Jag skrev

Struntade blanka fan i att total tystnad skulle kunna bli svaret och höll tummarna för ett riktigt svar.

Och svar fick jag. Rätt svar.

Kolsvart ute och myggor till förbannelse. Två personer, två språk, ett enat skratt. Nära, så nära gick vi ner på stigen till bryggan där endast en strålkastare lyste upp och drog till sig största delen av myggorna. Vattnet kolsvart och du uppenbart badkruka så jag dök i och efter kom du. Några simtag och åter upp för att linda in oss i handdukarna. Gömma så många kroppsdelar som möjligt för att undvika världsrekord i myggbett. Lutar mig tillbaka och lägger mig ned. Frågar om du kan det där med stjärnor och du lägger dig nära och svarar på ditt roliga sätt att jag kan lära dig. Jag har ju inte en aning så vi döper dem till lite allt möjligt innan du frågar om vi ska se något McDonalds-liknande. Jag fattar metaforen och vi börjar gå tillbaka mot hotellet och Netflix för att finna en komedi där hjärnan äntligen kan få vila för en stund, för att lämna plats till hjärtat att dansa discodans av lycka.

Och där låg vi. Du med din arm om min midja, nära nära. Tänk att det skulle bli ett riktigt filmslut av veckan även fast vi aldrig såg klart filmen.

Några dagar och ändå har du gett mig mer än andra gjort på flera år.

Trasiga hjärtan kan läkas, bara vi får tillräckligt med kärlek att fylla hålet med

I lördags anlände jag och Lisa till Vivesta, en bit från Nyköping, mot Oxelösund. På fredagskvällen hade vi varit och fått nycklarna av brudparet vi nu på lördagen skulle ge bästa möjliga service på deras stora dag. Solen sken och jag förbannade mig över att Lisa tagit babypulver (som hon menade gjorde att man inte svettades lika mycket) utan att fråga mig samtidigt som vi kånkade och möblera om utemöblerna. Högtalarna skrek ut de mest spelade låtarna i ledningen av P3-vikarierna som i pauserna diskuterade om en person kan se om en annan person är gay eller inte. Vi förvånades över att de kunde hålla ett program i flera timmar om ämnet, eftersom det tog slut lagom när vi gjort alla snittar, hjälp kocken rigga grillen, springa in med borden vi klätt in i vit pappersduk och dynorna vi placerat fint på varje stol innan himmelen öppnade sig utan den minsta respekt.

När Carina och Henke, även kallade toastmasterz och våra vänner, anlände till huset hällregnade det och projektet att klä om borden parallellt med att öppna champangeflaskor var i full gång. I farten konstaterade jag och Carina att det är under press och med improvisation vi är som bäst (Carina, jag och Lisa är alla gamla kollegor från somrarna på Rökeriet och Carina är även den person som lärt mig typ allt jag kan om servering och service i pressade lägen – hon är en sann stjärna. Det var även genom Carina och Henkes bröllop som dagens brud, Linda, upplevde hur det är att ha mig och Lisa som servitriser och bestämde sig för att det var vi som skulle servera på hennes och Olas bröllop en sommar efter.)

När bröllopsparet anlände var det inte ett öga torrt; vissa blöta av tårar, andra av regnet som aldrig tycktes vilja dra sig undan.  Jag och Lisa var i vårt esse och jag slog personbästa i antalet öppnade champangeflaskor och Lisa i att skära leverpastej racerfort. Hela dagen och kvällen drog förbi som ett nytt SJ-tåg när det för ovanlighetens skull rullar och är i tid – det gick med andra ord undan som bara den. Skratten avlöste varandra och visst var mina tårar nära både här och där när jag lyssnade lite för länge på något av talen.

Serverat tillsammans med Lisa på vackraste bröllopet hela dagen, kvällen och återstår gör natten. Fan vad kärlek är fin hörrni. #fruholmgren

Kunde inte låta bli att flyga iväg i tanken och se mitt eget bröllop framför mig, hur Lisa håller tal för mig och hur jag sitter och snyftar bredvid mannen i mitt liv. Klyschigt säger vissa, jag kallar det hopp och tro på kärleken. Än har jag inte upplevt det och somliga säger att det beror på att jag ändå bara är 21 år. Jag säger att vi människor kan uppleva sann och äkta kärlek oavsett ålder och att det enbart är bullshit att denna upplevelse är i samma veva som någon klassisk 30- eller 40årskris. Jag tror du kan träffa kärleken i ditt liv och jag tror att du kan göra det flera gånger om. För vi människor förändras med allt vad det innebär; tillstånd, värderingar, målsättningar, vad som är viktigt i livet och vad vår intention är med att leva – vad vi vill med livet. Vi är i ständig förändring och då finner jag det logiskt att vi också söker olika egenskaper och saker hos den vi delar livet med, även kallad vår livskamrat och partner in crime.

Att se Linda och Ola bredvid varandra. Att höra Lindas tal till Ola. Att se Ola när han sprang fram och greppade tag i Linda på dansgolvet när Bruce Springsteen spelades. Att lyssna till Olas förklaring till den oproportionerliga tavlan han fått måla på svensexan där hon först var i miniatyr och sedan blev större och större och hur han liknade det med hur hon vuxit i hans ögon och nu betyder världen för honom.

Det gav mig bekräftelse.

Bekräftelse om att kärleken mellan två personer kan vara som elektricitet – så enormt intensiv. Bekräftelse att kärleken inte bara kan upplevas en gång i livet. Bekräftelse att vi människor förändras och att trasiga hjärtan kan läkas, bara vi får tillräckligt med kärlek att fylla hålet med.

