NU JÄVLAR

Jag är en periodare, hur lite jag än vill vara det eller hur stolt jag än är över att vara det. Allt jag gör där jag har min passion involverad görs under en viss period för både kung och fosterland. Nästa period blir jag less bara av tanken och struntar blankt i allt. Det kan vara att skriva bok nummer två, att öka förståelsen hos unga om vikten att våga, att lära mig om min kropps hälsa, att planera scheman på jobbet eller att ha det städat och fint på rummet. Antingen älskar jag, eller så avskyr jag. Vitt eller svart. Allt eller inget.

Sedan studenten har jag avskytt träning (igen). Träning råkar vara en grej jag väldigt ofta byter period. Ena stunden springer jag bara runt i fancyfräsiga träningskläder, för att i nästa besöka McDonalds för andra gången på en dag och skita fullständigt i att dubbelhakan växer. I och med studentveckorna la jag ner allt vad som hade med träning och göra, och likaså vad jag stoppade i mig. Blundade helt enkelt.

Under sommaren har jag jobbat, som bekant, på restaurang där springa, stå och gå är en av arbetsuppgifterna. Sitta still existerar inte. Ni som jobbar/jobbat restaurang (eller bara är insatta rent allmänbildat) vet att matrutinerna kind of bortprioriteras i den branschen. Inga fasta rasttider och föda intas då ledig stund finns, ibland nästan en hel dag då det knappt är några gäster alls, eller en chokladbit i samma veva som kassan räknas vid stängning. Jag har med andra ord rört mig en hel del, även fast det inte varit med avsikt genom att sticka ut på löptur, och ätit rätt så jättekasst under hela sommaren. Och vet ni vad det knasiga är? Jag har typ format den kropp jag alltid velat ha, en kropp jag trivs med, känner mig snygg i. Utseendemässigt.

På insidan mår min kropp bajs. Den har inte fått svettats, plågats och kämpa på flera månader och har i stort sett blivit tankad med piss. Konsekvenserna kan vi – trötthet, aggressivitet, tomhet, ilska och lättare till tårar. Vill jag ha dem? Nej. Men eftersom kroppen sett bra ut i bikini under sommaren har jag struntat i att prioritera detta problem. Jag har ju checkat av punkten ”redo för beachen”.

Men nu har även utsidan sagt ifrån. Efter några veckor som nybörjare med p-piller har kroppen återfått hormoner, sådana jävlar som under tonåren gästspelade naturligt av den biologiska utvecklingen, och gjorde mig rund och go. Det syns med en gång när middagen blev en McWrap istället för en laxbit med sallad och keso. Det går inte att undvika godispåsarna som åkt ner under de deppiga kvällarna. Det är liksom helt enkelt inte hållbart längre.


Min nuvarande ”inte träna-äta McDonalds efter jobbet-dricka för lite vatten-käka p-piller”-kropp.

Det här inlägget handlar inte om att jag tycker att jag är tjock. Det är jag inte. Jag är inte ens mullig eller vad det än finns för stämpel att sätta på en kropp. Det här inlägget är mitt sätt att säga ifrån mina ohälsosamma vanor. Det är mitt sätt att komma igång, att visa lite jävlar anamma för mig själv och för er.

Anledningen till att jag väljer att lägga upp bilder på mig i bikinitrosor är det blogginlägg jag för länge sedan skrev. Där jag funderade högt om jag skulle ta modet till att ”visa upp mig själv” för att förhoppningsvis kunna peppa fler att känna fuck it till H&M-dockor som får klänningar i storlek 34 innålade för att finna passformen. Nu har jag tagit mod till mig att göra det. Att köra på min magkänsla och med det vara beredd på reaktioner. Vissa kommer tycka det är dåligt, vissa kommer tacka mig. Jag känner det på mig. Och vet ni vad? Jag vill att vi tillsammans jobbar mot #bajsidealet, som jag döpt om Size Zero till, och istället vänder träning till något vi gör för att få endorfinkickar av.

Känner att jag ska klargöra vad jag ville få ut av denna text:

1. Jag har fått nog av att må pyton på insidan orsakat av dålig kost och utebliven träning.
2. Jag tycker inte jag är tjock. Jag vill bli vältränad.
3. Jag vill få igång aptiten på att träna igen. Få tillbaka suget, känna lusten och kickarna.
4. Jag kommer från och med imorgon förändra min livsstil. Vill ni hänga på så gör ni det.

NU JÄVLAR.

 

Texterna om framgångarna och motgångarna kommer postas under kategorierna #utmaningen, ibland Bajsidealet och ofta även Träna.

Be Sociable, Share!