Idag ville jag inte

Äntligen var det fredag och Hampus kom hem från jobbet bara halvtimmen efter mig och studsade av lycka. Äntligen var det fredag.

Jag hade inte den känslan. Om dryga timmen skulle jag infinna mig på cykelsadeln, redo att svettas till tusen. Och det var det minsta jag ville. Jag hade skippat träningen samtliga dagar tidigare under veckan och dessutom haft dåligt samvete över detta. Ingen plus minus noll-ekvation med andra ord. Mest bara ett tankesätt i form av en nedåtgående spiral. Ett tankesätt som får en att må dåligt.

Och jag tog mig samman. Jag bytte om till träningskläderna, fast jag inte ville, och jag cyklade ner till gymmet, fast jag inte ville. Jag mötte upp kompisen i repan med ett ansiktsuttryck á sju svåra år och fyllde vattenflaskan.

Cykeln ställdes in och skorna klickade i pedalerna. Benen började trampa, sakta framåt. Tankarna fortfarande med fokus på hur lite jag ville detta. Första låten drog igång, andra låten kördes igenom. Kroppen började bli varm. Benen kändes plötsligt pigga och tanken ändrades.

Idag ville jag inte men gjorde det ändå. Och det ska jag ha all cred i världen för. Alla träningspass är inte roliga. Alla träningspass vill man inte göra. Men alla träningspass (brukar) ge en endorfiner och en skön känsla efteråt. Och så även detta pass.

Klapp på axeln och äntligen fredag.

Be Sociable, Share!