Studier i Kommunikologi någonstans ute i norska skogen

En vecka i de norska skogarna tillsammans med andra goa lirare som studerar Kommunikologi kan vara bästa starten på ett nytt år. Jag och moster bodde i stugan till vänster, vars namn uttalades på bred stockholmska; Reven.

Vi höll till i en kursgård som fortfarande var inredd med julpynt i vart och vartannat hörn. Huset var helt knäpptyst under pauserna när de andra studiekollegorna var på varsitt håll. Själv spenderade jag en av eftermiddagarna med ett stort blankt papper och en kopp te. Pappret som var redo att fyllas med idéer som i slutändan skulle bli en föreläsningsserie för de 100 åttondeklassarna i skolan. Lyckans lycka.

En morgon presenterade jag min föreläsningsidé för hela gruppen och mina idoler och utbildarna Jorunn och Truls. Snacka om energipåslag och lyckorus. Börjar bli tydligt för mig att övning verkligen ger färdighet. Någon gång under ettan på gymnasiet bestämde jag mig för att utmana min scenskräck och idag är den så gott som bortblåst. Klart det blir pirrigt, men det hör väl till?

Efter fem fantastiska dagar sa vi hejdå till Norge för denna gång. Jag längtar redan till nästa modul ute i Stockholms skärgård. Det är något magiskt vad dessa veckor gör med mig. Jag blir på något sätt hel. Och det är jag så glad för.