Ett halvkasst översatt citat från SATCfilmen fick bli min rubrik.
Hela dagen har jag gått i en egen bubbla och mest bara tyckt att allt är förjävligt. Sen råkade jag lägga av en fis nu på kvällsingen och i samma sekund som de hände möttes min och syster blick och jag började asgarva. Oj, vad hon såg ut att lida av att dela rum med mig. Haha, det var allt kvällens, och faktiskt hela dagens, roligaste händelse.
Privat meddelande till Elin Bjärkse: du är bra tjejen.
Vaknade. Åt kalla baguetter och drack kaffe. Ställde mig i badkaret i hopp om att piggna till. Satte mig vid datorn. Gick in i rummet för att klä på mig. Fick panik av de strumpbyxor jag tillsist fick på mig och drog snabbt av mig dom. La mig i sängen och drog duntäcket upp till näsan och kollade in i väggen. Höll hårt i mobilen och somnade.
Vaknade. Åt rester från fredagen till lunch. Klädde på mig kläder jag aldrig förmått mig att packa upp sedan jag kommit till lägenheten en vecka tidigare. Kollade in i spegeln utan någon större uppfattning. Gick ner på stan. Mötte två fina på samma gång mitt på torget och kramade hejdå till min faster. Började gå en promenad. Försökte få någon klarhet i all oklarhet. Lyckades inte.
Gick till affären och direkt till godishyllan. Vände mig om och tog en Ben and Jerry’s istället. Betalade och försökte att inte se allt för otrevlig ut mot den överglada gubben i kassan. Började gå hemåt. Fick en varm kram.
Satte mig här. Ska resa mig och hämta glassen på vinden och slå upp naturkunskapsboken. Begrava min hjärna och mina känslor i en skolbok och sluta tänka på allt annat än atomer, kemiska föreningar och grundämnen.
.
Tänk så olika varje dag kan se ut, allt beroende på hur man känner sig då man kollar in i spegeln och möts av ens egna ögon. De ögon som faktiskt är de enda som kan spegla ens känsla. Ja, tänk.
When you love, you get hurt.
When you get hurt, you hate.
When you hate, you try to forget.
When you try to forget, you start missing.
And when you start missing…
you I’ll eventually fall inlove again.
då undrar jag varför inte han sitter vid min sängkant och sjunger för mig.
När jag gick in på Ellen Claessons blogg och läste hennes senaste inlägg var min första tanke -hon har så rätt.
“Varje gång jag går i stan, är i skolan eller bara sitter på bussen lägger jag alltid märke till hur folk behandlar varandra. Efter att ha förlorat någon som jag älskar så djupt, så har jag lärt mig ta vara på minsta lilla här i livet. Allt har fått ett annat värde. Ikväll hörde jag en 16årig kille skrika till sina kompisar ”Jag ska döda er!” för att han inte fick komma in på en fest. Hur genomtänkt var egentligen den meningen? Jag bara undrar. Och jag blir alltid lika förbannad för att det är så synligt hur värdelöst folk behandlar varandra. Jag förstår verkligen inte poängen. Livet är alldeles för kort för att lägga tid på att bråka, vara ovänner eller gnälla. Ta vara på varandra, ha kul och lev varje dag som att den vore den sista. Det är i alla fall vad jag tycker.”
Så. Vad ska vi göra. Jag ska försöka lägga ner mina gevär jag lagt upp mot personer jag egentligen älskar, sluta lägga energi på personer som inte förtjänar eller önskar den och fortsätta tala om för dem jag älskar hur mycket dem betyder för mig. Det är vad jag ska göra.
Imorgon är det söndag vilket innebär byte av hem. Känns som jag bor någonstans i mitten av storgatan, kanske stora torget, i min IKEA-kasse som jag varje vecka packar med massa kläder (eller kanske ska säga hela min garderob). Men nu blir jag kvar hos mor i två veckors tid istället för en vecka vilket ska bli dödligt skönt. Andra veckan åker nämligen frun i huset till varmare land och jag ska ockupera hennes säng och njuta av att slippa vuxna för en stund. Har vi tur kanske även några av brudarna från Norrköping följer med hem under helgen och bekantar sig med Nyköping.
Nu ska jag sova. Klockan 21.03 en lördag. Det känns jäkligt förlorat måste jag säga men även rätt smart. Kanske snappar jag upp lite energi under sovtimmarna som jag idag lyckats göra av med när jag varit ilsken som en stucken gris (grymt fult ordspråk förresten).
Godnatt.
