Det är våra valda sanningar som styr oss

På med löparskorna, tightsen och tröjan. In med plupparna i öronen och på med musiken. Techno, puls, tempo.

Så springer jag. Ut på slingan som mäter dryga sex kilometer. Tänker att jag enkelt fixar det. Jag vill komma i form, då kan jag göra det. Bara jag bestämmer mig.

Möter ett par med stavar som tragglar på med lite för mycket kläder med tanke på värmen som dagen bjuder på och bärandes på lite för många kilon. Noterar hur de får anstränga sig för att svara mig när jag glatt säger hej. Blicken och hela kroppsspråket säger ”jag gör det här för jag borde och för att de säger att jag kommer må bättre”.

Jag springer vidare och möter en medelålders man med Nikeoverall. Jag vet inte varför men av någon anledning tänker jag att han fått dressen av frugan. Han springer med tunga steg och ser lika förvånad ut som paret när jag säger hej. Flashback – även hans uttryck säger mig att han gör det för framtiden. Att han inte njuter för fem öre just i detta nu.

Efter att jag sprungit en bit förbi honom saktar jag ner och börjar gå. Jag viker av till höger och ser en stig som leder ut till en åker. Stänger av musiken och ställer mig helt still och kollar ut över vad jag har framför mig.

Och där är jag just i detta nu. Sittandes på en stubbe ute på en äng. Kan tyckas flummigt men det är det inte. Det är just här jag inser att jag fortfarande inte har lyckats arbeta mig fri från min valda sanning om mig själv. Att jag fortfarande bara gör – utan att egentligen göra det som jag faktiskt vill.

En vald sanning är något min moster och mamma pratat om med mig efter att de utbildat sig till kommunikologer. Denna typ av sanning är vad du själv intalat dig och sedan förhåller dig och lever efter. Den valda sanning jag (och många andra unga tjejer) lever efter är den vi format med samhällets ideal som stödmall. Det ideal som 50% av media skapar genom rubriker om effektiva bantningstekniker och 50% av media som försöker diskutera bort det sjuka tankesättet genom att hylla modeller med kurvor och dissa size zero.

Vi påverkas, det gör vi alla. Det är bara en fråga om hur mycket och på vilket sätt. Vissa gapar fortfarande om ”beach 12” och hetstränar situps genom att göra 100 stycken innan man går och lägger sig. Vissa sätter sig på tvären, säger att de inte bryr sig och ”titta jag äter kladdkaka nu och i förmiddags åt jag bullar”.

Vi alla har våra sätt att vrida och vända på vår valda sanning. Vissa säger att de inte bryr sig, andra gnor på allt i sina tankar. På olika sätt formar vi en väg att kunna hantera de ideal och fullkomligt sjuka idéer vi omges och lever bland.

Min valda sanning är att jag kommer må bättre, vara gladare och kunna slappna av mer om jag får en platt mage. Om min rumpa delar broderligt mellan muskler och fett istället för en övervägande del av det sista. Att jag kommer ha en lite bättre student om jag smalnar av i ansiktet och därmed förhoppningsvis får en mindre dubbelhaka som syns på bilderna som ska föreviga bästa dagen i mitt liv. Detta är den underliggande valda sanningen.

Men eftersom jag försökt jobba med dessa tankar fram och tillbaka och säger till min lillasyster att ”det spelar ingen roll, det sitter inte i kärlekshandtagen om du träffar en kille eller inte”, så kan jag inte låta denna sanning spegla mig. Därför övertygar jag mig själv och andra genom att göra som de människor jag mötte i spåret – jag tänker att jag gör det för att jag ska må bra. Att jag tränar för att bli piggare, må bättre och bli starkare. Det är för visso sant, men det har fortfarande en felande underliggande vald sanning. Jag gör det fortfarande till 70% för ytan och de fix jag skapat från ideal och folk runt omkring.

Det jag menar är att vi alla, även de som länge jobbat med det eller som förespråkar visdomen, ännu har mycket kvar att jobba med. Att jag, genom att sitta på en stubbe, kom till insikt att jag är precis som de som skriver ”beach 12 här kommer jag, pumpa!!!”. Jag är precis lika desperat i att bli mer slank och mer fit. Jag bär på likadana tankar som min sextonåriga lillasyster om att jag kommer träffa någon när den tighta t-shirten sitter som på en modell för H&M.

Vi är som starkast när vi kan se våra svagheter. Kom ihåg det mina vänner.

Be Sociable, Share!
  • Senarson

    oj så duktig du är Linn! Tyvärr känner jag igen mig alldeles för mycket. 

  • Linn

    Duktigt vet jag inte. Att våga prata om sina rädslor är något som borde vara mindre tabu än det är idag. Men tack fina. Och du, det är en bra start att du insett att du känner igen dig – nu är det bara att börja arbeta med det. <3

  • Evelina

    Fan vad grym du är Linn! Helt jävla grym!

  • Linn

    Men fina! Vad glad jag blir! Du är också braaaa!

  • Lars-erik O Larsson

    FINT och insiktsfullt! Jag tror att mina känslor formar tankarna och att jag gör som jag tänker! Det fina med det är att allt är påverkbart. = Jag kan påverka mina tankar och även därmed mina känslor, om jag är öppen och medveten om dessa! KRAM!

    MEN det är inte alls säkert att DU hör och SER som det är utan vad DU vill! Open mind!

  • Pingback: Hans uttryck säger mig att han gör det för framtiden. Att han inte njuter för fem öre just i detta nu. | Linn Larsson()