Låt utvecklingen börja!

Sen en tid tillbaka har jag känt att jag mår bra på riktigt av att träna. Ni vet, jag vill verkligen träna. Inte för jag vet att jag borde träna. Och den känslan rockar fett.

Eftersom det gått fyra månader med bättre kostvanor så känner jag att det är dags att utmana mig själv både rent konditionsmässigt men också styrkemässigt. Och eftersom min far älskar träning och är utbildad PT så tänkte jag att nu, nu jävlar ska jag lyckas genomföra ett träningsprogram som han ger mig. Tidigare gånger har jag gett upp innan resultat ens hunnit smyga sig fram, eftersom jag blivit arg på att vara otränad och för jag inte haft någon inre motivation.

Den här gången är det som motiverar mig att jag vill klara av att springa FN-loppet i höst på en bra tid och att jag vill kunna hålla ett spinningpass och inte behöva fokusera på att jag tycker det är jobbigt utan kunna ge allt som instruktör. Jag vill även känna att kroppen inte enbart är slank genom att jag inte äter massa skit, utan även för att jag tränar allsidig träning flera gånger i veckan.

Målen i siffror kommer att sättas efter dagens pass. Om en timme ska jag nämligen köra maxtest på 2,6 km löpning, armhävningar och situps med pappa. Jag kommer göra grejerna på Rosvalla på friidrottsbanan; sex varv ska springas. Ja, jag har lite ångest redan nu, men vet att jag kommer att fixa det. Det kommer bara vara riktigt jäkla jobbigt.

Be Sociable, Share!