Sponsrad video. Var rädd om dig. Och om andra.

Det här inlägget är sponsrat men allt som är skrivet är mina åsikter.

Första gången jag såg den här videon var när jag låg i soffan hemma hos mamma. Jag och lillsyrran hade söndagshäng, jag sliten i huvudet på grund av gårdagens vin, hon efter nattens maratontittande av TV-serien Vänner. Jag 20 år, hon 17.

Vi väntade båda två till vår 18-årsdag med att dricka. Stod emot, utstod glåpord och väntade lika förtvivlat som förväntansfullt till födelsedagen. Vi skaffade oss svart bälte i att leverera rappa, smarta svar på den ständiga varför-frågan. Lärde oss vara roligare för att undvika stämpeln tråkig nykterist. Blev bäst på att ta hand om fulla kompisar.

Min första reaktion av videon var igenkänning. Sen ilska. Sen lättnad. Äntligen lyftes tragiken på ett humoristiskt och lättförståeligt plan. Äntligen togs ämnet upp vid middagsbordet och äntligen nåddes alla målgrupper, alla människor och alla världar. Om så även de som sitter med skygglappar och förnekar att de motverkar en värld där alla får dricka det dem vill. För nu sitter de och tittar på den där söndagslångfilmen och i reklamen spelas videon. Och kanske når det fram. Kanske fattar de, att det är en spegelbild av dem själva som sitter vid förfestbordet och hetsar om den där shoten. Kanske fattar de vad tjatet gör med den enskilda människan. Att ensam inte är stark någon jävla stans efter mängder med tjat.

Efter min 18-årsdag skrev jag om min lättnad att äntligen vara myndig, om min irritation över att människor klagade på att jag drack för lite när jag väl drack och om min uppgivenhet över att vi ska lägga oss i så förbannat vad andra gör, väljer och i det här fallet – dricker. Den texten är än idag en av mina mest lästa. Det är fyra år sedan. Uppenbarligen behövdes den texten, uppenbarligen har det inte skrivits om det på det sättet. Att avstå alkohol, bli kallad nykterist och att hålla löften.

Efter lillsyrrans 18-årsdag skrev även hon. Det var i januari. För henne handlade det mest om lättnaden. Att äntligen vara en del av alla andra. 18.

Vi pratar om det jag och min lillasyrra. Om vad det är som gör att vi människor känner ett så stort behov att lägga sig i vad andra dricker. Vad som får oss att bli så fruktansvärt besvärade om vi får ett svar som bryter mot normens mest använda.

Jag hör om tjejer som säger att de inte vill ha med några tjejer som valt att inte dricka på festen de alla är bjudna till. Mitt hjärta gråter. De avvisar sina vänner på grund av att de inte väljer att dricka alkohol. De avvisar sina vänner för att de tackar nej till att inta en socialt accepterad drog.
– Kan denna värld släppa hörnflaggan och komma in i matchen och bara acceptera att alla gillar vi olika, vill vi olika och ÄR vi olika?

Jag som myndig känner ett ansvar att prata med de yngre. Ett ansvar att berätta att det är okej – att det är rätt – att följa sin magkänsla. Givetvis ska lagen följas, det är inte tillåtet att dricka innan man fyller 18 år, något jag tycker är helt rätt. En människa är sällan redo att ta hand om sig själv tidigare än så, om ens då, och alkoholens stora effekt är många gånger att ta en tillbaka till ett förstånd av barnets själv.

Men när klockan slagit lagligt är det dags att lyssna till sin magkänsla. Vad vill jag? Vill jag dricka? Och om jag vill – vad vill jag dricka?

För mig är det tvär-nej när det kommer till shotar. Och som det tjatas om dessa shots. Jag har fattat att det är världens roligaste sak och att det inte finns något bättre. Men nej, älskade vän som än idag tjatar. Jag kommer inte ändra mig. Jag hatar att tappa kontrollen, något jag anser mig göra av sprit. Jag blir full väldigt snabbt och mår väldigt dåligt. Jag finner absolut ingen lycka i att shota, och därför gör jag det inte. End of story. Mitt liv, mitt val. Och så enkelt är det. För de riktigt envisa människorna har jag börjat dra liknelsen: Jag röker inte och jag shotar inte. Det kommer jag aldrig göra, så sluta tjata.

Spara energin som läggs på att fundera och ifrågasätta andras val av dryck och håll koll på ditt glas. Och glöm inte, innehållet i personens glas är inte detsamma som personens insida. Vi är inte vad vi dricker, så sluta döm utifrån flaskans etikett, burkens form eller glasets färg. Ha kul istället. Och var rädd om dig.

Be Sociable, Share!