Mina kids är bästa födelsedagspresenten

Vid 13.50 varje dag har vi vad vi på Kunskapsskolan kallar återsamling med basgruppen. Det vill säga: min klass och jag träffas och stämmer av hur dagen varit. Idag möttes jag av en av mina elever i korridoren som insisterade att jag skulle läsa hennes krönika innan återsamlingen och att vi skulle gå till höger i korridorens slut, inte genvägen till vänster. Sagt och gjort – jag följde efter henne.

När jag kommer till dörröppningen hör jag hela basgruppen ta ton och sjunga ”ja må hon leva” ståendes på borden. Tillsammans hade de dukat upp kladdkaka, tänt ljus, skrivit tavlan och köpt presenter. Mina kids. De är bäst.

Vid 13.50 varje dag har vi vad vi på Kunskapsskolan kallar återsamling med basgruppen. Det vill säga: min klass och jag träffas och stämmer av hur dagen varit. Idag möttes jag av en av mina elever i korridoren som insisterade att jag skulle läsa hennes krönika innan återsamlingen och att vi skulle gå till höger i korridorens slut, inte genvägen till vänster. Sagt och gjort - jag följde efter henne.När jag kommer till dörröppningen hör jag hela basgruppen ta ton och sjunga "ja må hon leva" ståendes på borden. Tillsammans hade dukat upp kladdkaka, tänt ljus, skrivit tavlan och köpt presenter.Mina kids. De är bäst.

Efter jobbet åkte jag och mötte upp Lisa för en kväll på Sturebadet. Drack kaffe och konstaterade att fasen, vi har tagit oss långt. För att citera Lisa:

Alltså, jag ringde dig straxt efter 06 då vi glatt pratar under tiden vi fixar oss för att åka till våra heltidsjobb. Därefter möts vi upp och dricker en cappuccino under tiden vi väntar in att gå till spat för en kvalitetskväll. Det är fasen inte alla 22-åringar som har möjligheten att göra. Och det ska vi påminna oss om.

Och Lisa har rätt. Att vi dessutom avslutade kvällen genom att äta god mat och dryck på Tacobar fick bli pricken över i:et innan jag somnade gott som nybliven 22-åring.

Be Sociable, Share!