Idag var det Wilmers stora dag, hela 10 år. Vi åkte upp och jag lyssnade på musik hela vägen. När vi kom fram fick kladdkaka med kexchoklad, dumlemuffins, banansplitt och jordgubbar. På hemvägen somnade jag.
Känner för att skriva men vet inte riktigt om vad. I bakhuvudet ligger tankarna på materiaprovet i natur B och myser till sig, samtidigt som vardagliga skitsaker skaver hål på tinningen. En kort resumé liksom.
Därför kör vi ett okänsligt fjortisinlägg om dagens händelser:
Det är lördag och jag ska åka till Stockholm om någon timme för att fira min lille kusin som faktiskt fyller 10 år. Wilmer min stjärna. Och så får jag träffa alla andra fina släktingar på mammas sida. För vad vore man väl utan släkt, familj och vänner.
Igår satt jag och frös kroppsdelar av mig med Lisa för en försenad bil, en sisådär närmare bestämt 1h försenad bil. Men sånt är inga problem då jag har en av de starkaste och bästa vid min sida att värma händerna med och kolla på vinglande människor i vinterkylan.
När jag kom upp till mitt rum kunde jag ju krypa ner under tre stycken täcken och få tillbaka värmen igen. Jag somnade fint.
tårar som under hela hemfärden försökte tränga sig fram men inte gjorde för det ej är värt en enda liten tår. kuk. egoism är det värsta människan skapat.
en dag i norrköping i bildform.
Började min morgon med att vakna perfekt i tid, då jag till och med kände att jag hade tid att vispa mjölk till kaffet. De ni! Dock blev det lite för mycket relax där på morgonkvisten och när det var 2 minuter till avgång är jag inte ens uppe på perrongen och inser därför att jag bör springa. Jag har inte tränat på sisådär några månader och det kändes (och hördes på flåset) att jag inte var i min bästa form. Men med tåget kom jag, som tur var.
Måndagar är den bästa dagen i veckan då den enda lektion jag har är matte med start 10.45. Värt som attan. Efter det följer ett långt hål och sedan två WS-pass (när man jobbar själv och lärare finns till hands om du behöver hjälp) vilket innebär att man kan gå hem direkt efter matten strax innan 12.00.
Dock var jag och Elin så pass självdisciplinerade denna måndag, att vi stannade kvar och färdigställde (okej, nästan helt klart) vår laborationsrapport och svenskaläxan. Mycket duktigt.
Efter några timmars flåsande (pluggande) i båset ansåg vi att vi var mer än förtjänta en promenix till Ica (eller som man uttalar det i Norrköping: eeeejka)
Elin fynda bland bakelserna och köpte 3 st för 20 kr och jag en fralla (okej, jag åt en av hennes bakelser med). Till det skålade vi fint med en varsin Pucko (som förövrigt var min Pucko-oskuld som togs i samma veva). Kändes bra.
Efter fikapausen vid ån gick vi tillbaka till båset och slog upp våra Svenska B böcker. Efter ca 18 minuters nerlagd tid på att försöka förstå gamla historier, valde vi att följa med Tove till stan. Efter lite skoletande träffade vi på våra kära klasshomies Carolina och Ottilia, som SÅKLART frågade om fikapaus. Av en händelse blev det alltså en fika även denna dag.
Efter en halv chokladboll och en go latte tackade jag för mig och traskade lugnt mot tågstationen. För en gångs skull gick jag ca 5 minuter tidigare, vilket är den avgörande tiden som gör om man kan gå lugnt eller i spurttempo. Självfallet kände SJ för att retas med mig, och tåget som egentligen skulle avgått 17.33, rullade iväg 18.05 och jag kom hem aningen senare än jag tänkt.
Men, jag var inte bitter för det. Solen sken så fint när jag hoppade av tåget vid Nyköping och gick min dagliga promenad hemåt. Dock undrar jag hur glad jag kommer vara i vinter när det är kallt, blött och mörkt, – om SJ känner för att fixa med lite förseningar och inställda tåg här och var. Men, det tar vi då. Än så länge finner jag ju inga sånna problem, turligen nog :-)
.
Hoppas ni kände att ni haft en trevlig dag med mig i Norrköping, jag gjorde så gott jag kunde med min mobilkamera. Ska ta med mig systemkameran när jag känner att något väldigt viktigt bör dokumenteras, t ex den helt underbara väg som faktiskt leder till lika underbara EJKA (ICA).
Godnatt på er, nu ska jag sova så jag kommer upp 05.45 imorgon bitti. Då väntar första lektionen på Eber, då vi ska på föreläsning med temat “Don’t drink and drive”. Jag tror någon tår kommer rinna här och var, om jag ska gissa alltså.