När jag gick in på Ellen Claessons blogg och läste hennes senaste inlägg var min första tanke -hon har så rätt.
“Varje gång jag går i stan, är i skolan eller bara sitter på bussen lägger jag alltid märke till hur folk behandlar varandra. Efter att ha förlorat någon som jag älskar så djupt, så har jag lärt mig ta vara på minsta lilla här i livet. Allt har fått ett annat värde. Ikväll hörde jag en 16årig kille skrika till sina kompisar ”Jag ska döda er!” för att han inte fick komma in på en fest. Hur genomtänkt var egentligen den meningen? Jag bara undrar. Och jag blir alltid lika förbannad för att det är så synligt hur värdelöst folk behandlar varandra. Jag förstår verkligen inte poängen. Livet är alldeles för kort för att lägga tid på att bråka, vara ovänner eller gnälla. Ta vara på varandra, ha kul och lev varje dag som att den vore den sista. Det är i alla fall vad jag tycker.”
Så. Vad ska vi göra. Jag ska försöka lägga ner mina gevär jag lagt upp mot personer jag egentligen älskar, sluta lägga energi på personer som inte förtjänar eller önskar den och fortsätta tala om för dem jag älskar hur mycket dem betyder för mig. Det är vad jag ska göra.
