när det inte blir som man tänkt sig

Hej!

Jag vet, jag vet. Jag är sämst på att uppdatera om mitt stundande liv. Detta är något jag kan se ett mönster i, då jag klickade tillbaka till juli förra året och såg att jag endast åstadkommit ca 22 inlägg under en hel månad. Det suger, Linn Larsson.

Så, jag tänkte göra både er och mig själv en tjänst och ta igen allt egoskrivande och berätta om min vardag just nu, när jag ändå inte kan somna.

Sen vi slutade skolan där någongång i juni har jag jobbat och slitit på Rökeriet (vilket är namnet på restaurangen jag jobbar som servitris på). Jag börjar runt 18-tiden om vardagarna och 12-tiden på helgerna. Det är superkul, men också en ond gärning mot skadade före detta fotbollsfötter som skriker om vila.

Första veckorna på lovet kämpade jag också med körkortet som slutade olyckligt vid första försöket. KÖGGAD blev jag. Och så var det med det. Tusentals besvikelsetårar och lite sushi, sen kom mamma hem och berättade att hon bokat in mig i Norrköping om två dagar. Utan att varken tänka eller känna åkte jag och mormor ner och fem minuter innan utsatt tid slog det mig vad jag utsatte mig för, ”DU ÄR SÅ DUM I HUVUDET LINN LARSSON” – var ungefär tankarna som spökade där uppe. När jag halvtimmen senare stannar bilen och denna man i sätet bredvid mig däremot säger ”Ja, det här gick ju bra Linn, det testet klarade du” var tankarna mer något i stilen ”ÅH HALLELULJHA, JAG ÄLSKAR DIG, ÅH VAD JAG ÄR LYCKLIG”. Och så sprang jag ända fram till mormor och kramade henne. Detta var mitt hittills största ögonblick i hela mitt artonåriga liv.

Sedan dess har dagarna sett rätt likvärdiga ut. Förutom förra veckan då min kära far ställer frågan om jag vill jobba för honom. Och så hade man ännu ett jobb – ett jobb på Allsången. Men har jag börjat jobba där än då? Nej, för jag blev sjuk dagen innan och missade första jobbdagen. Tack Gud.

Resterande lov ska jag försöka få lite ledigt från Rökeriet (hur underbart kul det än är) för att få sommarlovskänsla, hinna åka till moster och kusiner i Stockholm, vara med gamla grannarna Johanna och Lovisa, åka till Göteborg med Linda, Ida och Malin, sola och bada vid havet, gå PT-utbildningen i Stockholm, åka på roadtrip och vandra lycklig och harmonisk med mina finaste i solnedgången.

Och vill ni veta en hemlis? Igår var jag inne och kollade om de lagt upp det nya schemat för 3:an. Jag längtar (på sätt och vis)! På fredag ska jag ta mig till min kära pluggstad och vara med mina saknade Norrköpingstjejer för att krama om nya artonåringen Andrea. En bilresa får jag se det som, eftersom färden bär hem redan samma kväll då jobb väntar lördag förmiddag med kära arbetskompisar.

Som det är nu, så uppskattar jag livet så jäkla mycket. Love till er som bidrar till det!

Be Sociable, Share!