Idag satt jag och rev den chokladkaka som jag mycket hellre ville käka upp, lågt blodsocker som jag hade, för att mamma skulle ha den till kladdkakan hon bakade. Det var just i den stund som jag iakttog henne både göra kladdkaka, diska upp disken, hänga tvätten och byta ut värmeljus som jag insåg det – mammor klarar banne mig av allt.
Varför? Min teori är denna: i samband som man trycker ut en unge (och därmed alltså trycker ut ett ägg) så blir man av med en liten bit och klarar därför av något nytt. Logiskt sett: ju fler ungar, desto bättre handlingskraft. Min mamma har tryckt ut två ägg.
Min mamma klarar det mesta. Springa till systemet samtidigt som hon bäddar rent, talar om för Sandra var skavsårsplåstrena ligger, ger mig nytt schampo i duschen, betalar räkningar. Hon har även koll på när jag ska ha min mens, är en jäkel på att hantera fulla människor när hon står i baren, sticker ut och löper parallellt med att hon installerar vårt nya ljudsystem i vardagsrummet.
Pappor däremot, dom är så gott som handlingsförlamade (ta inte detta stycke för hårt nu pappa och andra pappor, ni är bra ni med). Dom blir aldrig kloka på hur det är att inte ha något att ha på sig, vet inte var extraglödlamporna ligger och förstår inte hur stor del av livet alla fikastunder är av en tjej. Det dom kan, det är det dom själva älskar. Som min pappa tillexempel. Han älskar sociala medier (facebook och sånt som är kommunikation på webben) och kan saker/lär mig saker ingen av mina vänner fått lära sig av sina föräldrar - men han vet inte hur han ska tvätta en BH eller hur viktigt det är att få just den där väskan.
Så kan det vara så att min teori stämmer? Får man dom där superkrafterna när man tryckt ut en unge eller två? Eller kommer dom bara man flyttar hemifrån och inte har Supermorsan till hjälp? Kanske blir man en Supermorsa själv då? Äh, jag vet inte. Vad jag däremot vet är att jag är glad att jag har min egna lilla Supermorsa med sovtrosor och den konstiga dansstilen. Det är ju trots allt hon som är min lilla Supermamma.
