När det blir påtagligt

Låser upp och möts av ett mörker och en tystnad. Tänder varenda lampa, kokar tevatten. Tar djupa andetag.

En tändare som lyser upp det stora rummet och ljusen som förstärker väggarnas konturer.
Den fina klänningen som byts ut mot en tjock tröja, håret utsläppt och oborstat.
Nynnande som övergår till mummel som övergår till sång.
TVn som gör alla sjutton ljus sällskap och Ernst som pratar lugnt om gardiner.
Dricker tevattnet som tillsammans med regnet mot fönsterbläcket skapar höstkänsla.

Ensamheten när den är som mest påtaglig och skrämmande.
Höjer volymen, spelar favoritlåten och skriksjunger.
Ensamheten när den är som mest lärorik och nödvändig.
Jag äger fan världen om jag vill.


Och fri som bara jag själv kan vara.

Be Sociable, Share!