Tack Linda och Ola för att jag fick dela er stora dag med er. Jag önskar er all kärlek och lycka. Ni är magiska människor.

Utan dig finns ingen framtid. Bara tid. Evig och betydelselös tid.

Plötsligt kändes godislöfte, likes på Instagram, intagningsbesked för universitet och min dassiga utväxt på håret obetydlig. Allt som handlade om nutid och framtid tycktes försvinna bakom en grå dimma för plötsligt insåg jag. Att om inte du fanns med i framtiden så är det ingen framtid. Då är det bara tid. Evig och betydelselös tid. Och den insikten fick mig att spendera dagen, eftermiddagen, kvällen och natten med att sträckläsa en gammal ungdomsroman och när luften gick ur mig, stirrade jag bara tomt ut i den lilla etta jag så innerligt vill visa upp för dig. Bli frisk nu min fina. Bli frisk så att du kan börja läsa mina texter igen och se det här inlägget. Jag lovar att du kommer få all styrka du behöver från mig och att jag ska skriva så du kan ta del av mitt liv som om jag bodde i området bredvid precis som förr. Jag lovar.

20140715-001736-1056328.jpg

10 personer i Turkiet

Packade ner bikinin och sarongen på nytt och åkte till Turkiet med nio andra personer. Mamsen och jag delade hotellrum hela veckan och middagsbordet, poolen, transferbussen och flyget sällskapade även moster, morbror, kusiner x4, mammas kompis och hennes son. Med andra ord var vi ett järngäng som njöt av sol, värme, bad och skratt.

Det trista i allt var att vi även blev tvunga att fightas med magsjuka, poolförgiftningar och ett oengagerat Fritidsresor. En av minikillarna, Hugo, fick stora utslag på kroppen, spydde och insjuknade i feber. Hotellet uppmanade oss strängt att åka med ambulans till sjukhuset där de (utan att ha kolla i Hugos hals) bedömde att han fått halsfluss och behövde äta medicin. När vi kom hem till Sverige visade det sig att han inte alls hade halsfluss och att medicinen var 10 gånger starkare än vad som skulle skrivits ut till en tvååring i Sverige. Vi träffade flera andra familjer med samma problem och bevisen lutar åt att det är poolvattnet som orsakat sjukdomen.

Fritidsresor briljerade genom att ljuga på sin hemsida om att transferresan skulle vara ca 1h men istället var 1h och 50 min. De tog även betalt i förväg för barnstolar som fanns i överflöd att låna helt gratis på hotellet och för vagnar som var trasiga och fallfärdiga.

Vi kan väl sammanfatta det hela med att vi aldrig kommer resa med Fritidsresor igen och inte heller till Turkiet. Nu är diskussionen igång – vi ska ha pengarna tillbaka för både det ena och det andra. Vi ger oss inte denna gång. Tur vi i familjen har en så bra relation – då tar inte dessa missöden död på semeserfriden eller glädjen. Vi håller ihop och gör det bästa av situationen <3.

Instagram ImageMorsan och jag.Instagram ImageTudelu!Måndag.Familjen Tajkon är tillbaka på svensk, regnig mark

Livet in på 25 kvm

"Le då pappa!""Men vi är ju för fan på IKEA!"

”Le då pappa!”
”Men vi är ju för fan på IKEA!”

Status efter fem vändor från gamla lägenheten, ett andra besök på IKEA och en halv räkmacka till lunch: "Men helvetes jävla lampfan."

Status efter fem vändor från gamla lägenheten, ett andra besök på IKEA och en halv räkmacka till lunch: ”Men helvetes jävla lampfan.”

En plugg över och sängen är färdigmonterad. Vi håller tummarna att den inte är bärande och dricker skumpa.

En plugg över och sängen är färdigmonterad. Vi håller tummarna att den inte är bärande och dricker skumpa.

Mamma skriker efter champagne, pappa kysser biceps och jag skrattar så jag kissar på mig. Classic Larsson-family.

Mamma skriker efter champagne, pappa kysser biceps och jag skrattar så jag kissar på mig. Classic Larsson-family.

Instagram Image

Kommer trivas något galet i min nya lägenhet. Jag bara känner det på mig.

 

I’ll bear with you even though I can’t bear with anybody

I’m hard to deal with.

I have this disease, I’m messy, I embarrass you, and then there’s the cold feet about all the big steps I’m going to take in my life that scares me tremendously, and all the trips, and the cold Swedish weather, and how very jealous I am (once again: sorry).

I’m just asking you to bear with me.

Bear with me – because I will be the most loyal friend you’ll ever have.

I’ll be the most caring lover you will ever meet.

I’ll be the most fun roommate you will ever have.

I’ll do everything you need me to do for you to be happy.

I’ll run a thousand miles just to see your face – and back, if you suddenly needed some space.

I’ll clean our room even though my favorite hobby is not lifting a single finger.

I’ll have long discussion with your folks even though I just want to eat ice cream and sing to Bryan Adams songs.

I’ll leave you alone when you’re playing video games even though it is so stinking funny to throw popcorn at you while you do.

I’ll stop staring at you when you sleep even though you’re face is like a magnet and my face is like the fridge.

I’ll stop kissing every inch of your face while squeezing your cheeks together and laughing uncontrollably when we’re in public.

I’ll stop eating chips in bed because you hate crumbs (even though I love to roll around in them… come on, it’s fun).

I’ll bear with you even though I can’t bear with anybody.

Because you ain’t just anybody, You’re everything.

And, let’s face it Anton, you’ve beared with me for an entire year already.

It wouldn’t kill you to bear with me a bit longer.

Love, A

Lånad från LeLove