Kategori: Arbete

Jobba bör man, annars dör man inte men man blir utan pengar. Här hamnar inläggen om arbetsrelaterade texter.

Att slippa pendla

Stor fördel med nya jobbet: morgonpromenaden längs vattnet á 10 minuter maximus dörr till dörr.

Att inte behöva pendla till jobbet är kanske det bästa med att ha bytt jobb. Förr åkte jag enkel resa med tre byten á 45-60 minuter. Och så några transportpromenader. Idag knallar jag dörr till dörr på max 10 minuter och har utsikten ovan som sällskap. Lyckligt lottad situation – och jag är glad att jag faktiskt uppskattar det och inte tar det för givet.

Jag testar på nytt

Tisdagen den 21 april skrev jag ett lösenordsskyddat inlägg för att ingen skulle kunna läsa. Den kvällen lyssnade jag till mig själv och lät känslorna och vetandet som länge funnits undangömda, få gehör. Den kvällen beslöt jag mig för att säga upp mig.

Dagen därpå satt jag redo i den lilla och till synes opersonliga IKEA-fåtöljen redo att säga upp mig från jobbet jag själv och alla runt omkring mig sett som ett drömjobb. Men inte nu längre. Drömjobbet hade tagit övertaget om mitt välbefinnande och jag själv hade rätt och slätt tappat mig själv på vägen. En väldigt dålig parvals, för att snacka i metaforer.

inspirational-quotes

Jag vet något om hjärnan genom utbildning i Kommunikologi, eftersom vi lär oss om neuromotorik och om hur hjärnan hänger samman med kroppen. Och det kan säkert många skriva under att de hört – att knopp och kropp sitter ihop. Men vad som för mig blivit mer tydligt är hur allt är ett system. Är det obalans på något, så kan det påverka hela jag på ett radikalt och skrämmande sätt.

Under årets första halvår har mitt liv svängt om radikalt mycket tack vare en sak, nämligen kärleken. Plötsligt var inte jobbet mitt allt. Plötsligt ville jag inte, och hade knappt längre förmågan, att bara se till mig själv. Plötsligt ville jag uppleva livet som ett team och bara vara. Två kursiva ord jag aldrig tidigare känt något speciellt för och ännu mindre velat leva efter.

Untitled1Jag la märke till att jag mer och mer började väga mellan två alternativ, oavsett område. Å ena sidan, å andra sidan. Ett tydligt tecken på att höger och vänster hjärnhalva inte är i balans. Med andra ord ett väldigt tydligt tecken på att mitt system på något sätt inte mådde bra och behövde en bättre samverkan mellan höger och vänster. Jag behövde på svenska få tillbaka min riktning och målmedvetenhet. Att veta var jag skulle.

För att kroppen ska få bättre match mellan höger och vänster görs neuromotorisk stimulering, det vill säga långsamma sinnesbaserade rörelser. Något som inte på något sätt är något nytt utan är ett samlingsbegrepp. Ni finner de långsamma rörelserna i t ex yoga, chi gong, tai chi, mindfullness och många andra metoder därtill.

slowmotion2Bild på och lånad av Terese/Spark i Baken som jag läste några moduler tillsammans med i Kommunikologi.

Att göra diagonaler i ett långsamt tempo hjälper hjärnan att hitta sin så kallade bästa form. Ungefär som att du tränar snabba starter på friidrottsbanan för att hitta bästa formen för att köra sprint. Skillnaden är att krypningen är långsam och då tränar det inre muskelskiktet, och löpningen är snabb och tränar det yttre muskelskiktet.

Tillbaka till beslutet jag fattade. Genom att jag började krypa blev det tydligare och enklare för mig att fatta ett beslut. Att sluta väga mellan å ena sidan och å andra sidan. Och för att säkra upp i fall att jag skulle falla tillbaka i velandet när jag väl bestämt mig, skrev jag ner mina tankar.

Att fundera på och skriva ner vad min intention med mitt liv var just nu (inte för ett år sedan när jag sökte jobbet eller så) gör allt väldigt tydligt och enkelt. Och jag tänker att det kanske ger mening för någon att se hur jag stolpade upp allt.

