för tiden passerar oss istället för vi den.

Den första september. Den första höstmånaden.

Jag har faktiskt inte ångest. Jag är nöjd. Höstluften luktar gott och jag har många fina höstjackor och stora halsdukar att försvinna bland.

Det har gått 10 dagar på mitt nya gymnasium och jag stormtrivs (om man räknar bort att jag måste läsa naturkunskap b och matte b). Hamnade verkligen i bästa tänkbara klass och tjejorna är underbarlingar. Norrköping luktar gott likaså i höstluft och jag trivs att sova lite på SJ-tåget om mornar och eftermiddagar.

För jag mår bra och jag är stabil för just denna nanosekund.

Norrköping lär mig att lyssna på bra musik förresten. Några gossiga låtar är det faktiskt. Här har ni ett smakprov, Den svenska björnstammen.