Gästbloggande med Elin Bjärkse

Jag har bett några kompisar beskriva mig lite kort för att kunna ha deras texter under fliken ”Vem sjutton är Linn Larsson?” och för några veckor sedan fick jag Elins text. Och egentligen borde jag inte förvånad eftersom Elin alltid varit en stjärna på att fatta sig långt, men först satt jag helt häpen över längden, för att sedan börja gråta för allt det fina hon skrivit. Jag kände mig tvungen att dela texten med er för att ni ska få ta del av Elins underbara sätt att svamla men ändå komma fram till vad hon vill säga. Och så för att få vara lite stolt över allt boostande såklart.

Tack Elin. Du är en fantastisk människa som borde ha en bok skriven om enbart dig.

—————————————————————————————————————————–

Vem 17 är Linn Larsson?

Har ett svagt minne av att jag för sisodär ett par år sedan gick med gummistövlar och regnjacka till skolan, Kunskapsgymnasiet i Norrköping. Det svåraste jag vet är när på året jag pysslat med saker och ting, där av har jag inte minne till när jag träffade Linn för första gången. Men vad jag hade på mig kommer jag ihåg för jädrar i havet vad det regnade den dagen, vi skulle göra något med klassen dagen där på, spela volleyboll i kanske folkparken. Du sa dig inte hitta vägen var på jag utbrast: ”Tjena Linn, jag heter Elpan och jag haffar dig nu, här har du mitt nummer ring om du går vilse, jag möter dig!”. Hon såg ju schysst och välvårdad ut tänkte jag.

Jag har aldrig varit rädd för nya människor, tvärtom. Någon som inte heller har något hyffs vad det gäller den saken är Linn. Hon är modig.  Hyffs har hon föresten, fel av mig, men hon söker kontakt utåt och det finns människor som kan tycka det är ohyffsat. Det sägs att vi mäniskor är flockdjur och vad jag lärt mig där jag kommer ifrån så lyckas den bäst som har flest kontakter/vänner i flocken. Det handlar inte om att vara bästa vän med allt och alla, bara att få in en fot lite här och var. Jag låter mig minnas att det fanns en professor i medicinsk sociologi vid namn Aaron Antonovsky, mannen myntade begreppet KASAM (som betyder: känsla av sammanhang), med det menar han just det; ska en mänsklig individ vara lycklig och ha en god hälsa så krävs det att individen känner en känsla av sammanhang. Det gör Linn. Linn är lycklig och har en god hälsa dels för att hon är väldigt duktig på att sätta sig själv i ett sammanhang, att själv sätta sig i positioner där man känner sig värdefull och behövd. Det är en konst hon behärskar.  Klart det svajar till ibland vad det gäller hälsan, som på peace & love en redigt berusad sommar, men hon kommer alltid tillbaka till stabilo själv. Alltid.

Du höll ett spinningpass, skrev en bok, kliade mig på armarna och sen tog vi studenten. Vi sprang ut tillsammans, sen skiljdes många inklusive våra stunder åts ett bra tag. Du ordnade lite avund hos mig med dina soliga bilder från stället du jobbade på, likaså nu när du glassar med glassiga bilder. Så i vintras sågs vi en stund och åt frukost, det hade gått en lång lång tid och ändå var det som en vanlig dag på kunskap när vi sågs. Kramen, skratten, tryggheten och flowet snacket som bara rullade på. Man skulle kunna uttrycka det som att det kemiskt stämmer mellan oss, hade jag aldrig varit kär på riktigt skulle jag nog kunnat tro att jag var kär i dig, men så bra/illa är det inte. Obehagligt skrivet kanske, men ändå.  Kärleken överlåter jag till någon annan och det ska vara en riktig guldklump som får nyckeln till ditt hjärta, absolut ingen annan.

Linn är bra på att köra bil, men ingen större stjärna på att laga mat men kan man köra bil till BK är ju det inga som helst problem någon gång. Rida kan hon också, hästtjejen. Även om det på den fronten är svårt att bli fullärd, som på många andra fronter. Det har hon, Linn fattat, att överallt finns det något att lära. Havet är djupt så att säga.

För mig är Linnsan någon som alltid kommer finnas där, som ett syskon fast ändå inte. Jag kommer alltid vara nyfiken på vad hon gör och på vad hennes barn ska heta, det kommer jag vara med många av mina vänner men jag är lite säkrare på att hon kommer finnas kvar i kontaktboken för en lång lång tid.

Det är förjädra soft att hänga med dig, men du är lite för bra på att stryka på armen så när vi ska se på film somnar jag bara, men inte ens för det blir du tjurig. Din glada jävel! Fäller en tår för vänskapen, tack för mig.

/Elin

Be Sociable, Share!