Vägra vara levande död

Vägra vara levande död.

En sista rad lånad och hämtad ur dikten Camilla fick av sin syster Åsa när hon tog studenten för många år sedan. Den gjorde ett sånt avtryck hos mig att jag blev tvungen att ta till tangenterna. Tvungen att skriva.

Meningen fick mig att börja tänka på hur det måste vara att som sjuk, skadad eller på något sätt begränsad, se fullt friska människor inte leva sina liv. Att betrakta människor försumma något som skulle kunna vara så vackert. Se dem tända eld på fina block fulla med tomma sidor som var tänkta att fyllas med erfarenheter, upplevelser och känslor.

Ibland slår det mig hur många det finns runt om i Nyköping, Sverige eller i världen som dagligen gör något de inte vill. Som dagligen lever ett liv de inte finner glädje i och som beklagar sig över saker de skulle kunna justera.

Människor som har förutsättningarna, har möjligheterna, som bara går runt och är levande döda. Det är min största rädsla att bli en av dem.