Sponsrad video. Fram tills ni trollar fram de där bostäderna ni pratar om.

Det här inlägget är sponsrat men allt som är skrivet är mina egna ord.

Pling – nytt mejl landade i inkorgen. En kvinna har använt Blockets standardformulär och nått min mejladress. Hon berättar att hon har en lägenhet hon tror passar in på kriterierna jag beskriver i min annons. Att jag får komma och titta på den redan imorgon om jag vill – och självklart vill jag det. Veckan efter möts vi på samma innergård, denna gång med avtalen sånär fullt ifyllda med en enda lucka tom; underskriften.

En vecka från att jag la ut min annons på Blocket fick jag nycklarna i min hand till min nya lägenhet. En etta på 25 kvm i centrala Sundbyberg för hälften så dyr hyra som den jag har idag. Med andra ord är hyran äntligen rimlig (3 700 kr kontra 8 000kr). På exakt samma sätt tog min nuvarande hyresvärd kontakt med mig och berättade att han skulle hyra ut den lägenhet jag idag håller kärt (läs: bor i som om jag äger den själv). Vi hade en mejlkonversation under tre dagar innan jag åkte till Stockholm och tillsammans med moster tittade runt i lägenheten jag redan såg framför mig inredd med mina saker. Kladd, kladd och så var den tidigare tomma rutan längst ner på pappret ifylld och påskriven. Blocket, I love you.

Desto tråkigare är ju att alla inte har samma flyt. Alla blir inte kontaktade av en person som vill hyra ut en lägenhet som stämmer in på ens krav; om ens blir kontaktade överhuvudtaget, även fast man skulle vara helt utan krav. Att man bara vill ha någonstans att bo. Och det är ett jävla problem.

Som liten brottas du med dina föräldrars värderingar och regler samtidigt som dina egna vill göra sig hörda. Du anpassar dig och kompromissar – hittar (ibland) en balans som fungerar för ett tag. Sen ska det där ”taget” bli historia och en framtid ska komma. En tid där dina värderingar och regler ska hamna i fokus och skapa det liv och hem du vill ha. Och i framtiden kommer nya människor komma in i ditt liv och ni kommer kompromissa och finna småvägar som slingrar sig längs de stora vägarna med ståndpunkter och tankar. Men innan det sker så är det du som ska få ha dina värderingar och ståndpunkter i centrum. Punkt.

Och hur ska den tiden vara möjlig när vuxna människor tvingas bo kvar hemma i flick- eller pojkrummet eftersom de i stort sett enda lediga lägenheter som finns, närmar sig en månadshyra på 10K (nu utgår jag från min kära, dyra stad Stockholm)? Matte var aldrig min starka sida men den ekvationen kan jag banne mig inte lösa.

Du uppmuntras att plugga för att kunna söka och åta dig arbeten med löner som gör det möjligt att betala höga hyror. Under de åren du pluggar är det inga företag som jobbar välgörenhet och pyttsar in lite kompletterande pengar till det fjösiga studiebidraget; näh, då får du tänka ekonomiskt och bo hemma om du vill spara pengar (för det är ju så skoj och bra för utvecklingen om du väljer att vänta med att plugga några år efter studenten). Väljer du att jobba direkt efter studenten med endast gymnasial utbildning i bagaget, är det sällan du hamnar på ett företag som fräser till med en lön som möjliggör att lägga flera tusenlappar på bara hyran. Lönen tar liksom slut efter hyresvärden fått sin lilla del av bullen.

Så. Vad är lösningen? Inte sjutton vet jag. Fler hyresrätter hade väl varit en start. Mycket mer vet jag inte. Det är därför jag är Linn och inte politiker.

Be Sociable, Share!