Låt oss filtrera i solskenet

Denna morgon hade jag sällskap av solen på väg till tunnelbanan. Är våren påväg på riktigt nu mån tro?

Spenderar sedan i onsdags dagarna på sjätte våningen i ett hus i Sjöstaden tillsammans med mina utbildningskompisar i Kommunikologi. Är nu inne på min sjunde modul, vilket innebär att jag bara har två moduler kvar innan jag får ta emot mitt certifikat (!).

Nu vänder det kompisar.

Första och andra dagen på modulen har i vanlig ordning varit helt fantastiska. Schemat bygger på mycket diskussioner både i storgrupp och par, egentid och egna reflektioner samt föreläsningar. Tempot är lugnt och min egen kropp avgör vad jag behöver göra för att kunna ta till mig det som sägs på bästa sätt. Är det att lägga mig ner på golvet eller en massagebänk gör jag det. Vill jag hellre sitta på en pilatesboll, stolen eller kanske stå upp, så gör jag det. Ett eget ansvar för att jag själv ska få ut bästa möjliga av tiden – vilket alla utbildningar borde anamma. Alla lär inte bäst bakom bänken på en hård stol. Alla fixar inte att bli matade av information lång tid i streck. Vi är alla olika.

Modulen jag går denna vecka heter Filter och handlar om att filtrera olika situationer och aktiviteter där människor är med – any human activity. Att filtrera handlar om att göra en kommunikologisk analys – i folkmun reflekterar och analyserar vi vad som helst där människor finns med i situationen. Hittills har vi bland annat filtrerat ett avsnitt från Solsidan och en tvist mellan två kollegor på ett företag.

Imorgon ska vi alla i gruppen presentera en självvald situation eller sak. Jag kommer antingen visa ett TED-talk om kreativitet i skolan eller spela upp några avsnitt från Soran Ismails stand up-show. Det gruppen då kommer göra är att filtrera vad till exempel Sorans show består av med hjälp av materialet vi lärt oss i Kommunikologin.

10847125_10152762365584226_847004822_n

Förmågan att kunna filtrera är värdefull eftersom jag snabbt kan ”sortera”/”lokalisera” vad som till exempel ligger till grund för en tvist på en arbetsplats. Jag undviker på så vis att bli fäst vid själva beteendet och innehållet (han sa så, hon sa si) och kan istället fokusera på kärnan. Är intentionen tydlig? Vet båda parter om vad de ska förhålla sig till, det vill säga ramen, eller är den otydlig? Har parterna blivit för fästa i situationen och behöver en mönsterbrytare för att kunna se på saken från ett nytt perspektiv? Det är så gott som aldrig någon idé att fortsätta nöta på beteendet (tjata/återupprepa), utan oftast behövs just intentionen tydliggöras och därefter kan ett nytt arbete byggas upp.

Nu ska jag koka ägg och välja avsnitt med Soran. Tjing.

Be Sociable, Share!