Kontrollbehov, harembyxor och matlådor i raka led

Jag vill ha kontroll på saker och ting i min närhet. Det har jag alltid velat. När jag var singel och bodde själv blev det mest tydligt vid de klassiska nystarterna; nyår, när sommaren kom, när sommaren skulle väck, när hösten steg på och när sommaren åter var tillbaka.

När rycket kom ägnade jag hela dagar åt att rensa i garderoben och *försöka hitta min stil, som jag aldrig lyckats hitta än så länge*, städade i köksskåpen och ställde matlådorna prydligt och bytte gardiner. Ja, jag brukade till och med gå upp på vinden och städa i mitt förråd så att allt stod på rätt plats och jag visste vad som fanns i varje låda. Jag tog kontrollen med andra ord.

Att vara sjuk årets första jobbvecka gör en både rastlös och sällskapssjuk, vilket denna morgon (lunch för er) resulterade i att jag hittade ett nytt ställe att läsa och dricka kaffe på samtidigt som jag kan följa Storgatans stora flöde av människor. Blir ni bra avis va?

Sedan jag flyttade ihop med H har det krupit i kroppen så gott som varje dag, ja, i alla fall varje helg. Jag vill ordna NÅGOT. Organisera, rensa, lägga fint, stapla, vika. Vilket jag i och för sig också har gjort – men jag blir aldrig nöjd. Annars skulle jag inte sitta här nu, 23.51 när H ligger och sover, och skriva detta.

Vad beror det på?

Jag vill tro att jag håller på att gå in i en ny fas. Under det första året ståendes på egna ben utan mamma och pappa under samma tak köpte jag det mesta jag tyckte om för stunden. Kläder, tyger, ljuslyktor, lampor, mattor, kuddar, porslin, muggar och så vidare. Jag hade en stabil inkomst och inte allt för många nöjen som kostade – förutom shopping.

Jag prövade mig fram. Ville jag ha det stilrent och ljust? Skulle det vara lite mer Indiska-inspirerat? Kanske mer mörka färger och många kuddar? Ville jag ha Filippa K-kostymklänning eller harembyxor i siden? Höga tunna ljusstakar i porslin eller små lyktor i olika färger? Färgglad matta som lyser upp eller enfärgad mörk som passar i alla tider?

Resultatet av detta blev en spretig Linn – i alla avseenden. Och när jag nu kliver in på 2016 kan jag summera det hela att det lutar mer och mer åt det hållbara hållet. Jag är less på att spontanköpa saker som jag två dagar senare när prislappen redan är väck ångrar. Jag vill ha en garderob vars plagg pallar med fler tvättar än tre och inredning som fyller sin funktion och inte är överflödig. Jag vill ha skåp och garderober som delar broderligt mellan luft och rymlighet och sakerna som ska förvaras däri.

Jag vill kunna få ner mina ägodelar i några kartonger istället för hundra. Jag vill leva lätt och rikt. Jag vill lägga mina pengar på resor runt om i landet och världen och köpa en extra god kaffe en grå tisdag istället för den där klänningen på rea. Det vill jag.

Be Sociable, Share!