Magi på Solliden
Min lilla snuttiplutt (som jag kallar henne) hade fyllt arton för någon månad eller två. Mitt paket blev försenat men ack så uppskattat – en liten Allsångstripp.
Genom att jag jobbade på Allsången förra sommaren kunde jag ställa frågan till Marie som är ansvarig för VIP-platserna om det fanns något över för våra två rumpor. Det fanns det – både på genrepet och till sändningen. Dubbel lycka, tjoho!
Tittut i hörnet – vi hamnade i rutan tutan också.
Träffade Mita en snabb svängom också. Överlämnade ett X som hon köpt genom att hon sponsrade mitt lilla bokprojekt. Hon ville ha ett författarfoto. Jag slängde med luggen och smajlade så gott jag kunde i solstrålarna. Mita lyckades bättre än jag.
Min och Theas favvo-favvo var så klart höjdpunkten. Kunde hennes texter bättre än de som fanns i allsångshäftet. Fantastiska Linnéa Henriksson.
Efter sändningen och extranumrena gick vi för att krama och tacka Marie, då vi hade lyckan att bli tillfrågade om vi ville käka korv. Och korv tackar man ju inte nej till, framförallt inte den berömda Allsångskorven. Så vi fick varsitt armband och gled bak, högg en korv och jag fick kramas lite med Liza som jobbar som pressansvarig på Allsången.
Sen är det så här att jag fått en släng av pappa-sjukan. När pappa jobbade på Allsången förra året var han ansvarig för Guldsoffan där ett mission var att se till så de som twittrade fick ta fan-bilder och kramas lite med diverse artister och framförallt svärmorsdrömmen MånsiMåns.
Och eftersom jag visste att Thea älskar Linnéa så tänkte jag, va fan – jag ska hitta henne. Men efter lite span gav vi upp och började vandra mot utgången där jag stötte på ännu en gammal kollega. Och när vi står och shitchattar om ni vet, blababa – glider Linnéa förbi. Så där på ungefär en nanosekund ursäktar jag mig till Pär och vänder mig till Linnéa:
”Hej Linnéa, nu är det så här att jag MÅSTE få ta en bild på dig och min vän här. Hon älskar dig.”
”Och jag tycker också om dig, så nu tar vi en sån här bild också.”
När vi kramats klart med Linnéa och förundrats över att hon var precis lika gosig och glad som hon verkar, beger vi oss mot utgången på riktig. Väl där stöter vi på Plura-plutt som är påväg till sin taxi. Thea som har en far som älskar Plura-plutt, får tvångstankar och ber mannen med den rutiga skjortan om en bild. Jag fotar och Thea förklarar för Plura att hennes pappa kommer bli såååå avis nu. Plura skrattar, tackar och hoppar sedan in i taxin.
Sen vandrade två trötta tjejer mot bilen och förbi Gröna Lund. En fan-tastisk dag med andra ord.
