Carolina Klüft och tårar

Jag kan inget annat än känna stolthet och kärlek när jag ser SVT:s dokumentär om Carolina. Och jag har aldrig träffat människan. Men ändå lyckas media i form av reportage, intervjuer och klipp få en att skapa en relation till en kvinna som följer sitt hjärta och sin drivkraft. Som följer sin vilja.

Under den här dokumentären som är 57 minuter lång, lyckas jag räkna mig till att jag börjar gråta fyra gånger. Med ett leende på läpparna. Det är när publiken står upp och kameramannen väljer att zooma in hennes familj som står med tårarna i ögonen och skriker på Carro som snart ska hoppa sista hoppet. När hon själv skriker på sig själv på banan och när hon fullkomligt lyser av glädjen hon finner i träningen. Och det är när hon gråter av frustration att avsluta sin karriär på grund av sin skada. Det är så mycket känslor och det är så mycket kärlek.

Jag älskar sport och kommer alltid att göra. Och så dig förstås, Carolina Klüft.

Du ser dokumentären på SVT Play här.

Be Sociable, Share!