycket om att göra ett bra jobb för mina elevers, mina kollegors och min egen skull. För mig vore det idioti att inte nyttja de timmar jag faktiskt presterar som bäst.

Det jag menar är att vi alla är så olika i hur och när vi gör vårt bästa på jobbet. Och för mig är det orimligt att någon högre instans då kan gå in och avgöra när och hur det bästa sättet är att arbeta för alla, när vi alla är helt olika.

Skrivet fort som fasen med denna låt på högsta volym. Nu första PT-passet på evigheter. Lördagslycka. Tjing!

Lill-Linn är lycklig

Sista dagen på första hela jobbveckan på länge, ett sportlov som väntar precis runt hörnet och resultatet blir en lika harmonisk Linn som under tiden på lågstadiet.

Sista dagen på första hela jobbveckan på länge är avklarad, ett sportlov som väntar precis runt hörnet och resultatet blir en lika harmonisk Linn som under tiden på lågstadiet. Ska förvisso jobba hela lovet på skolan + utbilda en kollega i marknadsföring under helgen, but still. Gillar man jobbet så är det inte så jobbigt att beta av ett par timmar.

Ännu en termin i skolans värld väntar

Fördel med läraryrket: nedräkning till jullov i form av julstök, pyssel och häng.

För 9 år sedan började jag på Kunskapsskolan i Nypan och tog varje chans jag fick att skriva på whiteboarden och styra som minilärare under fyra år. För några dagar sedan blev det klart att jag får fortsätta uppdraget jag haft sedan höstlovet som handledare och kommer därmed fortsätta hjälpa en hel klass med 14-åringar att få styr på sin planering, schema och mål. Jag är så jädrans glad för förtroendet.