Ibland får man säga ”bra” till sig själv. Det är nästan ett måste


En hektisk månad (förra faktiskt) jag tyckte var värd att print screena

Om det gick att förklara här med några klyftiga ord, hur skönt det känns inom mig just nu, skulle jag gjort det. På momangen. Men jag tror faktiskt inte att det är möjligt. Ne. Men försöka kan man ju alltid göra. Here we go:

JAAAAAAAAAAAAAAAAA WEEHEIOOOOOHOHOHO %#%)#%#)%%”%(”%( HEHHIOO

Jag är lättad. Jag har fixat första året på gymnasiet. Kanske det mest kämpiga år i skolan någonsin hitills. Dåliga lärare och upplägg av studier som fått mig att gråta. Så dåligt att det fått mig till att välja en annan skola till 2:an. Det både suger och ska bli skitkul. Dom som läst här tidigare eller bara känner mig vet varför jag gråter och varför jag skrattar nu när avslutningen närmar sig. Nästa torsdag är det ju banne mig skolavslutning.

Min fina Emma sa några ord till mig förra helgen som fortfarande ekar inom mig. Jag pustade ut lite efter den goda tacosen och sa ”Det här är min första pluggfria helg. Nu är det bara 2 saker kvar i skolan, sen är det lov”. Då säger hon det mest simpla uttryck (och även det som föräldrar säger dag in och dag ut). ”Det är du så jävla värd. Så duktig som du varit”.

Ärliga ord från en vän kan vara det finaste. Om dom även är i komplimangernas syfte är det ännu finare. Tänk er då beröm. Hur fint är inte det? För mig är det så fint att jag än idag kan le åt det, och bli stolt över mig själv.

Jag har banne mig varit duktig. Riktigt j*vla duktig trots flertalet G och ett enda fjuttigt MVG. För jag har kämpat, gjort mitt bästa utifrån omständigheterna och tagit mig till skolan (tillräckligt många gånger för att fortfarande få studiebidrag). Jag förtjänar sommarlov och att bara vara. Slippa oroa sig över planering, tid och inlämningar.

Bara 5 dagar kvar.

Be Sociable, Share!