Nu är det så här. Det är sällan jag uppmanar dig att läsa en specifik sak. Men nu, nu kommer jag att göra det.
Inatt samlades gripande, otroliga och sanna berättelser om homofobi, kärlek, mobbning, fördomar och om att komma ut eller att inte våga göra det under hashtagen #homoriot. Twittrare har fortsatt dela med sig under hela dagen och därmed fått många av oss åskådare som enbart läser att släppa allt annat runt oss.
Jag uppmanar dig att läsa dessa historier själv. Ta ett djupt andetag, var mottaglig och läs. Skratta åt eländet, känn en likgiltig känsla eller gråt. Vad eller hur du än reagerar – snälla, läs.
Genom denna länk [http://estrada.se/homoriot-sprangs-av-all-frustration-vi-bar-inom-oss] kan du snabbt och enkelt få en bild av hur allt tog start och utvecklades till att bli ämnet alla diskuterade och talade om.
Denna länk [http://ajour.se/homoriot-en-viktig-hashtag/] leder dig till Sofias blogginlägg där du (även som icke-twittrare) kan följa det ständigt uppdaterade flödet. Hon länkar även till några intervjuer som gjorts med Robert Jacobsson, grundaren till #homoriot.
Älskade du, ta dig tiden att läsa. Om det så är bakgrundshistorian, några tweets eller flera tweets. Jag själv fastnade och har följt samtalet från tidig morgon och gör ännu. Risken finns att även du blir tagen och fastnar. Och vet du, det är helt okej. Till och med helt fantastiskt.
Dela och sprid gärna vidare. Blogga, twittra, facebooka. Länkkärlek är bra kärlek.
