Motivationen är påväg tillbaka (!!!)

Tjjjjohooooooo. I måndags fick jag ryck av olika skäl och kände att det var dags för att börja träna igen. Sjukdomen är över, förbi och borta så kvar var bara att skrämma bort latheten. Messade min kollega Jenny som just nu är mammaledig och fråga om hon hakade på och passande nog hade hon fått samma ryck, samma morgon, hon med.

Så igår var vi på första passet tillsammans. Det blev dubbelpremiär för mig som även invigde nya gymmet SATS Signalfabriken här i storstan genom att gå på klassen Hot MOJO. Yoga i 38 graders värme aka klimakterie/solstingsyoga. Känner att lugna träningsmoment kommer behövas som balans till den styrketräning jag har förhoppningar om att börja köra.

Idag körde vi ett eget styrkepass med 300 repetitioner innan det blev god indisk lunch. Och imorgon väntar passet ovan: Shape med Jenny själv som instruktör. LÄR bli jobbigt i och med den träningsvärk som dagens pass kommer framkalla + att jag inte kommer kunna vika ner mig när det är Jenny som håller i passet.

ÄR SÅ LYRISK över att jag känner träningslyckoruset på nytt. Försöker samtidigt hålla i kosten och har sedan i måndags endast ätit lite pepparkaksdeg och mörk choklad. Klar förbättring från att helgen innan ha moffat lösgodis, fikabröd, snabbmat och annat skit. Magen fick en smärre chock eftersom det inte är något som gästat magen på mer än ett halvår. Ibland behöver man göra knäppa avbrott. I alla fall jag för att inse att det inte är vad min kropp behöver.

Längtar efter att hitta tillbaka till mig själv igen. Ska aldrig mer låta sopor käka upp mig. Aldrig.

Be Sociable, Share!