Min nya intention:
Må så bra som möjligt och ta hand om mig själv. Ta tillvara på nuet där kärlek, vänskap och mitt välmående ska få ta mer plats än arbete.

Jag vill:
* Våga fokusera på mig själv istället för alla andra
* Våga ha tid att andas och känna efter (inte nödvändigtvis jobba heltid och framförallt inte övertid)
* Lägga större värde i mitt välmående – jobbet ska inte framkalla ångest/panik. Då är det något som inte är i balans.

Insikter att påminna mig om:
* Att jag gjort ett fantastiskt år på skolan och förändrat för många samt lärt mig mycket. Nu nytt fokus.
* Att sluta är inte att ge upp – utan snarare att sluta på en bra nivå.
* Att vara snäll mot mig själv är att vara snäll mot de som är runt omkring mig.

Saker som får mig att må dåligt som jag inte vill ha i framtiden:
– Oflexibla arbetstider, långa dagar.
– Att pendla.
– Att inte ha energi över för att träna eller laga bra mat.
– Att inte känna mig tillräcklig.

Praktiska riktlinjer för framtiden:
* Få närhet till träning och nära hem.
* Flexibla och varierade arbetstider.
* Att arbetet är på jobbet och inte går att ta med hem när jag jobbat klart.

Två månader senare flyttade jag till min hemstad och tillsammans med min pojkvän. Jag sa upp mig på arbetet som lärare och avslutade min anställning som marknadssamordnare. Jag lämnade in arbetstelefon och dator och såg mina båda arbetsmejlkonton stängas ner. Jag bytte telefonnummer och rensade ur kontaktlistan. Två månader senare hade jag bytt riktning och påbörjat starten med min nya intention i ledningen. Nu ska jag testa på nytt.

VI GJORDE DET!

VI GJORDE DET! Ni fixade 8:an och jag att vara handledare för en 8:a. NI ÄR BÄST! Tack gänget.

Ni fixade 8:an och jag att vara handledare för en 8:a. NI ÄR BÄST! Tack gänget.

Tänk vad tiden gått fort. Idag var min sista dag på Kunskapsskolan och er sista som åttor. Dagarna som gått har varit de mest händelserika i mitt liv och bjudit på alla känslor som existerar i en människas känsloregister. Tack vare ER är det dock en känsla som överträffat alla de andra med hästlängder och det är GLÄDJEN med alla skratt som framkallat både magont och glädjetårar. Ni är fantastiska kids och har lärt mig mycket - både om ekvationer, gruppdynamik och tonårsfasoner. Kram på er.

Tänk vad tiden gått fort. Idag var min sista dag på Kunskapsskolan och er sista som åttor. Dagarna som gått har varit de mest händelserika i mitt liv och bjudit på alla känslor som existerar i en människas känsloregister. Tack vare ER är det dock en känsla som överträffat alla de andra med hästlängder och det är GLÄDJEN med alla skratt som framkallat både magont och glädjetårar. Ni är fantastiska kids och har lärt mig mycket – både om ekvationer, gruppdynamik och tonårsfasoner. Kram på er.

Vår

Inte jättetrist att närvara på dagens idrottslektion.

Det märks att vi börjar närma oss sommarlov och paus i plugghetsen. Elever är stirriga, lärare har fått stubinen av tålamod förkortad. Samtidigt brister både elever och lärare ut i asgarv åt det allra minsta, mest bara för att det är enklare än att vara så förbaskat seriös allt jämnt. Nu är det bara fram till nästa onsdag kvar, sen tackar vi för den här terminen och tar lite ledigt. Kom igen, vi orkar.

Engelskaplugg och basket

I förmiddags satt killen på bilden inne i klassrummet och tragglade med engelska med huvudet vilande på bänken av trötthet. Solen sken och jag frågade om han var en sportkille. Han svarade att han lirade hockey men att basket var bäst om han fick välja på det eller fotboll. Okej sa jag och tog med hans skolsaker, hämtade basketbollen och gick ut till basketplanen. Dealen blev att för varje boll han satte skulle han öva på ett nytt ord. 40 minuter senare var två uppgifter gjorda, glosorna förhörda och killen summerade det hela på bästa tänkbara sätt: "Det här var den roligaste engelskalektionen hittills! Jag lär mig mycket mer när jag får vara ute och röra på mig.". Just så. Man behöver inte sitta på en stol vid ett bord för att lära sig så optimalt som möjligt.

