Att avstå alkohol, bli kallad nykterist och att hålla löften

”Vad ska du dricka i helgen?”
”Nae, jag dricker inte…”
”Vadå, aldrig?!”
”Ne..”
”Varför då?! Är du nykterist?!”
”Nej, jag vill inte och har inte fyllt 18 än heller.”
”*Tystnad*”

Nu är jag 18 år och får dricka alkohol om jag vill. Jag drack min första cider på min 18-årsdag. Innan dess har jag varit en av dom som svarat liknande svar som ovan när ämnet alkohol och fest kommit på tal. Jag har fått höra så mycket, enligt mig, idiotiska saker under åren då andra klantat sig, gjort bort sig och klivit många snedsteg tack vare alkoholen.

”Vadå, är du nykterist eller nått?”, ”Varför dricker du inte? Man har så mycket roligare”, ”Ska du inte bara smaka lite?”, ”Dina föräldrar får inte veta något” eller repliken som tar hem alla kategorier för taskiga och korkade saker: ”Jag vill inte sitta vid det där bordet där det sitter tråkiga nykterister”.

- Men ditt stolpskott, drick du om det får dig att må bra och att våga slappna av, och skit fullständigt i vad jag dricker” – är ungefär vad jag stundtals haft lust att skrika i personens i fråga öra. För är det något jag aldrig förstått under dessa år då tjatet pågått, så är det hur man kan orka lägga energi och kraft på att klaga eller bry sig om en annan människa. Varför bryr man sig om vad en annan dricker och blir helt till säg när svaret blir ”Cola” och man är på en fest? Varför är det så viktigt att alla dricker drycker med alkohol? Varför?

Mina föräldrar stod helt fast vid att inte låta mig dricka innan jag fyllt 18 år. Som morot fick jag av farmor och farfar att de skulle betala mitt körkort om jag skulle hålla löftet. Jag gjorde det och nu övningskör jag för höga räkningar och behöver inte lägga tankarna på att snåla med risk att kugga på uppkörningen. Jag kan unna mig det – för jag har följt lagen, mina föräldrar och löftet till mig själv.

Jag har också velat smaka alkohol, tappa de där spärrarna så jag vågar gå fram till Killen med stort K. Klart jag velat, jag var en helt vanlig tonåring, inte en utomjording. Men vad som skiljer mig från många andra ungdomar är jag bestämde mig. Jag skulle inte dricka innan jag fyllde 18 år och sa till mig själv att jag kunde ha kul utan alkoholen.

Förra fredagen drack jag för första gången. Känslan av att äntligen vara myndig, att få dricka om jag vill och att ha världens bästa födelsedag var så fin. Allt klaffade och var hur bra som helst – förutom en detalj. Jag har alltid tyckt att det varit jobbigt/irriterade att behöva utstå kommentar som jag nämnde i början av texten, även om jag aldrig fallit för dom. Jag har förstått att ‘kompisars’ beklagande över min nykterhet (JA, visst låter det konstigt att de beklagar sig över något som inte gäller dom?) aldrig kommer att sluta upp förrän nykterheten försvinner. Därför var tankarna att personerna i fråga skulle, rent ut sagt, hålla käften när jag drack den där så oerhört viktiga alkoholen precis som dom.

Men – håll i er – då hittar de självklart något annat att lägga energi på.

”Vad har du druckit ikväll nu då? Är du full?”
”Nej, det är lugnt (leende), jag har druckit två cider.”
”Va?! Har du bara druckit det på hela kvällen?? Kom igen nu!”

Tänk er, när man väl dricker, då dricker man inte tillräckligt! Spännande det där. Leker lite med mina tankar och undrar vad som kommer härnäst. Kanske:

”Vadå är du inte medvetslös än?”
”Nej, men jag har spytt iallafall”
”Du måste bli medvetslös ikväll, helst så ambulansen hämtar dig – så att festen får lite drag så att säga”

Kanske var det där med en gnutta ironi. Men budskapet är gravallvarligt: för guds skull, låt varje enskild person välja vad, hur mycket eller om den ska dricka. Fråga kan man göra, men bli inte så fruktansvärt besvärad om du får ett svar du inte tänkt dig. Om du själv inte är den som väljer att vara nykter – stötta och uppmuntra personen som bestämmer sig för att vara det. För oavsett hur stark man är, så är några uppmuntrande ord det bästa man kan höra, som omväxling till de andra dissande frågorna och kommentarerna.

Är du rädd för vad andra ska säga om din inställning till alkoholen så tipsar jag dig om att se vilka som stöttar och vilka det är som betvivlar dig eller ifrågasätter dig. De som säger att du är stark som står för din sak, hejar på dig och frågar om du vill följa med på fest trots att du väljer att dricka läsk - det är dem som är riktiga vänner. De andra har i de flesta fallen bara svårt att acceptera att någon går emot normen. Kanske önskar personen ifråga att han/hon gjort lika som du, men inte vågat – och vänder din styrka till något dåligt.

För att göra en lång utläggning kort avslutar jag med en fråga:

Varför är det konstigt att avstå ifrån att dricka alkohol, bara för att ‘alla andra gör det’? Även fast dagens samhälle tjatar om att man ska våga vara sig själv och sticka ut – så är beslutet att vara nykter ett problem för många - varför är det så tror du?