Fem månader och tankar kring utvecklingen av #fucksötsug

Mina vänner, dagen jag aldrig trodde skulle komma är kommen. Tha Day, så att säga. Fem månader har gått sen den tisdagen då mitt vätskefyllda och svullna jag gav mig fan på att ha den stark, frisk och välmående kropp som jag vill ha som 20 åring.

Om du vill kan du först läsa min reflektion efter att det gått två och en halv månad.

Men nu har det alltså gått fem månader. Få förstår nog hur stort det är att jag tagit mig genom den resa jag gjort och klarat av de utmaningar jag själv skapat och ”utsatt mig” för. Men tre som förstår väldigt väl är bland annat min mamma, pappa och moster. Mamma som varje dag varit med och sett den lata Linn vara allt annat än munter när det kommer till jobbig träning och papsen som fått dras med en lat dotter som skällt i träningsspåret över att det är så jobbigt att träna. Och så moster som fått sms både mitt på ljusa dagen och ibland mitt i natten med ångestfyllda meddelanden om att jag vill hitta vägen till min träningskärlek. Att jag också vill bli en fantastisk instruktör som inspirerar andra.

För så har det varit. Jag har så länge jag kan minnas velat bli instruktör som min moster, och det även fast jag inte tyckt speciellt mycket om att träna eller att uppleva att det är jobbigt, tungt eller tufft. Jag är en extrem latmask långt där nere. En latmask med en dröm att bli en av Sveriges bästa träningsinstruktörer. Hur det går ihop? Jag vettesjutton, men kvar finns drömma och nås, det hoppas jag att den kommer göras.


Och för fem månader sen tog jag alltså ett steg som var i den riktning jag måste dra mig om jag vill nå min dröm – jag valde att leva med en hälsosammare livsstil. Under första månaden var jag stenhård med att inte äta något godis, fikabröd, glass, snacks eller dricka läsk. Jag valde även bort saker som är lätt att glömma bort att det innehåller mycket socker och annat som inte kroppen behöver: smaksatta mejeriprodukter som vaniljyoghurt (klicka på länken för att veta varför), sockerflingor, digestivekex, ljust bröd, saltade nötter, naturgodis och så vidare …

Under resterande fyra månader har jag sen tillåtit mig att äta mörk choklad (i små mängder, exempelvis till en bit till en kopp kaffe) och något digestivekex när menshumöret erövrade allt förnuft. Och så förstås yoghurtglass under mina två resor till Spanien.

#Fucksötsug har utvecklat sig från att vara ett upplägg för att bli av med mitt sockerberoende och tvångsätande (det låter drastiskt, men i slutet av säsongen på Gran Canaria var det så illa att jag åt så fort jag var rastlös och fick några motgångar) till att vara en livsstil jag älskar.

Nu vill jag inte ha godis eller läsk. Jag mår illa av tanken att moffa i sig mängder med socker och onödigt fett och har äntligen återfått kontrollen över mitt liv. Jag har lärt känna min kropp och känner när den behöver mer energi och i vilken form, och kan enklare planera mina dagar så jag orkar hålla igång hela tiden. Och den känslan äger.

Träningen började flyta på för dryga månaden sen, då jag bad pappa om hjälp med olika upplägg för att få bättre kondition och styrka. Den 31 maj gjorde vi tester på Rosvalla då skalan visade att jag utifrån att jag är kvinna och 20 år hade en kondition som var Ganska Bra. Målet är givetvis att nå Mycket Bra, men först siktar jag in mig på Bra.

Jag började springa olika former av intervaller, backträning och lite längre sträckor. Kompletterade allt springande med att köra olika former av styrkeövningar med min egen kropp som vikt och kände rätt fort förbättringen komma smygandes. Och ni vet väl själva hur det funkar – känner man att något ger resultat så ger man sig fan på att fortsätta ett tag till. Det fina med det hela är att jag äntligen börjat tycka om att svettas, slita och kämpa. Kärleken till att löpträna börjar sakta, sakta att smyga sig fram även om den ännu inte är lika stor som min pappas till träningsformen.

Fem månader har gått och jag är stolt. Så stolt att jag log nästan hela tiden idag när jag spurtade ner för Långbergsbacken som är lååååånglånglång på springande fot. Hade förväntat mig en trött kropp efter fyra dagars träningsvila borta i Spanien med semesterkost men ack, jag hade fel. En tempopromenix till Ekensberg och röda slingan på ish 2,5 km för att sen springa vidare mot badhuset, Långbergsbacken ner och snabbt genom stan och hem. Pigga ben och en kontrollerad puls gav mig energi att fortsätta le hela dagen ut, även fast jag klev upp 04:45 idag för att flyga hem från värmen.

20130625-163524.jpg20130625-163514.jpg

Så vad vill jag säga med det långa inlägget? Jo, att jag är så glad att jag tog ett aktivt val att välja bort de saker som bara förpestar min vardag. Att jag är stolt över att jag följde min dröm att bli instruktör och därefter även ställa mig inför de utmaningar som finns på vägen fram till målet.

Och ja, jag ger dig mina varmaste rekommendationer att ta klivet utanför din comfort zone, lämna den gamla vanliga vardagen med dåliga kost och träningsrutiner och göra de aktiva val du skulle må mycket bättre av. För ni vet, ”Livet är inte lätt – Det är fantastiskt”.

Psst… jag har också haft motgångar ibland och då har jag tänkt på några specifika saker för att hänga i.

Be Sociable, Share!