I förmiddags satt killen på bilden inne i klassrummet och tragglade med engelska med huvudet vilande på bänken av trötthet. Solen sken och jag frågade om han var en sportkille. Han svarade att han lirade hockey men att basket var bäst om han fick välja på det eller fotboll. Okej sa jag och tog med hans skolsaker, hämtade basketbollen och gick ut till basketplanen. Dealen blev att för varje boll han satte skulle han öva på ett nytt ord. 40 minuter senare var två uppgifter gjorda, glosorna förhörda och killen summerade det hela på bästa tänkbara sätt: ”Det här var den roligaste engelskalektionen hittills! Jag lär mig mycket mer när jag får vara ute och röra på mig.”. Just så. Man behöver inte sitta på en stol vid ett bord för att lära sig så optimalt som möjligt.

Nostalgitrippen

Under mina fyra år som elev på Kunskapsskolan hade vi lyxen att få åka till Småland och lilla Gamleby. Där hade vi en vecka tillsammans med årskursen, lärarna och de olika praktisk estetiska ämnena; slöjd, hemkunskap, idrott och teknik eller liknande.

Framme i nostalgins lilla by: Gamleby. Denna gång som lärare istället för vilsen högstadiebrutta. Firar det hela med regnig och grisig löpning längs havet. Go måndag ändå!

Förra veckan var det vår årskurs tur att åka ner och min tur att återvända. Snacka om nostalgitripp! Allt var så gott som likadant såhär sex år senare och harmonin densamma. En himla lyx att kunna sticka ut på ett träningspass mellan lektionerna, dricka kaffe titt som tätt, snicksnacka med kollegor och lira pingis med eleverna.

Att stället ska stängas och ersättas med undervisning på hemskolorna gör att framtida elever går miste om några fantastiska dagar. Lyllos mig som både fått vara där som vilsen högstadiebrutta och lärare. Det charmigaste av två världar för några dagar.

Gud pinkade på sig och jag möblerade om

Ska vi snacka ordspråk så var det sannerligen inte någon dans på rosor att hoppa av tunnelbanan och knalla direkt till gymmet istället för att krypa ner under duntäcket innan klockan ens slagit 17.00. Gud pinkade på sig och gick helt bananas. Plötsligt var det både regn, snöregn och slask. Ett litet moment då jag fann den totala förståelsen för de som säger upp livet i Sverige och flyttar till klarblått hav och vita stränder. Är människan verkligen skapt för att ta sig igenom väderlekar som dessa? Jag vägrar svara ja på den frågan.

Men till gymmet kom jag i alla fall. Och eftersom jag numera känner mig lite smått paralyserad på egna ben i gymmet efter att jag börjat träna med PT, hamnade jag på löpbandet, vilket jag även gjorde igår. På löpbandet kan jag göra min grej. Joggar igång flåset och höjer sedan hastigheten till intervallnivå och stegrar minut för minut. Igår avslutade jag de sista två intervallerna på 17.0 tempo. Där kan vi snacka om att koncentrationen var på topp. Såg alla Youtube-klipp framför mig där flåsande låtsassprinters trillar pladask och får sig en ansiktsbehandling utan dess like av bandets sträva yta. Men jag klarade det. Jag höll mig uppe.

(null)

(null)

Jobbdagen då? Jo, eftersom jag inte kan göra speciellt mycket vettigt i textväg förrän mot eftermiddagen, spenderade jag förmiddagen åt att springa omkring i skolan och städa och möblera. Lov betyder att det är dags att byta klassrum, vilket betyder möblering och nya platser för kidsen. Mitt planeringshjärta bultar i hundranittio och lugnet som infann sig när jag fick rensa gamla papper var fabulöst. Jag ÄLSKAR att pyssla, dona och städa. Nu ska jag bara finna en man som älskar att laga mat så är hustrupaketet komplett. Eller något.

Tvättstuga imorgon. Geni.