Aldrig nöjd

18140157803_fbf42a5afb_k

Efter att ha suttit en halvtimme och scrollat genom flödet på Facebook i väntan på att en skrividé skulle komma till mig gick jag in i bildarkivet. Väl där fastnade jag för bilden ni ser ovan. En bild på mig vid lillasyrrans student i somras. Er blick dras med stor sannolikhet till den bedårande ballongenhörningen jag pussar. Andra med väldigt bra syn kanske noterar den galet mönstrade kjolen jag bär.

Jag däremot. Jag tittar direkt på den del av min kropp jag under studentdagen och kvällen ägnade kanske ett tiotal stunders tanke. Min mage. Hur kjolen sluter sig om den likt sliskig glapack man plastar in öppna burkar med. Min mage som jag haft komplex över så länge jag kan minnas. Jag hade det under tiden jag låg i hårdträning inför Gothia och var i min hittills bästa form och jag hade det under tiden jag åt en Pollypåse per dag som tröst efter en tung arbetsdag.

Det kvittar om jag är i fysisk bra form eller inte. Tankarna finns alltid där.

Magens funktion är att processa näringen min kropp behöver och att skicka ut några fisar då och då. Men i min kropp tycks magens uppgift vara att agera väckarklocka för elaka tankar. Om jag råkar ha en dag där kläderna sitter så pass bra att jag inte ägnar komplexen någon tid, är magen snart snabb att poängtera exempelvis när jag står i duschen och magen tenderar att åka fram likt en liten bebismage fast utan bebis. Eller varför inte när jag svirar om till träningstights och är mitt uppe i en position under yogapasset där överkroppen ska vridas snett och magens sida tycks tävla om att göra så många veck som möjligt. Direkt ringer väckarklockan och påminner mig: Du kan inte vara nöjd med det här.

Fortsätter på ämnet imorgon.

Be Sociable, Share!